Allt är som vanligt
Jag tycker att min sambo är världens bästa fotograf. Han lyckas ofta fånga ljuset och få med det naturligt i bilden. Hoppas att vi får många fina bilder i Thailand.
Just nu är jag riktigt nervös inför resan. Inte för resan i sig utan för att någon ska bli sjuk. Herrejävlar vad det går influensa nu. Den är ganska jobbig i år också och alla verkar ligga däckade i en vecka. Agnes prickar var mollusker eller bacellusker som Agnes sa. Vad smidigt det är med skolsköterska. Hon hämtade Agnes i klassrummet och sedan ringde hon till Magnus och berättade vad det var och skickade hem information om mollusker. Lilla Agnes var själv hos sjuksköterskan.
Den här bilden älskar jag. Så allvarlig men ändå så ser jag hur det rycker i mungipan på honom.
Igår kände jag mig krasslig och åkte hem efter lunch. Jag gick rakt in i sängen och bäddade ner mig. Somnade kl 21 och vaknade pigg och frisk i morse. Båda barnen fick jättespelen igår och det var ett jefla liv där hemma. Arga, arga barn och Agnes skrek dumma mamma och dumma pappa. Phu... Hon är så envis och jag känner så igen mig. Agnes är snäll och omtänksam men envis och bestämd. Det spelar ingen roll vad vi hotar/lockar med eller om vi försöker förklara för hon bara ger sig inte. Hon ändrar inte sig bara för att vi säger det och jag måste erkänna att även det känner jag igen. Jag minns ju t ex att Anders sa till mig 1000 gånger att jag skulle torka mig innan jag trampade ut på golvet dygnsur efter att ha duschat och jag gjorde aldrig det. Jag klampade runt helt blöt och lämnade pölar efter mig och jag gör det fortfarande ibland. Gör ingen skidbacke på osten, gräv inte i smöret osv. Jag stängde av och gjorde som jag brukade. Så, jag kan bara konstatera att nu får jag igen :) Men hon är en gåva, vår Agnes.
Det var inte mycket snö
och nu är den borta. Vi hann med några snölyktor och några snögubbar och lite pulkaåkning men nu ser vi fram emot först resan till Thailand och sedan våren. Vi har inte åkt skridsko i år!
Barnen hade haft det jättebra i Skåne och enligt mormor så var de så snälla och artiga. Vi hann inte mer än komma ner i fredags och sedan började de säga Örk om maten och bråka. Tacksam över att de i alla fall sköter sig när vi inte är där. Vi åkte till farmor och farfar i lördags. När vi stannad till på IKEA och skulle lämna in barnen i lekrummet så var kusin Jonathan där. Lyckan var total för Emil. Det funkar inte så bra med Agnes, Emil och Jonathan tillsammans för Agnes får inte vara med i leken men Emil och Jonathan har jättekul ihop.
När vi kom hem i lördags så bäddade vi ner oss i soffan och tittade på melodifestivalen. Båda barnen har kommit in till oss på nätterna nu så de har nog längtat lite :)
Agnes har fått några konstiga prickar i knävecket. När jag googlade så såg det ut som bältros. Hoppas inte att det är det....
Skånetur
Idag bär det av till Skåne för att hämta de små hjärtana. Precis när jag har börjat vänja mig vid tystnaden så ska det bli fullt ös där hemma igen. Jag pratade med båda barnen i morse och de lät mammasjuka också. De har haft ett kanonsportlov. Agnes har hängt med Tove (grannes barnbarn) i några dagar och sedan har de träffat Tyra och Oliver (låtsaskusinerna) och mormor har spelat Finns i sjön och Memory till Emils stora glädje.
Igår hade barnen varit ute och gjort fint i rabatterna. Bra med frisk luft!
Jag och Magnus har jobbat och jobbat. Det ska blir så jefla skönt att vara ledig fyra veckor. Polisen genomgår den största omorganisationen någonsin och det är minst sagt rörigt. Jag börjar fundera över om jag inte är lite autistisk :) Allt ska vara som det alltid har varit eller i alla fall jäkligt förutsägbart. Jag avskyr när ingen vet vem som är beslutsfattare eller var saker ska skickas osv.
I morse sa jag till Emil
- Åh, jag längtar efter er så det gör ont.
- Ont i hjärtat?
