För en månad sedan...
Då var vi på hamnfest i Diö. Det var en helt underbar kväll. Andreas var med och ordnade festen och det var riktigt trevligt. Lekar, fiskdamm, grillning, trubadur och sedan hade han beställt en vacker solnedgång också :) Jag parkerade mig med ett glas vin på en slänt och höll uppsikt över barnen som härjade runt, kastade sten i vattnent och klättrade samtidigt som jag såg solen gå ned.
Agnes fick en ny kompis, Liam. Det känns som att alla hennes nya bekantskaper den här sommaren heter Liam (tre stycken!). Emil lekte mest med Jonathan.
Agnes lärde sig vissla!
Lördag idag. Jag älskar lördagar. Jag och barnen, kaffe, TV och lugnet. Inga måsten de första timmarna. Underbart.
I morse hörde jag Agnes tassa in i vårt sovrum. Emil sov i våra sängar och Agnes kröp ner bredvid honom. De låg tysta (men vakna) en stund och de trodde att jag sov. Sedan hörde jag Agnes:
-Emil, förlåt för igår. Förlåt för att jag var dum och inte lät dig vara på mitt rum.
-Okej då.
Sedan kramades de. Det värmde i mammahjärtat. Samtidigt så behöver hon verkligen inte be om ursäkt för det är faktiskt hennes rum och vi har pratat om att hon får vara där själv om hon vill men ändå. Vilket hjärta hon har vår Tulla.
Ska jag dö, eller?
Idag är jag hemma med barnen och förutom att jag har en hejdundrandes huvudvärk så har vi det mysigt. Det blir tvättat och undanröjt inför helgen och det känns skönt. I morse gjorde Agnes grattiskort eftersom vi ska på kalas till Alma på söndag.
Sedan har jag försökt baka bullar med barnen men något har gått snett eftersom degen jäser inte. Suck.
Vid lunchen satt vi och småpratade och jag frågade först Emil:
-Om Agnes blir sjuk vill du vara hemma med oss eller vill du till dagis?
Emil ville vara hemma.
Sedan frågade jag Agnes samma sak och hon ville till dagis. Efter 10 sekunders funderande utbrast Emil:
-SKA JAG DÖ, ELLER?!?
Jag började gapskratta samtidigt som jag fick förklara att det skulle han inte nu i alla fall och sedan undrade jag varför han trodde det.
-Du sa ju att jag skulle bli sjuk.
Hahaaahaaahaaa! Ibland måste jag uppenbarligen vara l i i i i i t e tydligare....
Allsång på Tvillingarnas gränd
De som känner mig vet att jag HATAR Allsång på Skansen och jag tror att jag har lyckats att aldrig se ett helt program. Trots att Måns är en fröjd för ögat så har jag inte sett en sekund av detta spektakel. Eftersom barnen älskar att sjunga och showa så letade jag upp programmet på svtplay (som det goda mor jag är!) och visade dem några av artisterna (Sean Banan och Zara Larsson) och de älskade det. Genast plockades det fram klänningar och mikrofoner....jag satt mest och led i soffan. Efter 20 minuter föreslog jag Pip-Larssons och det gick barnen med på. Phu.... Har väckt en sovande björn nu?
Måndag med barnen
Idag körde vardagen igång. Jag stack tidigt från jobbet för att kunna hämta barnen. Det kändes bättre idag. Emil satt och åt mellanmål och favoritfröken satt där med honom trots att alla barnen hade gått från bordet så satt hon faktiskt där och höll honom sällskap. D E T kändes bra. Hon är bra. Jag nämnde fredagens hämtning och att det inte kändes bra när han var ledsen ensam under soffan och hon höll med och förstod och såg lite förvånad ut. Jag kommer försöka vara hemma en dag i veckan med barnen tills det känns bra för oss alla.
Jag föreslog att vi skulle gå ner till Göka och äta glass efter dagis och det blev.....bad...oväntat. Det tog 10 minuter och sedan var barnen i vattnet men det var tydligen 21 grader i sjön så jag förstår att de plaskade.
Agnes är mer under vattnet än ovan vattnet, med huvudet i alla fall.
