Vårt ställe
I lördags utflyktade vi. Det blev en tur till "vår" grillplats. När vi berättade det för barnen på förmiddagen skrek de "JAAAAAA!". Det är så roligt att Natta också följer med. Det blev tre timmar utomhus med korvgrillning och barnen hade en massa projekt. Naturen är bästa lekplatsen och det blir inte osams när vi är utomhus enbart familjen. Bråket sparade de till bilfärden hem....suck. Agnes är väldigt bråkig och tvärtemot och samtidigt jättegullig. Där är sällan något mellanläge. I söndags gjorde hon kaffe på sängen till mig och Magnus.
Skönt att bara få vara.
Och att få tid att prata i lugn och ro.
Klättra på stenar och kasta pinnar i vattnet.
Busa med storasyster.
Viktigt projekt det där med stenarna. De samlades och flyttades till deras hem. Det var en mamma/pappa/barn lek en lååång stund.
Fina, fina Natta.
Han tröttnar aldrig på att kasta sten i vattnet.
Agnes gjorde egna fiskespö och fiskade.
En lång härlig dag. Söndagen blev däremot bara kaos. Agnes var på ett hiskeligt humör och jag var på ett hiskeligt humör. Emil var på kalas hos Noel och bröt ihop några gånger innan eftersom han skulle vara utklädd och stökade med vad han skulle vara utklädd till. Till slut blev det Iron Man och då var batterierna i masken slut men Magnus fixade det. Jag åkte in till Lessebo och gick på Loppis för att få lite lugn och ro. Magnus tvättade bilarna.
Igår blev barnen äntligen klippta. Först hämtade Magnus barnen på dagis och fritids. Sedan for han in till Växjö och fick dem klippta. Emil grät men det gick bra till slut. Agnes fick en borste och var jättenöjd. Därefter blev det snabbt tillbaka till tandläkaren eftersom Agnes skulle laga två hål. Hon var jätteduktig! Agnes berättade att hon var nervös innan hon gick in eftersom kompisarna hade sagt att det gör jätteont att laga en tand men väl där så var hon superduktig. Hon satt så fint i stolen och fick två bedövningssprutor. Tandläkaren sa att hon skulle vifta med handen om hon ville säga något.
Vift, vift,
- Gör det ont?
- Jaaa.
- Då väntar vi lite.
Vift, vift.
- Gör det ont?
- Nä, men det kittlar.
- Okej. Men du kan kanske vifta om det gör ont :)
Magnus jobbade i natt och jag hade lämning av barn i morse. Alla kläder läggs fram dagen innan och jag hann fixa mig själv innan jag väckte barnen. Väckte dem i god tid. Jag hade tänt ljus hemma vilket de uppskattade. När kläderna var på fick de se på TV och äta macka medan jag letade fram ytterkläder och mössor. Jag fick skrapa bilen i morse! Det blev en lugn morgon trots allt.
Emil har studs
Igår hade jag och Emil svärdfight. Helt plötsligt hoppade han upp och ner och fram och tillbaka och sa:
- Det är jättemycket studs i den här vovven.
Var får han allt ifrån? Jag bröt ihop av skratt och fick lägga undan svärdet.
Nu är hösten här. Idag var det en riktig höstdag med kall luft och strålande sol. Träden börjar få fina färger. Jag älskar hösten.
Annars är jag mest trött. Mycket funderingar. Ett jobbyte hade inte varit fel. Var ska vi bo? Vill vi bo här hela livet? När och var ska vi flytta i så fall? Jag saknar Skåne men jobben finns i Malmö. Jag vill inte lägga timmar på pendling. Jag har en fantasi om att vi ska flytta ner och träffa familjen mer men det blir inte mer om vi flyttar eftersom vi troligtvis ändå kommer bo drygt en timme från familjen. Är det lönt att flytta då och för vems skull flyttar vi i så fall? Barnen kan inte få det bättre än vad de har det nu. Hovmantorp är jättebra för barn. Emil börjar ta för sig och har blivit en riktig snackemoster. Om vi flyttar till Malmö/Lund så hur kommer det påverka dem. Vi kommer ju fortfarande inte ha någon att ringa om vi vill gå på föräldramötet båda två, eller om det kör ihop sig på jobbet. Två timmar eller en timme bort. Det är inte så stor skillnad. Jag får nog lägga undan funderingarna några år. Jag och Magnus kommer inte bo här när barnen flyttar hemifrån i alla fall....