Ja, det gör nästan ont i hjärtat.
Den här fina tjejen har pluggat HELA lovet. Jag blir så imponerad. Igår spelade hon dock fotboll hela dagen och hennes lag vann!!! Först glädje och sedan sorg, eftersom Nattas gammelmorfar somnade in på kvällen. Usch, det är så hemskt när någon dör. Alla säger att man ska vara glad för att människan haft ett långt och bra liv och det är klart att man är men å andra sidan så ju längre man har haft en människa i sitt liv desto onaturligare blir det när den människan inte finns med längre. Jag pratar med min mamma i telefon varje dag. Den dagen hon inte finns längre kommer jag bli deprimerad och gå under. Jag bara vet det. Det finns inget naturligt med att inte ha mamma i mitt liv. Spelar ingen roll om hon är 100 år och jag 80 år.
Längtan
Oj, vad jag längtar efter de små barnen. Emil är så förståndig när jag pratar med honom i telefon. Han pratar och pratar. Igår när vi pratade så sa jag ”nej, nu måste jag gå och jobba”. Okej, sa Emil. Jobba lugnt….
Han är för go.
De fyra finaste
Jag är inte alltid så bra på att visa det men de här fyra barnen är bland det viktigaste som finns. Det är först när vi är alla som vi är en komplett familj. I söndags var jag hemma helt själv och det var verkligen ingen njutning. Det saknas ljud från sång, dator, gitarr, prat, fniss, tjafs, TV, dörrar som öppnas och stängs. Jag har inte behov av att prata med dem hela tiden men jag mår som bäst när de är hemma och jag hör att de finns...okej, kanske inte när jag ska sova och ska upp och jobba dagen efter fast jag har blivit bättre och lärt mig somna även om TV:n är på. Tidigare kunde jag inte somna om det inte var tyst och det var skitjobbigt för mig och familjen. Nu är sömnen inget större problem längre och de små barnen sover på nätterna så jag får en massa timmars sömn. Vilken stress sömnen var när barnen var små. Jag låg alltid på minuskontot även om jag ibland gick och la mig innan kl 21. Våra små har dessutom haft en förmåga att vakna jätteglad och pigga kl 05. Emil vaknar fortfarande alltid innan kl 06 så för oss är det alltid tidiga morgnar. Jag har den bästa familjen.
Nu närmar det sig Thailand med stormsteg. 13 personer som flyger ner tillsammans och sedan väntar Sara och pappa där nere. 15 personer som ska umgås i två-tre veckor. Jag tror att det kommer bli jättebra. Vi ska åka till vattenland, bada och käka och bara umgås. Vi blir som en stor grekisk familj. Underbart. Vad skönt det är att ha föräldrar och bonusföräldrar som kan umgås med varandra trots skilsmässa för hundra år sedan. Nedräkning pågår!!!
Att längta
I lördags körde jag ner till Skåne med barnen. Vi kollade på melodifestivalen och åt en massa god mat. På söndagen var det dags för mig att återvända till Småland. Emil blev orolig. Han ville inte att jag skulle åka. Efter lunchen sa jag att det var dags och Emil blev som ett plåster. Han kämpade och kämpade för att inte börja gråta och det skar i mammahjärtat. Vi pratade om att längta. Jag kommer längta efter barnen och de kommer längta efter mig. Det är inte farligt att längta och det kan till och med vara kul att längta. Vi längtar till Thailand och vi längtar till sommaren. Emil köpte argumentet att det kan vara bra att längta för en stund men när jag började klä på mig så for han ut till bilen och ville spänna fast sig och följa med. Jag viskade till Agnes att hon skulle ta hand om sin lillebror. När jag körde stod mormor och Agnes och vinkade. Emil tittade bara argt på mig. Jag ringde efter en halvtimme och stämde av läget. Agnes hade tagit hand om Emil och legat och hållt om honom i mormor och morfars säng. Finaste Agnes <3
När jag kom hem så var bara Natta hemma och sedan for hon iväg till Nora. Zacke var hos tjejen och Magnus jobbade. Det är märkligt att vara hemma själv. Helt tomt. Jag gillar inte det. Familjen ska vara hemma. Helst alla. Även om vi inte gör saker tillsammans eller ens pratar med varandra så är det känslan av att alla är hemma som är skön. Dörrar öppnas och stängs, det hörs steg i trappan, någon pratar i telefon, en surfplatta är igång osv.