Vi hann med både glass och pommes och Magnus kom ner vid fem-tiden och hämtade Emil.
Jag och Agnes skulle cykla till stenskogen men det blev i stället Herrgårdsrundan och det var lite för långt för henne. Mycket gnäll. Vi pausade på en bänk, tittade på resterna av en kyrka, gick, cyklade och grälade fast det var ganska mysigt ändå. Jag frågade om Agnes ville att Natta skulle hämta henne på dagis någon dag och då sa hon att hon gärna ville att Zacke skulle hämta henne. Natta har ju redan varit där och ALLA undra hur hennes storebror ser ut och vill träffa honom (hon är sjukt stolt över sina syskon). Jag bad henne beskriva hur Zacke ser ut och hon sa:
-Han har lagom långt hår. Inte jättelångt. Det är mörkt. Nästan svart. Han har jeans, svarta skor och svarta tröjor med typ dödskallar och andra otäcka saker på och han är typ 16 eller 17 år. Han är stor.
Zacke och Natta. Finaste!
Aj i mammahjärtat
Idag åkte jag hem tidigare från jobbet eftersom jag längtade så efter barnen. Rusade in på Emils dagis först och möttes av en kvinna som jobbar där och några barn men ingen Emil. Jag undrade var han var och fick svaret:
-Han ligger under soffan för han var ledsen och ville inte tröstas. Han längtade nog efter dig....
AJ! Min lille prins ligger själv under en soffa i kapprummet och är ledsen. Han hade letat fram sin napp och snuse som tröst i alla fall. Usch vad det inte känns bra. Jag drog fram honom och sedan satt vi länge och bara kramades.
Måste försöka ordna så det blir färre timmar på dagis.
Snart bär det av mot Skåne. Skönt.
Jag hade fel.
Det blev mer bad.
Nu måste det väl ändå vara sista doppet för dem. Göka efter dagis med pappa. Båda barnen badade. Nöjda barn när jag kom hem.
Vid nattningen berättade Agnes att hon och två tjejer på dagis bråkat idag....om en gunga :) Agnes sa "så jag struntade i dem och gick och lekte med killarna i stället". Tydligen så leker hon ganska ofta med killarna och tycker att det är väldigt roligt och spännande. En kille hade hällt sand på hennes skor idag och sagt att hon inte fick klättra i trädet (världsliga problem). Jag upplyste henne om att hon nu faktiskt var starkast på dagis och då protesterade hon först för Minja var starkast varpå vi båda konstaterade att nu går ju Minja på skolan. Agnes sken upp och fick världens största ögon. "Är det sant mamma...är jag verkligen starkast?". Klart du är, du är starkare än alla killarna och du kan klättra i trädet även om killarna säger att du inte får, sa jag.
Oj, vad stolt hon blev. Hon sover nog gott i natt :)
I morgon bär det av mot Skåne. Vi ska äta kräftor hos mormor och morfar. Agnes är överlycklig, Hon älskar att suga i sig allt det "äckliga" från kräftorna. På lördag blir det det årliga mötet hos Bibbi och Kent. Yippeeee!
Plötsligt händer det! Ikväll tog jag och Magnus en kvällspromenad tillsammans!
Stor kille nu!
Det händer mycket nu i Emils liv. Först slutade han med blöjan, sedan började han på ny avdelning på dagis och nu har han börjat STÅ UPP när han kissar. Lillkillen är sjukt stolt över det sistnämnda. Vi har dock upplyst honom flera gånger om att han får inte bajsa när han står upp och kissar :)
Sötfisarna.
I somras blev Agnes kär för första gången tror jag....dock inte sista :)
Gullungarna. Liam och Agnes.
Inskolningen är avslutad. Det gick bra idag. Skönt. Det är bara jag som tycker att det är lite jobbigt och oroar mig för den lille lurven. I morgon kommer vår nya städfirma. Spännande! Äntligen vardag med allt vad det innebär...troligtvis en hel del kaos men förhoppningsvis så har vi det städat här hemma två gånger/månad i alla fall :)
Agnes är fruktansvärt trotsig här hemma och ibland låter det som om vi har en pubertetstjej här när hon sätter igång med alla svordomar och SPARKAR på sin mamma. Jag lyckas hålla mig lugn ett tag men till slut brister det och då får jag världens utbrott. Pinsamt. Det blir ju tydligt var hon har lärt sig alla arga uttryck från.....