Jag skulle kunna klippa till henne...
Jaha, då blev inte 2015 året som jag utsågs till mom of the year heller. Det behövs kanske inte men just nu är jag nog mer på shit-list. Det var ju den där incidenten med borsten som försvann och som jag har sagt till Agnes 1000 gånger att den inte får lämna hemmet och som hon hade tagit med till skolan och glömt där. Igår kväll så fick hon sova i våra sängar och då viskade hon helt plötsligt
- Mamma, förlåt för det där med borsten.
- Åh, vad gullig du är. Förlåt för att jag blev så arg. Jätteförlåt.
Här kunde jag ju stannat och inte blottat mig själv. Nu var det så här. Jag blev verkligen tokarg den där kvällen när borsten var borta och for runt och letade och smällde med alla lådor och dörrar som gick att smälla. Jag sa även till Magnus "Jag är så jävla arg så jag skulle kunna klippa till henne" och "Det är ju själve fan att hon inte kan låta den jävla borsten vara här hemma". Sedan visade det ju sig att Agnes var vaken och berättade att den var på skolan och då svor jag lite extra och sedan gick jag och la mig. Nu låg vi där tysta i sängen och båda hade sagt förlåt. Sedan kom det.
- Men mamma vad var det där med att klippa henne.
Tystnad.
- Nä det sa jag inget om.
- Jo du sa något om att klippa henne.
Fan, fan, fan. Det där med att klippa till henne lät ju inte bra sådär i efterhand och jag skulle ju aldrig göra det. Det bara for ur mig.
- Klippa? Klippa? Nääää, du måste ha hört fel. Klart att jag inte skulle klippa. Vad skulle jag klippa? Hahaa, skrattet fastnade lite....
Tystnad.
- Men mamma sen vad det ju det där med borsten. Du sa det där orden som man inte får säga...jjjjääää.
- Jävla?
- Jaaa!
- Förlåt gumman det var dumt. Jag var arg.
- Fast varför sa du jävla borsten om du nu så gärna ville ha borsten?!?
Hepp. Ja varför sa jag det. För att jag vet inte. Arg och dum i huvudet typ.
Ganska ofta tittar jag på våra barn och tänker...hur är det möjligt. Så fina....och mina. Märkligt.
I ettan får de läxan på måndagen (matte och svenska). Den ska vara klar på fredagen. Av någon anledning så blir den alltid gjord på torsdagen. Idag satt Agnes och räknade matte vid halv sju medan jag stressade på. När det trillade ut en lapp om bowling för barn så sa hon "åååh, det vill jag göra mamma". Eh, nä. Som om vi inte drunknar i aktiviteter ändå. Fast nu tar snart fotbollen slut och jag har bestämt att det blir bara gympa för Emil (ingen Mulle) för vi är nästan aldrig hemma på söndagar. När Agnes var klar med läxan så slog jag ett öga in på hennes rum och såg att skrivbordet var belamrat med saker. Det såg inte ens ut som ett skrivbord. Då kom jag på den briljanta idén "om du städar skrivbordet ordentligt så får du ta hem en kompis i morgon". Får man lov att säga så till sina barn? Det finns säkert en massa barnpsykologer som har en massa sätt som funkar i vissa familjer och en massa tankar om att de(barnen) ska vilja göra saker för familjens skull. Hos oss funkar hot, mutor och ibland snälla. Ikväll när jag kom hem så tittade jag in på hennes rum och då hade hon staplat alla sakerna från skrivbordet i en jättefin hög, istället för att typ lägga sakerna på sin plats, (konstigt att inte skrivbordet välte) och sedan hade hon hämtat diskmedel och disktrasa och skrubbat skrivbordet med! Herregud. Klart att hon ska få ta med hem en kompis.
