agnesochemil

Med tanke på att Emil vanligtvis är lite butter och tjurig bland folk så är det kanske svårt att tro att han är den största spexaren här hemma. Han har ALLTID bus för sig och han gör allt när vi äter för att vi ska börja skratta. Emil är expert på roliga miner och när vi leker tysta leken gör han i stället arga blicken vilket gör att vi andra börjar skratta och åker ur leken.

Vad mysigt det är att hämta barnen. Magnus är mycket bättre än mig på att lämna dem och fixa i ordning dem inför dagis. Han är lugn och har tålamod medan jag rusar runt och vill att de ska göra si eller så. Kontroll, kontroll, kontroll...jag måste släppa på mitt kontrollbehov annars kommer jag gå under själv.

I eftermiddags/kväll var vi och fikade på fiket. Mysigt att bara sitta och tjata på barnen att de inte ska bubbla i glaset med sugröret :)

Okej...vår treåring har en storasyster! Det märks eftersom hon är väldigt medveten om kameror, telefoner, miner, kläder, hår osv. Jag vet inte riktigt hur jag ska bromsa utvecklingen och är väldigt tydlig med att JAG bestämmer vad hon ska ha på sig osv. Idag hjälpte hon mig att steka pannkakor och mitt i allt så nämnde jag att jag redan lagt fram morgondagens kläder och då var hon tvungen att rusa in på sitt rum och kolla vad jag lagt fram. Sedan kom hon tillbaka och sa"GUUUUD vad fin blus jag ska ha i morgon men jag gillar inte byxorna!". Jag blir helt matt och funderar allvarligt på att låta henne ha mysisar varje dag på dagis. Hon har även koll på mina kläder och utbrast en dag "vad fiiin du är mamma, vilken fin tröja du har". Jag gillar inte utvecklingen..

Det är som sagt mycket miner och mycket "ta ett foto på mig" och sekunden efter "jag får se på bilden". Igår låg vi nerbäddade i soffan och tittade på någon film (som hon valt) om någon tecknad prinsessa som naturligtvis träffade sin prins till slut. Till och med där utbrast hon "Guuud, vad fin hon är". Om Agnes fick bestämma så skulle hon ha klänning eller kjol varje dag, gärna glitterskor/prinsesskor, halsband och glittertofsar till det. Ikväll insåg jag att hon börjar koppla det här med addition. Där låg 4 fjärrkontroller och jag bad henne räkna dem och sedan frågade jag hur många där skulle vara om jag sprang upp och hämtade en till. FEM, sa hon och ville genast att jag skulle hämta den. Ikväll sa hon att hon längtade efter sommaren och att efter våren kommer sommaren. Dagis är en bra skola!

Imorse när bara jag och Emil var vaken så kallade han på mig från spjälsängen när jag kom in där blev han glad och jag frågade om jag skulle ta upp honom...."NEPP.....paaaappaaaa, paaaaappaaaaa". En stolt Magnus rusade (väldigt överdrivet snarare sengångade sig fram) till Emils säng och tog upp honom. Stolt pappa och nöjd Emil. Idag gick det bra på dagis!!! Han blev bara pytteliten ledsen när Magnus lämnade och sedan hade han varit glad hela dagen förutom när de gick ut. Då blir han oftast ledsen och då kommer Agnes rusandes och vill ta hand om honom. Idag hade personalen sagt till henne att det var bättre om hon sprang och lekte med sina kompisar. Bra personal! Båda barnen blir väldigt glada när jag kommer och hämtar dem. Helt underbart.

Det är roligt med upptäktsfärd. Vi tog bilen ut i skogen med bagaget fullt med korv och ved. Medans elden blev glöd busades det och vantar blöttes ner i snön. Hassleslätt heter grillplatsen som skulle vara perfekt festplats till sommaren. Vindskydd med grill och badplats. Till och med ett utedass finns det. Vi använde inte det igår även om Agnes var sugen.