Nu längtar jag tills på fredag. Då får jag träffa mina barn igen.
Mammas godisbit
På promenad hem med Emil. Det ligger ett apelsinskal på cykelvägen.
-Kolla mamma.
-Ja titta.
-Det är kanske en fattig människa som slängt skalet...
-Eh....okej...ja kanske det.
Sedan följde en lång diskussion om vad det innebär att vara fattig varpå Emil utbrast
-Mamma, jag önskar att alla fattiga kunde bo i vårt hus.
Stolt mamma tittar kärleksfullt på sin empatiske son.
-Eller nej förresten. Då kastar de bara apelsinskal på vårt golv.
Den logiken....
-Kolla mamma.
-Ja titta.
-Det är kanske en fattig människa som slängt skalet...
-Eh....okej...ja kanske det.
Sedan följde en lång diskussion om vad det innebär att vara fattig varpå Emil utbrast
-Mamma, jag önskar att alla fattiga kunde bo i vårt hus.
Stolt mamma tittar kärleksfullt på sin empatiske son.
-Eller nej förresten. Då kastar de bara apelsinskal på vårt golv.
Den logiken....
Igår jobbade Magnus till kl 21 så jag hämtade barnen på dagis. Agnes var hos en kompis så det var bara jag och Emil. Vi gick runt på dagis i lugn och ro och tittade på hans teckningar. Vi hade all tid i världen och bara pratade och pratade. Agnes kom hem vid fem-tiden. Agnes vill vara uppe längre så igår testade vi. Jag nattade Emil vid sju-tiden och under tiden fick Agnes titta på TV. Hon var redan färdig för natten. Vid halv åtta gick jag ut och satte mig hos henne i soffan, kröp under hennes filt och stängde TV:n. Sedan satt vi bara och kramades och pratade och det var jättemysigt. Jag måste bli bättre på att hitta tid med bara ett barn för det är viktigt. Agnes berättade om en händelse på fritids och tydligen hade en fröken sagt till Agnes och hennes kompisar att de skulle städa upp efter sig i dockrummet. Agnes och hennes kompisar berättade då för fröken att de inte hade varit där och lekt och fröken hade påpekat att det hade de visst det. Agnes var så upprörd och detta var faktiskt andra gången hon berättade det för mig. "Fröken trodde inte på oss trots att vi sa att det inte var vi!". Tänk så hemsk känslan är, även för barn, att inte bli trodd. Vi pratade om det och jag förklarade att jag känner likadant när någon inte tror på mig. Samtidigt så känns det skönt att hon reagerar. Agnes är faktiskt van vid att vi tror på det hon säger. Viktigt.
Konstnärer
Det gäller att ha tungan rätt i mun när man målar. Jag köpte bokstaven A och E till dem så de fick färglägga och pynta. Det gillade de. Det är ganska kul att bara ta fram allt med färg som finns hemma, vattenfärger, pennor, glitter, klister m m och sedan låta barnen få sysselsätta sig. Det slutade med att Agnes gjorde både hand- och fotavtryck, både på papper och golv. Som tur är så köper vi aldrig hem färg som inte kan tvättas bort...
I eftermiddag ska barnen till badhuset med Magnus. I vanlig ordning så har jag ont i magen och är övertygad om att de ska drunkna. Bilden av när Emil nästan drunknade i somras hänger kvar och jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.
Eftermiddagsutflykt
Magnus hämtar barnen tidigt måndag-onsdag och igår var det underbart väder ute så han tog med dem ner till sjön. Där finns det alltid något roligt att göra. Klättra på stenar, kasta stenar, hitta pinnar osv. Naturen är bästa leksaken för barn. Det kommer en tid när de gör allt för att få vara hemma och sitta med surfplattan så det gäller att passa på så länge vi kan få ut dem i naturen.
De verkar ha haft en mysig stund ute och jag önskar att jag också varit med.
Igår tog jag och Emil vår kvällspromenad. Det är mysigt att gå med bara ett barn, hand i hand i mörkret och prata. Emil pratade på och vi började prata om Thailand. Jag berättade hur viktigt det är att smörja in sig för att inte bränna sig i den skarpa solen. Emil funderade och sa:
- Mamma, Abdullai har verkligen inte använt solkräm för han är helt svart...