Fotboll, utvecklingssamtal, högt blodtryck och att skita i vad mamma säger
Den här tjejen har en massa förmågor. Enligt sin lärare är hon tyst när hon ska vara tyst, lyssnar på instruktion, inte rädd för att prata, duktig i skolan osv. En skötsam elev med andra ord fast ibland ritar hon i böckerna och på armarna trots att hon inte får. Okej. När vi satt och hade utvecklingssamtal tittade jag på fröken och sedan på Agnes och undrade om det var samma tjej. Agnes fnissade och sa "fast hemma är jag en snackemoster...". Jepp. Det finns ingen hejd på hennes påhittighet hemma.
En kväll fick jag värsta brytet eftersom då hade hon tagit min hårborste med sig till skolan och glömt den där. Jag har sagt till henne flera gånger att borsten lämnar inte hemmet (hon har glömt kvar den i bilen flera gånger) och ändå så gör hon tvärtemot. Hon tar med sig saker till skolan trots att vi pratat om att inget ska med till skolan (plånbok, nycklar, löshår osv). Jag blir helt matt.... Samtidigt så är det ju tur att hon inte är så himla perfekt alltid och testar våra gränser även om det är jobbigt när det händer. Hon verkar sköta sig i skolan och då får det pysa ut här hemma. Jag hatar att tjata och just nu är det tjat om allt. Dags att borsta tänderna (Agnes står på händer), dags att borsta tänderna (Agnes dansar framför spegeln), dags att borsta tänderna (Agnes fastnar framför TV:n), dags att borsta tänderna (Agnes står på händer igen). Sedan blir det dags att sova och då är hon alltid kissig, alltid törstig osv. Det är så jäkla tråkigt att varje kväll slutar med bråk.
Igår var det i alla fall fotbollsmatch. Vårt lag spelade mot tjejerna som är ett år äldre. Det var helt underbart att se dessa tjejer. De var så nervösa och tyckte att det var jobbigt med all publik osv. Det är ett sammansvetsat gäng och de har ramsor och hejar på varandra hela tiden. De förlorade med typ 15-3 men när vi pratade med dem efteråt så var de glada och tyckte att det är ju "viktigast att ha roligt tillsammans". Storasyster Natta hade också match och hejade på Agnes vilket gjorde henne skitstolt. Sedan stod vi och hejade på Natta. Fina, snälla Natta. Agnes gjorde mål och ringde till mormor efter matchen och berättade. Hon var så nöjd och stolt. Fina, fina Agnes.
Nu har tant varit hos doktorn och optikern. Synen var det ingen större förändring på, järnvärdet var hyfsat men inte jättebra men blodtrycket var för högt. 130/100 och 130/95. Jaha, har man uppnått den åldern nu när alla krämporna kommer......
Midsommarbilder
Nämen hej och hå. Jag hittade lite midsommarbilder som jag passar på att lägga ut. Vi firade midsommar hos oss tillsammans med Jävla-Jenny och Ola. Till barnens glädje så var hunden Ebba också med. Vi har våra traditioner när det gäller midsommar. Korv i bröd till lunch och en öl till det. Sedan brukar vi gå ner till midsommarfirandet men det regnade i år så vi struntade i det. På kvällen blir det vanlig mat (grillat oftast) eftersom ingen av oss gillar sill. Sedan blir det jordgubbar och glass/grädde. Barnen proppas fulla med godis och läsk och när de har somnat brukar vi ha vuxenfest :) Vi dansar, dricker kapten Morgan och sjunger. I år spelade vi alldeles för hög musik och hade sjukt roligt.
När det var regnuppehåll tog vi en promenad ner till Gökaskratt. Det blev inget bad men barnen hade fullt upp på lekplatsen.
I vanlig ordning så hade JävlaJenny med en massa paket till barnen. Agnes fick löshår (som hon även smugglat med till skolan).
Ebba och Emil är ett radarpar. Hon går fot bredvid Emil och kopplet drar i marken. De är lika gamla.