Dag två är avklarad. Emil skriker förtvivlat vid lämningen och Agnes försöker trösta. Vi ska försöka hitta en tröja med texten "bästa storasystern" eller liknande för hon är så gullig när det verkligen gäller. Ikväll skällde jag på Emil när han bankat på TV:n, dragit ut dvd-skivan och gått runt med smutsiga vinterstövlar inomhus. Jag bar in honom på rummet och han gallskrek. Agnes sprang efter och skrek "nej!!! Han tycker inte om när du skäller på honom". Fick jag dåligt samvete eller? Hon låter honom vara med henne och hennes kompisar när avdelningarna på dagis är ute samtidigt och tycker det är jobbigt när han gallskriker vid seperationen. Lilla gumman. Hon behöver verkligen inte ta ansvar för honom. De bråkar men är faktiskt ganska gulliga mot varandra också... 

På morgonen går Emil ofta och sätter sig hos Agnes och han vill att hon ska hålla om honom när de tittar på barnkanalen. Just nu går det både vattkoppor och magsjuka på Prästkragen så jag väntar med spänning på vilket som kommer först....

Jag ligger hemma och är febrig. Barnen är i Diö och firar farmor. Tarzan fick somna in igår. Han mådde inte bra, hög feber, och med sin sjukdom så klarade inte kroppen av att bekämpa infektionen. Det var ett svårt och jobbigt beslut. Några dagar till så hade kanske penicillinen verkat men vi visste ju att förr eller senare så skulle han bli sjuk igen. Magnus åkte in och pussade honom från oss alla och kramade honom länge, länge. Han fanns där när han somnade in. Fina Magnus. Jag har bara gråtit och gråtit. Jag försökte förklara för Agnes att Tarzan inte skulle komma hem mer och att han nu var med alla sina kattkompisar..."men mamma, varför gråter du då?". Det är tur att vi har barnen som sysselsätter oss. I morgon börjar jag jobba. Lite febernedsättande så ska det nog gå bra. På bilden så hjälper förresten barnen Magnus att laga mat. Tarzan ville också vara med :)

Den här elektriska tjejen är svår att motstå. Idag var det en överlycklig Agnes som gick mot dagis tills hon förstod att Alma inte skulle vara där då blev hon tyst, blyg och osäker. Det skär i mig att se Agnes förändras så men allt är nytt för henne så det blir väl bättre. Hon var jätteglad när jag hämtade idag och berättade att hon lekt med en flicka som heter Molly....glad mamma!!! Idag hade de varit på biblioteket med dagis. Mysigt.

Emil...han sprang in på dagiset i morse. Jag och Lea tittade på varandra och undrade hur det här gick till. En dagiskompis, Viktor, konstaterade "idag är Emil inte ledsen" men jodå..efter några sekunder kom han ut i kapprummet igen och tittade på mig precis som "kommer du?". Sedan förstod han. Jag hörde hans skrik hela vägen till bilen...."mamma, mamma". Aj. När jag och Agnes hämtade honom hörde vi också ledsna skrik "mamma, pappa". Det går tydligen upp och ner för honom och han går mycket med fröken, den fröken som har tagit emot honom på morgonen. Lille gossen....

Idag sprang nästan Agnes in på dagis för Alma skulle ju vara där. Emil var inte riktigt nöjd och jag hörde honom när jag gick hem "näää.....näää....näää". Han var arg! När jag skulle hämta dem var Agnes också arg. Hon sov så jag fick väcka henne. Hon ville inte ha overall och bråket fortsatte hela eftermiddagen när Alma var här. Agnes är bråkig och arg och det är jobbigt. Allt som Alma vill ha vill Agnes också ha och snälla Alma lämnar då saken till Agnes.

Idag hade de funnit varandra på dagislekplatsen igen. När Agnes och Alma skulle springa iväg och leka så försökte Emil hänga med och blev ledsen när de sprang men då hade de erbjudit sig att passa Emil. Fröken tyckte dock att de kunde springa iväg själva eller så fick de leka kvar i sandlådan :) Personalen på dagiset har upptäckt att han har humör...nähä.... Han ville inte vara med på samlingen (tills frukten kom fram), han ville inte äta lunch (när han väl började äta så gick han inte att stoppa) och han ville inte sova middag (satte sig upp, skrek, kastade napp och snuse men när Lea lyfte upp honom i famnen så somnade han bums och var bara att lägga ner). Det kommer gå bra för Emil på dagis. Han blev glad när jag kom men vände sedan ryggen åt mig för att markera att han var besviken/arg på mig. Jag är desto mer orolig för Agnes som fortfarande bara leker med Alma. Olustig känsla i kroppen bara...usch!