Abdullai jobbar på Emils dagis och kommer troligtvis från Somalia.
Det blev en promenad med prat om olika hudfärger.
Agnes hade haft med sig sin borttappade tand på skolan. Stolt tjej.
En lugn helg
Det har varit mycket sista tiden och det märktes inte minst i fredags. Jag hämtade barnen, vi eldade i kakelugnen och hade det allmänt mysigt. När jag nattade Emil kl 19.30 så somnade jag. Vaknade vid 21, gick ut och la mig i soffan, somnade, vaknade vid 22.30, gick och borstade tänderna och somnade. Sov tio timmar!
I lördags lekte Emil med Elis och vi tog det lugnt hemma. Moppan hade bjudit hem oss så vi åkte dit på kvällen och åt en massa god mat och umgicks. Alldeles för länge sedan vi träffades. Emil somnade i min famn och det var så gosigt. Det händer inte ofta. I söndags var jag med Agnes på innebandyn och sedan hängde Alma med oss hem. Elis lekte med Emil och vid lunchbordet hade vi fyra härliga, hungriga barn. Jag gillar det. Mängden barn. Skratt. Fniss. Glädje. På kvällen tog jag en promenad med Agnes som var väldigt bekymrad över sin tand som petade rakt ut. Hon ville att jag skulle dra ut den och jag tycker sådant är skitäckligt. Det var tårar och förtvivlan men precis innan hon skulle somna så kom glädjeskriket. Hon hade själv dragit ut tanden. Tand nr tre är borta. Tandfén dök upp i natt så hon fick en guldtia. Hon tycker dock att det är för lite och hävdar bestämt att det måste vara mamma som lagt guldpengen. Annars hade hon fått en tjuga eller femtiolapp. Herregud. Sedan när började tandfén med sedlar?!?
Vad mysigt det är att gå ut och promenera med sina barn. Jag och Magnus har börjat ta ett av barnen och gå ut och promenera i lugn och ro. Det pratas en hel del under promenadstunden och jag tror att barnen inte riktigt reflekterar över hur mycket de pratar när de samtidigt promenerar.
Agnes pendlar mellan jättearg, jättetrött och jätteglad. Det gäller att ta vara på de mysiga stunderna för under de arga perioderna gör hon mig galen.
Pulkhelg igen?
Då var den äntligen här, den efterlängtade fredagen. Vår helg är blank. Det är skönt. Jag älskar fredagar. Jag slutar tidigt, hämtar barnen, vi fikar lite när vi kommer hem, eldar upp i brasan, tänder ljus och bäddar ner oss i soffan och myser. Fredagen är min absolutar favoritdag. Med lite tur så kan vi upprepa förra helgen och åka pulka. Blir det fint väder så får vi nog åka ut och grilla eller något.
Nu håller vi tummar och tår för att vi får hålla oss friska hela helgen. Vabruari är ju här.
Bus med Danne
Sist vi var i Skåne så träffade vi Dannes nya Maria. Hon har två barn, Oliver 8 år och Tyra 4 år. De ska följa med till Thailand och det ska bli superkul. Agnes och Emil är väldigt förtjusta i Danne och han brukar alltid härja med dem. På sportlovet ska Agnes och Emil vara i Skåne eftersom jag och Magnus jobbar hela veckan. Då ska alla barnen få träffas. Det kommer säkert gå bra men jag kan tänka mig att Agnes och Emil kommer bli lite avundsjuka på Oliver och Tyra :)
Fyra veckor kvar. Vi börjar bli redo. Sprutor fixade, resväskor inköpta, pass beställda. Husfix kvar (posten, blommor, soptunnan). Växla pengar. Hur mycket behöver jag växla egentligen. Agnes och Emil ska få ta 500 kr var från sitt sparkonto så de kan få känna att de har egna pengar. Om vi stannar till i Bangkok på hemvägen så lär det inte vara några problem att handla :)
Vabruari har kommit. Barnen är friska...peppar, peppar. Vi får se hur länge det håller i sig.