Den stora utmaningen är att hålla koll på vem som har fått hålla Ebba mest. Det är en evig kamp om Ebba. Det allra bästa är att Natta tål Ebba!
Så är glad blir man av kapten Morgon och lime rullat i kanel och socker :)
Malmö och kusinhäng
Då var den äntligen här. Helgen utan barn. Får man längta efter en helg utan barn. Jepp, det får man. Den gick så himla fort och plötsligt stod de och drog i mina byxor, skrek dumma mamma och allt var vardag igen. Vi åkte ner i fredags och lämnade barnen hos mamma och Anders. De hade en toppenfredag med taco, Idol, sagoläsning och godis. Jag och Magnus var ute och käkade och tog sedan en öl på Lilla Torg. På lördagen åkte barnen tidigt till lillebror eftersom de längtade efter sina "kusiner". Först fick de bada i mormor och morfars stora badkar och sedan blev det bus en hel dag med Oliver och Tyra. Jag och Magnus cyklade drygt två mil i Malmö med min kusin Patrik som guide och hade en riktigt härlig lördag. På kvällen blev det käk, en tur upp till skybaren på Malmö Live, drink på Lilla torg och sedan återhämtning på hotellet. På söndagen åkte vi till Emporia och shoppade.
Barnen var hela lördagen hos Danne och Maria och på kvällen hade Maria födelsedagskalas. När mormor och morfar skulle åka hem ville Agnes stanna hos Oliver. Det gick bra. Då ville Emil stanna hos Tyra. Det gick också bra. Han är kär i Tyra. Tyra lät honom låna Bosse när de skulle sova. Vilka söta barn de är. De ville inte åka hem till mormor och morfar på söndagen heller utan stannade kvar och åt pannkakor och sedan blev det bio i Kristianstad med kusinerna, Danne, Maria, morfar och mormor. De umgicks alltså i nästan 30 h och det funkar jättebra. Skönt. Fyra fina barn.
Det här gör vi om!
Idag väntar utvecklingssamtal med Agnes och gympa för Emil. I morgon ska jag äntligen kolla blodvärde och blodtryck eftersom jag är konstant trött och väldigt yr. I övermorgon ska jag kolla synen eftersom det känns som om jag har fått katastrofal syn de senaste månaderna! Efter alla dessa ålderskrämpor ska jag unna mig klippning och färgning på torsdag. Det är ju bara sex månader sedan jag klippte mig..... :)
Empati
Vår Agnes har "röstresurser". Hon är högljudd, älskar att höras, älskar uppmärksamhet osv. Ibland blir jag tokig på hennes gapande. Sedan ibland så känner jag bara att det är tur att hon är så högljudd och tar för sig så mycket av livet eftersom det kommer hon behöva. Hon är ju tjej. Det märks ibland på jobbet. Skillnaden när en man talar och när en kvinna talar. Båda könen lyssnar mer, nickar och skrattar högre när mannen pratar. Märkligt. Därför är det bra om hon låter mycket. Fortsätt bara med det, hjärtat.
En kväll när jag nattade Agnes berättade hon om en tjej på skolan som kommer från ett annat land. En annan tjej hade skällt på henne när hon klättrade i ett träd (vilket barnen tydligen inte får göra på skolan). Agnes reagerade över att hon skällde så argt på henne och berättade att hon sa så här:
- Men tänk på att hon inte visste det och du behöver inte låta så arg när du säger till henne. Dessutom så kommer hon kanske från ett land där det är krig och hon kanske saknar sina kompisar och är jätteorolig för dem.
Min älskade Agnes. Jag vet inte om flickan kommer från ett land där det är krig men jag är så stolt över att Agnes har ett så stort hjärta och för att hon har förmågan att känna med andra och sätta sig in i deras situation. Jag är så tacksam över att du har röstresurser och för att du vågar använda din röst även när det ibland känns lättare att titta bort.