Lämna din adress och telefonnummer så kan jag ringa och prata med dig i stället! Du måste ha ett väldigt, väldigt ensamt liv.

Vad märkliga människor det finns. Bloggen är till Agnes och Emil men jag har valt att ha den öppen för alla. Nu hade någon äckelgubbe lämnat en kommentar så jag funderar på att sätta lösenord på den. Äckelgubben störde sig på att jag hade lagt ut en bild på Emils rumpa. Detta får mig att fundera. Rumpfoton tas ju ofta hos fotografen i form av ett litet naket barn på en pläd. Obehagligt att tänka på hur många äckliga gubbar det kan finnas vid stranden som studerar våra små nakenfisar. Örk...

Emil grät idag när jag lämnade honom. Lille plutt. Agnes var lite avvaktande när jag lämnade för Alma var inte där. När jag hämtade Agnes berättade de att det hade gått bra men hon hade inte lekt med de andra barnen direkt. Hon ville gärna ha fröken med sig till de andra barnen. Jag vill att de ska stötta henne lite. Hoppas att det löser sig. När de var ute idag så hade Agnes lekt med Alice från Smultronet och Emil. De hade grävt och haft kul. Tänk, lille Emil och Agnes finner trygghet i varandra på dagislekplatsen! När Smultronet skulle gå in med Emil så hade han blivit jätteledsen och Agnes underläpp hade också börjat darra. När jag frågade henne så beskrev hon det som att "hon blev pyttelite ledsen när Emil blev ledsen". Emil hade haft det bra men blev ledsen ibland när någon nämnde ordet mamma eller pappa. Jag får helt ont i magen och vill bara att de ska älska sina dagis.

När vi kom hem så gjorde jag och Agnes cupcakes. Hon älskade det....mina misslyckade muffins blev vackra konstverk.

Idag kände Emil att något var på gång för han kollade var jag befann mig hela tiden på dagiset. När det var en timme kvar vinkade vi hejdå och sedan hade han blivit ledsen. Snälla Lea satt med honom i soffan och han hade fått sin napp. Han hade suttit med henne där nästan hela tiden men inte varit ledsen hela tiden. Usch. Hur ska det gå? Alla säger att de vänjer sig och att det kommer gå bra men nu när jag är där så ser jag faktiskt barn som är ledsna och vill hem till mamma utan att något egentligen har hänt på dagis.

Det blev inget klistermärke till Agnes idag. När vi skulle hem från dagis skrek hon "dumma mamma" så att det nog hördes till Kina. Fast i eftermiddags så berömde jag henne för att hon inte sagt något fult ord trots att jag hörde hur hon slog i sitt lilla huvud och ett "AAAAJ mitt huvud". Agnes tittade på mig när jag berömde henne, log och sa "men mamma....jag var sugen..". Hepp... Nu har vi precis gjort amerikanska chokladmuffins...mmmm....

I lördags fick vi verkligen en överraskning. Mina föräldar dök upp på förmiddagen med en massa fika. Tur att vi var hemma. Det är ju ändå två timmars bilkörning enkel väg! Agnes blev överlycklig och berättade att hon hade längtat och längtat.... Emil sov när de kom men blev också jätteglad. Skönt att han inte är rädd för allt och alla längre. Jag, barnen och morfar gick till Gökaskratt en sväng. Barnen fick testa nya gungorna och klätterställningen. Sedan blev det lek här hemma med mormor och morfar. Magnus fixade god middag och på kvällen körde de hem tyvärr. Agnes hann få två utbrott igår. Det bara exploderar och sedan kommer "dumma jävla mamma", "du är så jävla dum", du är dum måndag, tisdag onsdag, osv". Hon är drygt tre år. Var kommer detta ifrån? Jag tycker det är jättehemskt. Dumma kan jag väl acceptera men jävla? Visserligen säger vi ju jävlaJenny men för Agnes har det varit ett namn och inget skällsord. I morse vräkte hon av sig det till Magnus. Hon skäms sekunderna efter hon sagt det. Ny strategi. Idag har jag köpt klistermärke och kör bonusschema. Vi får väl se hur många dagar hon klarar utan att säga dumma eller jävla. Belöningen är klistermärke varje dag, klubba efter fem dagar och tillslut ska det hela leda till en bio...ja, ja...det går väl över... Jag hade också sådana utbrott. Fast jag var sex år då.