Just nu längtar jag till Skåne och som tur är så åker vi dit hela helgen eftersom det är dags för det årliga mötet hos Bibbi och Kent. Alltid lika kul att träffa släkten. Helt tokig och underbar släkt och jag älskar dem allihopa!
Det börjar alltid med....
Vi ska bara doppa fötterna. Och slutar alltid med:
Nu är det i alla fall slutbadat...eller? Idag fortsatte inskolningen. En pojke klippte Emil i armen med en sax. Sådant händer men Emil blev jätteledsen och ingen pojke fick komma och säga förlåt sedan. Märkligt. Emil har en favoritfröken på sitt nya dagis och hon är jättebra. Fast jag tror att han längtar tillbaka till sitt gamla goa dagis. Han gillar inte stöket på dagis och han gillar inte höga ljud. Idag studerade jag honom och när han väl lämnade mig (förvissad om att jag inte skulle gå utan bara skulle sitta i soffan i ett annat rum) så började han söka sig till rummen där det var lite lugnare. Först lekrummet för då satt de flesta och degade, sedan till pysselrummet för där satt bara en annan gosse (som sedan klippte honom med saxen), sedan till gulliga fröken som läste sagor där barnen satt lugnt och stilla. Han behöver lugn. Där ute härjade han däremot med Agnes och hennes dagiskompisar. Agnes tar hand om honom och det vet han nog om. Jäklar i hoppet om någon skulle ge sig på hennes lillebror :) Jag såg hur hon busbrottadeslekteknuffades med en pojke som är en äldre än henne. Hon är stark och ger sig inte. Det kommer nog bli bra....när trotsen har lagt sig.....
Idag fick han färg i håret. Agnes skulle ju ha det. Hon stod även framför spegeln en halvtimme och suckade över sitt hår. Helt sjukt. Var kommer det ifrån?!?
Det är mycket bajs här hemma nu. Allting med bajs är jättekul. I helgen när vi åt frukost så började Agnes och Emil skaka rumpa och sedan gnida sina rumpor mot våra ben medan vi utbrast "öööörk". De tyckte ju detta var hur kul som helst och helt plötsligt utbrast Agnes "akta er för min superbajssprut" och sedan gjorde hon en massa fisljud. Jag råkar ju själv ha fastnat i bajshumorn och tyckte detta var jättekul och såg framför mig en superhjälte som sprutade bajs. I förrgår vid nattningen tyckte Agnes att jag skulle berätta en saga och då hittade jag på berättelsen om den lilla, lilla gossen som blev retad i skolan och var så ledsen och som till slut vågade berätta för sin mamma och pappa om de elaka barnen i skolan. Mamma gick till toan och kallade på Zuperbajssprutaren som flög upp och frågade vad hon ville. Han var endast en dm hög och hade en lucka där bak på sina byxor. Mamma berättade och när pojken gick till skolan nästa dag så stod de elaka barnen och väntade på honom för att retas. De började reta honom och då flög Zuperbajssprutaren fram (i smyg för ingen kunde se honom) och fällde ner sin lucka och bajsade ner de elaka barnen. Alla på skolgården skrattade utan de som fick bajs på sig. De luktade illa och fick ringa hem till sina föräldrar som fick komma med nya kläder och då fick de berätta att de brukade ju vara elaka mot en pojke och då hade det här hänt. Ingen förstod var bajset kom ifrån och snälla pojken fick inte en droppe bajs på sig. De elaka barnen? De vågade aldrig mer retas för de vet ju inte om det kommer bajssprut fler gånger.
Jag och Agnes skrattade nästan ihjäl oss....jag har nog fel yrke. Barnboksförfattare för tramsiga barn och mammor kanske :)
Vad händer här?
Emil har hittat sin stol i trädgården...
Jaha, den ska tydligen flyttas.
Okej...grävaren skulle också flyttas från sandlådan.
Aha!!! Mål i sikte...