Det här är livet
I fredags var jag hemma med lurven. Vi pysslade lite, käkade frukost, tog det lugn och bara var. Kl 12 gick han fortfarande runt i kalsonger. När vi bäddade ner oss i soffan tillsammans och kollade på film så pussade jag på honom och sa:
- Det här är livet, Emil.
- Mmm. Men det skulle vara ännu mera livet om det var idag jag skulle ha mitt kalas...
Han L Ä N G T A R efter sitt lilla kompiskalas som sker på söndag. Vi gjorde det enkelt och bjöd bara dem som han varit på kalas hos och sedan får vi se nästa år om det blir hela klassen. Phu.
När vi satt och pysslade vid köksbordet (vi gjorde låtsaspengar till kalaset) så frågade jag Emil vad han ska bli när han blir stor.
- Tjuv så klart så jag får träffa dig när du jobbar.
Eller inte.
Han hade sedan en lång utläggning om att han i och för sig kunde bli polis kanske och då kunde han få vapen och om Agnes då också blev polis så kunde han ju skjuta henne. Jag försökte förklara att det inte hör till vanligheterna att poliserna skjuter ihjäl någon och om han skjuter ihjäl en annan polis så får han nog inte vara polis så länge till. Han såg uppriktigt förvånad ut. Syskonkärlek.
På tal om låtsaspengar så ska han dela ut dem till sina kompisar på kalaset så de kan köpa korv i bröd och glass. Vi har ju ett perfekt ställe i vardagsrummet som kan bli "kiosk". Detta ser han fram emot och idag kom han fram till att han skulle stå vid vår kaffekokare och dela ut pengarna och han skulle nog ha poliskläder på sig. Vad rör sig där inne i hans lilla huvud egentligen?
Legoland
I somras hade vi två dagar på Legoland tillsammans med lillebror och hans familj. Magnus var inte med eftersom han jobbade så vi blev 7 st och lånade en stor bil som vi fick plats i allihopa. Legoland var otroligt fint men vi hade otur med köerna. Det var 45 min kö till vissa aktivieter. Legoland var svindyrt. 32 danska för en dajmstrut. Vi kommer nog inte åka dit igen men det var absolut värt ett besök. Kanske det hade varit kul att åka dit när barnen är större så de mer kan uppskatta allt som är uppbyggt av lego för det är otroligt imponerande.
Min lillebror är nog en av de mest barnkära människorna jag vet...så länge han får mat i sig...och han älskar att busa med barnen vilket gör att jag och Maria kan andas ut lite ibland och typ dricka vin eller kaffe.
Jag fick lära mig att Emil älskar karuseller och att Agnes är lite mer försiktig. Det kändes som att Emils längd satte gränsen för vad han kunde åka medan Agnes absolut inte ville åka något som var otäckt. Nästa år får det nog bli Bakken för Emil. Då har han längde inne för de roliga karusellerna.
I spökhuset kan allt hända...
Där var en familjetävling där man skulle leka brandman. Den tävlingen gillade Danne och barnen. De blev inte sist i alla fall....men det viktigaste är ju att ha roligt :)
Barnen vaskade guld. Emil var en stolt guldvaskare.
Agnes och Oliver på väg mot körkortstestet.
Agnes körde emot en kant och fastnade. Folk runt omkring skrattade och hon blev så fruktansvärt generad. Lilla gumman.
Två stolta körkortsinnehavare.
Lillebror ville så gärna åka alla karuseller.
Dag ett så kastade Danne bollar och vann en stor nalle till Tyra. Agnes och Emil blev lite avundsjuka så dag två var det dags att vinna en nalle till dem. Det gjorde han på tredje försöket. Sjukt nöjda barn.
Trevlig resa med trevligt resesällskap. Nu börjar vi bli vana resenärer tillsammans. Först Thailand och sedan Legoland inom loppet av 6 månader.
Är det jag som är ekorren?