De älskar sina fåtöljer och innan hade vi en uppe och en här nere men det blev alltid bråk så nu har vi båda i TV-rummet. Det har varit en mysig helg med promenader och två lekplatsbesök. I morse var jag, Magnus och barnen på Göka igen och skrev med pinnar i sanden (mest jag och Magnus i och för sig). Vi klampade på frusna vattenpölar och tappade ett hjul på vagnen! Under eftermiddagen var jag i Växjö och handlade och nu gör Magnus smörgåstårta....Mmmmm....min älsklingsrätt. I morgon tar inskolningen fart igen och om en vecka börjar jag jobba. Börjar kännas ok. Två hus känns mindre ok och jag börjar tro att vi kommer få ha det i några år till. Suck.

Emil har blivit en liten klätterunge. Han ligger ofta på soffbordet precis som om det var hans naturliga plats. Agnes hår är väldigt intressant att dra i. Hon är oftast jättefin med sin lillebror. Idag borstade hon håret och han som älskar all närhet stod för en gångs skull stilla och bara njöt. Sedan lekte jag och Agnes frisör men det spårade ur när hon började ge mig sprutor.... Lilla fina Agnes. Hon har det kämpigt nu. Det är inte kul med alla dessa känslor som bara bubblar i henne. Jag känner så väl igen mig i det väldigt växlande humöret och just känslan av att allt sker på två sekunder. Från ingenting till rosenrasande. Det är inte kul och det lugnar sig med åren. Jag hoppas att det bara är treårshumör....

Jag blir trött. Agnes byter kläder 10 gånger/dag och många bråk handlar om kläder. Jag har varit väldigt medveten om att jag inte vill hamna i någon kläddiskussion och har inte puttenuttat henne utan ALLTID bestämt vad hon ska ha på sig. Hon är drygt tre år. Varje kväll tar jag fram två set med kläder som hon ska ha dagen efter och låter henne få välja....innan hade hon ingen valmöjlighet men efter samtal med dagis så kändes hon lite osäker och jag tänkte att jag skulle stärka henne genom att låta hennevara med och bestämma lite i alla fall. Det funkar inte. Igår slutade det med att jag bestämde eftersom hon inte gillade något jag valt. Bruna ridbyxor och en brunrandig tröja. Tjafs i morse om kläderna men till slut var de på. När vi kom till dagis kl 07 så gömde hon sig bakom mig och sa "mamma, jag vill inte att de ska se mina byxor. Jag känner mig inte fin.". Hon är TRE ÅR. Var kommer det härifrån. Jag blev helt matt. Jag vill inte att hon ska känna sig ful när hon ska in och leka med nya kompisar. Jag hade ingen aning om vad som var fint när jag gick i mellanstadiet ens. Idag när vi kom hem så kastade hon av sig kläderna och ville inte ha dem på sig när vi skulle till Alma. Till slut kom det..."byxorna är fula. De är bruna"..... Hur orkar hon och var kommer detta ifrån?

Då hade jag varit död idag. Agnes fick värsta utbrottet någonsin och hade hon haft tillgång till vapen hade jag inte levt idag. Hon hatade mig när vi skulle gå hem från Alma. Dagen började 04.30 med att Agnes kom in i vårt sovrum sedan satte Emil igång och Agnes kunde inte somna om. Kl 07-10 var vi på dagis. Testade lämna Emil idag och det gick bra tills något hände. Jag vet inte om han slog sig eller vad men han var hysterisk när de ringde efter mig. När vi åkte hem glömde jag säga till Agnes dagisfröknar att vi åkte (de var ute) och de trodde att hon skulle vara där till 14 så de ringde och undrade om jag hade Agnes. Pinsamt!!! I eftermiddags åkte vi till Alma och de började bråka omedelbart! De bråkar aldrig!! När vi skulle gå hem skrek Agnes "DUMMA MAMMA" och sedan höjde hon insatsen och skrek "DUMMA JÄVLA MAMMA". Hon är drygt tre år. Jag var faktiskt hyfsat lugn trots att hon vägrade overall och slogs och skrek. Hysterisk. Stackars Alma förstod ingenting. Agnes var trött och det har varit en tuff vecka för henne. När vi kom hem frågade jag om hon inte ville säga något till mig eftersom jag blev ledsen när hon betedde sig så illa hos Alma men det ville hon inte. När kvällsmaten var avslutad så ville hon att jag skulle sätta mig i ena soffan och hon i den andra. Hon hade något viktigt att säga mig. Sedan började hennes föreställning. Agnes gick mot mig, kramade mig och sa förlåt och sedan sa hon "får jag godis nu?" Nej, det blev inget mys. 