Jag har kommit in i en fas med dålig sömn. Somnar sent och sover oroligt. Stora svarta påsar under ögonen. Det är mycket som snurrar i huvudet nu. Resan och allt på jobbet. Jag är inte särskilt känslig för omorganisationer och brukar tycka att det mesta leder till något positivt men just nu är det väldigt rörigt och vi jurister på småorterna vet väl inte riktigt i vilken riktning vi är på väg. Jag är inte främmande för att byta jobb men vet samtidigt att det tar väldigt mycket energi att byta jobb också. Dessutom blir ett jobbyte säkerligen en flytt också så det får vänta några år.
Vi fick en paus
Igår hände det. Vi fick en paus i trotsen. Magnus var på utvecklingssamtal med Natta. Jag var hemma tidigt eftersom jag hade varit hos tandläkaren.
Jag bestämde att barnen skulle göra sig i ordning för kvällen och stänga TV:n. Sedan satt vi tre vid köksbordet och hade det jättemysigt. Jag och Emil spelade spel. Agnes fixade mitt hår och sedan hade hon fotmassage. Vi skrattade och hade det trevligt tillsammans. Det var inget bråk och när Magnus och Natta kom hem så nattade jag Agnes. Vi låg och pratade länge och kramades. Den här kvällen kommer jag leva länge på.
Den här tjejen funderar på varför ingen är kär i henne. Jag förklarade att det finns säker många pojkar som är kära i henne men att alla inte vågar berätta det. Just nu är hon kär i Albin. Det växlar....
Snöbollskrig
Igår hade vi snöbollskrig med barnen. Vad roligt det är nu när de börjar bli lite större och man kan busa med dem. De bryter inte längre ihop om de får en snöboll på sig. Magnus gjorde en jättevurpa på gatan. Det var verkligen snorhalt.
Agnes var på innebandyn i söndags och jag tittade på sista halvtimmen. Hon kände sig inte helt bekväm eftersom ingen i hennes ålder var där. Lilla humplan.
Igår hade Emil en lång utläggning om att han ska uppfinna saker när han blir stor. Han ska bl a göra en superdräkt och åka och kriga i Norge. När jag infomerade honom om att han absolut inte får åka och kriga någonstans eftersom jag vill ha honom kvar och han får inte dö så funderade han i några sekunder och sa sedan:
-Men mamma, jag kan ju öppna magen och sätta in fem hjärtan till.
Lille kloke. Tyvärr funkar det inte så. Han skulle göra en dräkt till mig också men jag ville inte åka och titta på något krig och se andra människor dö så då ville inte han heller åka. Inte utan sin mamma. Mycket funderingar nu. Han ska bl a uppfinna en helikoptermössa som gör att man kan flyga.
Helgen var kort och ganska lugn. Magnus var krasslig så han har tagit det lugnt. De stora barnen var också hemma. Älskar när familjen är samlad och tycker att det är mysigt när Zacke har tjejen hemma. Ju fler desto bättre. Hur ska jag och Magnus klara oss när barnen börjar flytta hemifrån?!?
Och så kom det snö!
Till slut kom det en massa snö och då gäller det att passa på. Vi gjorde både snögubbe och snölykta i fredagskväll. Bästa kramsnön. Emil hade på sig solglasögon hela tiden fast snögubben fick låna dem. Emil kallade snögubben Gangnam Style.
Balansen här hemma nu är att Agnes är tokarg och Emil tokgo'. I lördags var Emil på kalas och när han skulle gå dit (grannen fyllde fem) så frågade han om inte jag kunde följa med. Självklart sa jag och slängde på mig skor, halsduk och mössa. Han tittade på mig och sa:
- Mamma, vad fin du är i den tröjan.
Jag hade en helt vanlig grå collegetröja...
I helgen pratade han i telefon med morfar och jag hörde hur han helt plötsligt sa:
- Ursäkta, jag hör inte vad du säger.
Var kommer denna artighet ifrån? Charmigt är det i alla fall.
Agnes är också charmig men eftersom hon är sex år nu så får vi mest höra att hon hatar oss, vill slå oss, att hon tycker att vi är dumma osv. Det är mest synd om henne själv. Jag frågade henne igår (när vi hade en lugn kramstund) om hon älskade sig själv och då svarade hon "nej, för jag blir så arg och säger dumma saker". Aj, i mammahjärtat.
Igår åkte jag pulka med barnen vid Strömbergshyttan och nu är Magnus där med dem. Det gäller att passa på och njuta av snön!