En av hans tre snusar hängde på tork. Den fick tydligen inte vara där. Kreativiteten flödar när det gäller att få tag på en snuse. Det slutade med att han balanserade på grävaren och lyckades dra ner den.
Idag var det inskolning en timme på Emils nya dagis. Det går inte jättebra. Han lämnade inte mig. Agnes rusade in på sitt dagis och utbrast:
-Så, nu är jag här!!!!
Det kallar jag självförtroende....
En dag berättade jag för Agnes att jag funderar på att sätta en TV i köket.
-Varför då?
-För att jag skulle vilja titta på TV när jag dricker mitt morgonkaffe och ni tittar på barnkanalen på den stora TV:n.
-Mamma, tycker du inte om mig mer?
-Eh...vad? Klart jag gör!!! Vad menar du?
-Du vill ju inte sitta med mig längre när jag tittar på barnkanalen.
Suck.
Hejdå sommaren
Lördag. Emil väcker mig vid sex-tiden. Jag lägger mig hos honom och blundar. Sedan letar han upp godiset från igår som han sparade och kryper ner i sin säng igen. När godiset är slut går vi upp och bäddar ner oss i soffan. Jag med kaffe och han med napp och snuse. Han vill se ett avsnitt av Den vita stenen. Favoritavsnittet är när Hampus målar ett ansikte på kyrkklockan. Det är lite otäckt men spännande. Älskar dessa morgnar...
Regnet har kommit nu efter en helt otrolig sommar. Ganska skönt att inte behöva vara ute i det fina vädret hela tiden. Nu börjar jag längta efter hösten. På måndag kör det igång. Inskolning. En timme på måndag och en timme på tisdag och jag ska vara med. Sedan ska han lämnas vanlig tid på onsdag....själv. Låter lite märkligt men det går säkert bra. Agnes längtar efter sitt dagis.
Vi har tusen foton från vår semester som ska redigeras....phu. Jag insåg att det blev en hel del i sommar. Polenresan, en vecka i Skåne, träff med Camilla som bor på Ibiza, Ystads djurpark, spännande bussresa till Växjö, hamnfest i Diö, 60-års fest, två dagar på Astrid Lindgrens värld, Agnes och Magnus sov i tält en natt, en vecka med husvagn i Blekinge, två dagar på Ronneby brunnsbad, Tingsryds marknad, bassängbad i Åhus med JävlaJenny och en jäkla massa besök på Göka. Våra barn är badodjur. Agnes har lärt sig simma några meter.
Nackdelen med att inte uppdatera bloggen hela tiden är att jag inte kommer ihåg allt roligt som barnen säger. Jag minns däremot Agnes och min konversation efter det att mormor och morfar lämnat campingen efter en mysig heldag tillsammans med oss.
-Mamma, det var länge sedan vi träffade mormor och morfar.
-Nja, så himla länge sedan var det ju inte. Vi träffade ju dem när vi var i Skåne och mormor hade 60-års fest.
-Jag längtar efter mormor och morfar.
-Det gör jag med. Jag längtar jättemycket efter dem.
-Jag längtar ännu mer. Jag längtar så mycket efter dem så jag längtar efter dem redan när de är här........
Ok. Hon vann längtantävlingen. Allt är en tävling för Agnes. :)
Husvagnsresa
Vad vore en camping utan surfplattor? Vi är i Blekinge med farmor och farfars husvagn. Magnus jobbar. Mormor och morfar kommer hit idag. Vädret är sådär. Sol men blåsigt. Inget planerat. Tanken är att vi ska ladda batterierna inför den långa mörka hösten. 
Paus
Vi har så mycket roligt för oss så bloggen hinns inte med. Kameran är full med roliga bilder som ska fixas men vi tar det när vi hinner. Nu har det varit två roliga dagar i Diö med farmor, farfar och kusinerna. Vi var på en jätterolig hamnfest! Snart blir det Astrid Lindgrens värld.
Agnes har så roliga uttryck. En dag låg hon hos mig i sängen och pratade. Helt plötsligt utbrast hon:
- Mamma, jag undrar hur mina förfäder såg ut.
Eh, ja du....