Emil exploderar på tre sekunder och vill inte att jag ska trösta honom alltid. Det är gränstestning till 100% nu. Han är så söt när han testar mig. Emil tar fram underläppen lite, plutar med munnen och tittar lite under lugg medan han gör något som han vet att han inte ska göra. På dagis går han i sin egen värld. Igår tog han för sig rejält. Agnes avdelning var ute samtidigt och de barnen är ju 4-6 år. Först knallade han bort till ett gäng stora barn som satt och pratade. En kille hade en hink med vatten/lera som Emil bara gick rakt in och tog till de stora barnens förvåning. Emil skämdes inte. De stora barnen undrade vem den ungen var och jag fick gå dit och rätta till situationen. Sedan gick han bort till två stora killar som satt och lekte med en båt i en vattenpöl och tog deras båt. Då gick fröken dit och redde upp situationen. Emil är helt orädd men han lär sig väl så småningom.

Det gick inte att vänta längre. Vi behövde klippa oss så idag var det först Agnes tur och sedan min. Snälla Natta följde med och hjälpte till hos frissan. Jag försökte hålla Emil i styr och Natta stod hos Agnes medan hon klipptes.

Hon är ju så fin vår tjej. I morgon blir det dagis kl 07-10, handla mys, hem och fixa lunch, låta Emil sova middag, iväg till Alma, hem och överleva kvällen med nattning och övertrötta barn. Magnus jobbar kväll...phu!

Det tar på krafterna med inskolning. Så här trött var Agnes vid kvällsmaten idag. Det har aldrig hänt henne förut. Det går bra för Agnes på Päronet. Alma är ju där. Fast på fredag ska hon dit kl 07 och då är inte Alma där så det blir spännande. Emil går sin egen väg. Han bryr sig inte det minsta om "det sociala trycket". Vill han inte sitta på samlingen så vill han inte. Han är envisare än sin mor och det säger inte lite... Idag fick han ett bryt på dagisets lekplats. Jag körde runt honom en stund på en cykel men efter ett tag så orkade inte min rygg längre. Då kastade han sig ner på marken i leran, rullade runt, sparkade med benen och gallskrek "paaapppaaa". Jag gick därifrån. Tårarna sprutade och jag såg att han var skogstokig medan omgivningen nog trodde att han var ledsen. Någon fröken försökte med "titta Emil...dääär är mamma". Tro mig, han ville inte till sin mamma i det läget. Jag var hatobjekt nr 1. Efter en stund bar jag in honom (nästan upp och ner för han försökte dra mig i håret och slå mig i ansiktet) och sedan lugnade han ner sig. Han var trött och hungrig. Nya tag i morgon...

Den här dagen skriver jag om för att komma ihåg även dessa dagar när jag börjat jobba! Den började så bra med glada barn och bara lite bråk om kläderna. Sedan började vi vår promenad mot dagis i ett vitt landskap...åååh, så mysigt. Inskolningen gick bra och hemresan likaså. Emil somnade i vagnen, jag bar in honom i sängen och sen började det... Två sekunder senare sprang Agnes runt i trosorna och började dra fram kläder, jag fick i henne lunch, sedan bråkades det om kläder, försök att få henne tyst när Emil sov misslyckades. När Emil vaknade skulle jag få i honom mat och fick i honom lite. På med alla ytterkläderna efter en del bråk om klädval. Väl ute började vi skotta snö. Trevligt! Sedan skulle vi åka pulka. Jag letade fram en bra pulka med styre på i garaget. Ingen snö på gångstigen...började gnällas lite över att behöva gå. Sedan kom vi till lite snö och Agnes satte sig på pulkan och då vägrade Emil. Han skulle INTE åka på samma pulka som Agnes. Slutade med att han låg ner på gångstigen och gallskrek. Vi vände och gick hem. Det blev ingen pulkabacke. Väl inne så fortsatte bråket. Agnes vägrade plocka undan på sitt rum, vi skulle skriva bokstäver och det blev bara bråk om det, Emil låg mest på soffbordet och jag skrek att han skulle gå ner, sedan bråkades det om TV:n (Emil skrek Poh och Agnes skrek barnkanalen), Agnes vägrade fortfarande plocka undan på sitt rum, det var ritat på bordsduken, smulor på hela golvet, jag letade efter Emils snuse i en timme som låg instoppad i en leksaksbil (när den hittades sa Agnes "ojdå jag la den där"), jag försökte andas på toa i 1 minut men då bankades det på dörren och Agnes skrek "ÖÖÖÖPPNA", jag har fått dåligt samvete 100 gånger för att jag suckat högt och skällt på Agnes och till och med sagt att hon är en liten bäbis, jag fick ännu mer ångest när jag skrek på Agnes och hon gick fram till mig och sa att hon ville kramas, Emil slog på TV:n med en leksak och jag har fortfarande inte vågat titta om där blev repor, jag har sagt till Agnes 4 gånger minst att hon inte ska hoppa i sängen, vi har redan bråkat om morgondagens dagiskläder, Agnes hjälpte mig hänga tvätt men vägrar låta mig visa hur det ska hängas. För tillfället får jag inte hjälpa/visa Agnes något...allt ifrån hur hon håller i en penna till hur hon hur hon hänger tvätt. Emil testar gränser och klipper till mig i ansiktet när jag bär bort honom från något som han inte ska göra. Ljudnivån här hemma har idag motsvarat en småbarnsavdelning med 12 barn. Det finns bra dagar och så finns det bajsdagar. Det här var ingen bra dag....tur att man älskar dem.

Okej, så här kommer det inte se ut när vi stressar till dagis kl 06.45 om två veckor men idag funkade det. Vi var ute i hyfsat god tid och tur var väl det för Emil bestämde sig för att börja med att göra snöänglar...på cykelstigen. Barnen var överlyckliga över all snö. Visst blir man lite gladare när omgivningen är vackert vit och skottningen kommer kännas ok idag i alla fall.

Agnes var utan mig på Päronet idag och det gick jättebra. När jag skulle hämta henne så åkte hon pulka i pulkabacken. Vilken lycka! Jag får dåligt samvete för Agnes men det är väl så det är att vara tvåbarnsmamma. Agnes får ofta bli stor för att Emil tar plats. Som nu när det är inskolning. Då får hon vara själv på Päronet för att jag är med Emil på Smultronet. Ibland får jag dåligt samvete för Emil. Han har inte alls fått samma fokus från mig som Agnes fick. När Agnes var lite satt jag ofta med henne och läste, lekte, tränade ord och sånger osv. Emil får ofta leka med Agnes eller själv medan jag tvättar, tvättar, tvättar, tömmer diskmaskin, lagar mat, dukar osv. Snart är markservicen slut här hemma och vi kommer alla få hjälpas åt för att få ihop vardagspusslet.

Så var det då dags. Inskolning. Överlycklig Agnes på väg till sin nya avdelning och liten Emil med tung dagisväska på väg till sitt dagis.

Magnus var med Emil på Smultronet idag och det gick bra. Två timmars lek enligt Emil om han hade kunnat prata :) Det är tre barn till som skolas in och i morgon är det min tur att vara där. Jag var med Agnes på Päronet och det gick bra. Gulliga fröknar som tog väl hand om både mig och Agnes. Agnes var lite nervös i några minuter innan Alma kom sedan blev det lite fart i henne. Det är nog tur att de två ska dela på sig lite. Jag tror att de båda behöver hitta lite andra kompisar också och inte bli alltför beroende av varandra...men det är för söta tillsammans!

Agnes blev så glad när hon såg sin "gamla" dagisfröken Lea och de vinkade till varandra. Sedan sprang hon på sin "gamla" dagisfröken Mia och då var hon tvungen att krama henne. Hon gillar verkligen sitt gamla dagis! Idag satt Agnes och Alma och ritade teckningar till sin kompis Alice som fortfarande går på Smultronet. De saknade nog henne.

De har en rolig grej på Päronet. När de börjar där så får de en liten tygdocka att välja kläder till. Sedan syr personalen en klänning till dockan och skriver barnets namn på. Om Agnes är sjuk en dag så lägger fröknar och de andra barnen Agnes docka i en speciell sjuksäng som de har. Kul sak att alla har varsin docka. Det kommer bli bra det här!

Lille hjärtegrynet....hur ska det gå?

Jag glömde...idag städade Agnes sitt rum efter många om och men eftersom Magnus skulle dammsuga. Hon kom ut överlycklig och nöjd och sa "idag har jag städat så fint så fint...skynda er och kom och titta...det är så fint så ni kommer börja gråta"...hahaha...

Då var det dags. Nästan tre års föräldraledighet/graviditet har nått sitt slut. Jag älskar mitt och jobb och tycker det ska bli väldigt kul MEN det känns inte helt ok att få så lite tid med barnen. Magnus och jag har precis suttit och pusslat lite med våra tider och i början kommer barnen vara på dagis från 07-15.30 nästan alla dagar. Ibland blir det 07.30 och ibland blir det lite tidigare hämtning men annars kommer barnen vara på dagis hela dagen, måndag-fredag. Örk. Jag lider troligtvis mer än vad de gör. När huset är sålt ska jag gå ner i tid och vi kan kanske köra oftare till jobbet om det sparar mycket tid. Vilken balans allt blir med tid och pengar! Det kommer bli bra så småningom. Just nu känner jag bara att TID är viktigast. Om några år bryr sig barnen mer om sina kompisar än oss :)

Lillprinsen börjar bli stor. I morgon får dagispersonalen lite att bita i....phu.... Idag var vi hos Moppan med familj och fikade. Mysigt. Emil börjar tycka att Moppan är ganska kul trots allt fast Agnes blir ju så avundsjuk när Moppan riktar sin uppmärksamhet mot Emil. Det är ju hennes Moppan :)

I morse sa förresten Agnes en rolig sak och jag skulle berätta för Moppan så jag sa "jo, i morse så kom Agnes in till oss och sa att hon ville ha napp" och då tittade jag på Agnes och sa "men Agnes du har ju slutat med napp för länge sedan och du vet ju att de är hos tomtenissarna så du kanske inte var riktigt vaken..." Agnes tittade på mig och svarade "men mamma, jag sa inte att jag ville ha napp...jag sa att jag var sugen på napp". Åter igen tillrättavisad av min treåring...

Tarzan gick och satte sig framför brasan och redan då borde vi misstänkt att han kanske var lite krasslig men inte förrän på kvällen uppmärksammade vi att han inte ätit något och var hängig och dagen efter åkte jag in med honom. Nu när jag tittar på bilden så syns det ju tydligt hur ynklig han är. Usch. Fast nu har vi honom hos oss och vi skämmer bort honom med kärlek och godis och han bara njuter. Just nu ligger Magnus och borstar honom framför brasan. Vår lille Tarzan.

Så här mysigt hade Agnes, Natta och Zacke det dagen innan julafton. Alla småsyskonen vill krama storebror när han sitter med oss i soffan. De är så fina alla barnen!

Idag har jag hämtat hem vår lilla Tarzan. Han mår bättre och har till och med ätit lite. Det visade sig att han har HIV. Det heter något annat när katter blir smittade men principen är samma. Han rymde ut för några månader sedan och slogs med en katt och då har han antagligen blivit smittad. Maximal otur för det är väldigt ovanligt med katt-HIV. Jag är bara så glad för att vi har fått hem honom och för att vi förhoppningsvis får behålla honom några år till med lite tur. Han är ju väldigt infektionskänslig. Jag är helt söndergråten!

Vilken tur att vi har de här två som sysselsätter oss när det är jobbigt. Det har trots allt blivit mycket film dessa dagar. Snart ska Magnus åka och jobba och sedan kommer Natta hem. Vi längtar!!!

Natta är den enda som får göra frisyrer på Agnes. I natt sov Natta över här! Magnus hämtade en gullig pappasjuk Natta igår kväll och vi sa inget till Agnes när hon vaknade i morse. Strax efter åtta gick Magnus upp med småbarnen och sa att det fanns en överraskning där uppe. Jag hörde en överlycklig Agnes ropa "HEEEEJ GUMMAN!!" när hon såg Natta ligga och sova i sin säng. Mysigt. Natta har lekt mycket med en väldigt tjurig Agnes idag. 

Jag och Agnes satt precis och pärlade vid matbordet. Hon gör ett halsband till Alma men ville samtidigt ha det själv så hon tyckte att jag skulle göra ett till Alma. Jag svarade "nej du, det får du själv göra för Alma är ju din kompis". Agnes tystnade och svarade "men mamma, du kan ju göra ett armband till mamma Hanna. Hon är ju din kompis". Jag försökte förklara att Hanna kanske inte ville ha ett armband som jag gjorde men Agnes envisades med att hon skulle bli jätteglad för ett armband så nu ligger här och väntar ett armband till mamma Hanna....som jag har gjort.

Ikväll åt vi blåbärspaj och vaniljsås. Agnes ville ha lite vaniljsås till och fick det. Efter ett tag började vi plocka undan och bara Agnes satt kvar med en tom skål. Då såg jag henne sträcka sig efter vaniljsåsen och sedan sa hon "om ingen annan ska ha mer vaniljsås så tar jag det sista...". Är inte det ganska moget av en treåring? Jag hade mer förväntat mig att hon skulle ta det sista för att hon ville ha det och inte kolla först om någon annan ville ha....

Hjälp. Är det den 3:e idag? Om det är det så blir Emil ett år och sju månader idag! Han går här och låtsas att han inte kan så mycket men det kan han! Igår när vi lekte tysta leken så pekade han på sig själv och sa tydligt Emil. Sedan fortsatte vi leka tysta leken och då började han göra arga blicken. Först mot mig så jag brast ut i gapskratt och förlorade och sedan mot Magnus. Vi skrattade så tårarna rann och Emil var helt allvarlig. På kvällen när vi dansade på ovanvåningen körde han en egen show och gjorde nästan en kullerbytta! I morse trillade han och slog sig och blev ledsen. Jag tröstade honom men han ropade bara på papppa. När Magnus kom så sträckte han sig mot honom. När Magnus tog honom så tystnade han och gosade in sig. Pappas gosse.

Det är nästan barnplågeri att inte skaffa hund eftersom Emil är vansinnigt förtjust i hundar. Han ÄLSKADE Ebba och kunde leka med henne i flera timmar. Ibland hördes en massa glädjetjut från Emil. Vi har varken tid eller ork med en hund så det blir ingen. Vilken djurvän Emil är!

Envisa Agnes skulle absolut inte smaka laxen på nyårsafton. Idag smakade hon och ropade genast "MERA". JävlaJenny hade med sig en massa roligt pynt till bordet som Agnes hjälpte henne med. Det slutade med att vi hade piffiga sugrör i ölglasen :)

Agnes blev hela tiden avundsjuk när Ola busade med Emil. All uppmärksamhet ska riktas mot henne... Just nu ligger hon nerbäddad i soffan där uppe och tittar på Pippi på rymmen. Vilket geni Astrid Lindgren var. Underbara filmer. 

Jag minns inte ens vad jag gjorde det stora nyåret 1999/2000! Sitter här och funderar och minns inte alls vad jag gjorde. Märkligt. Däremot minns jag hysterin över att allt elektroniskt skulle sluta fungera :) Vad länge sedan det är! Nu är livet annorlunda och bättre. Jag har två små huliganer att ta hand om. 

JävlaJenny har fått vara lektant åt Agnes och Ola har busat mycket med Emil. Skönt att Emil inte är rädd längre. Jag tror att glädjen över att de hade en liten hund med sig gjorde att han helt kom av sig. Dags att ta hand om mina små pysslingar, Emil i sin lilla tomtedräkt och hostiga Agnes i strumpbyxor vilket är favoritplagget för tillfället.