Oj, vad det snurrar på nu. Jobb, familj, hem. Nu har vi i alla fall två bilar och det underlättar en hel del. Barnen har ju helt plötsligt en hel del aktiviteter. Emil har Mulle på söndagar och gympa på måndagar, Agnes (och jag) har fotboll på tisdagar, gympa på onsdagar och kören på torsdagar (fast där blir vi inte så mycket inblandade eftersom kyrkan hämtar och lämnar barnen på fritids). Igår var jag och Emil på gympa. Vi föräldrar får lov att lämna barnen där men jag tycker det är mysigt att vara kvar och jag ser att Emil uppskattar det. Allt fokus på Emil börjar ge resultat. Han har blivit väldigt kramig och pussig mot mig men vill fortfarande att pappa ska natta honom :)
I fredags åkte vi ner till Skåne. Där blev det middag hos mamma och Anders på fredagen. Lillebror med familj kom också dit. Nu är vi helt plötsligt väldigt många när vi träffas. Roligt och barnen älskar det! På lördagen bar det av mot Ystad för vårt årliga möte, d v s släktträff. Åttonde gången som vi träffades. Jag är så tacksam för att min moster Bibbi och Kent fixar detta år efter år. Jag älskar min bullriga släkt. På söndagen blev det lunch i stugan med min kusin Patrik och hans pappa Lars innan det bar av mot Småland igen.
I lördags blev Emil toksnorig och vi tvingade till slut i honom en allergitablett. Nu måste vi kolla upp om han är allergisk för nu har han reagerat i stugan de sista gånger vi har varit där.
Nästa helg ska vi fira Natta på lördag och sedan blir det ett litet barnkalas för Emil. Hans första kompiskalas!
Igår var Magnus med barnen hos tandläkaren. Agnes hade två hål! Hoppas att hon inte har ärvt mina dåliga tänder. Emil öppnade munnen. Framsteg!
Vilket lidande det är i vår värld nu. De flesta jag känner sluter upp och skänker pengar, samlar in kläder osv. Sedan finns det alltid en liten del människor som måste fokusera på sig själva.
"Pengarna når ändå inte fram" Nja, det finns ju en hel del olika organisationer och någon måste du väl tro på?
"Våra gamla då" Min mormor hade det jättebra. Förr i tiden tog barnen hand om sina gamla och inte samhället. Tiderna förändras. Jag tror att många gamla har det ganska bra. De har förhoppningsvis en massa barn och barnbarn som besöker dem och hjälper dem.....
"Våra barn får det bara sämre och sämre på dagis och i skolan" Deras föräldrar kräver så mycket uppmärksamhet av personalen så de hinner knappt jobba. Vi har ju nästan alla en möjlighet att jobba lite mindre och vara mer med våra barn om vi är beredda att sänka vår levnadsstandard lite. Eller så står det var och en fritt att engagera sig politiskt.
"Staten ska införa skatteavdrag vid bidragsgivande för att jag ska ge" Jaha, så det viktigaste för dig för att du ska hjälpa andra människor är att det lönar sig för dig.
Jag betalar 27 % i skatt. Är det inte helt sjukt? Höj min och alla andras skatt och sätt in pengar och resurser där det behövs. Det gick knappt att få en restresa i sommar eftersom det var dåligt väder. Det har svenskarna pengar till men att sedan ha mage att gnälla över hur dåligt allt är....nja, det blir inte trovärdigt. Vi har alla ansvar för vårt samhälle och vi har alla möjligheter att engagera oss i skola, politik, äldreomsorg, biståndsorganisationer, stödfamiljer, övervakare osv. Men som sagt, medmänskligheten i vårt avlånga land är ändå underbar och det är få människor som inte har det i sig. Tja, de skulle inte ens ge bröd till barnet utanför sin dörr om det inte kunde gynna dem på något vis och absolut inte om det inte var en blond unge som pratade svenska.
Evedal
Hej barn. Det är jag som är er mamma. Vi ses inte så mycket för tillfället men på fredag hämtar jag er kl 13 på dagis och skola. Jag tror att ni fortfarande känner igen mig. Igår jobbade jag i Kalmar, fikade med kompis och var hemma 20.30. Ikväll har vi avtackning för en kollega så jag är inte hemma förrän 22.30. I morgon åker jag till jobbet innan kl 06. Igår när jag kom hem så längtade jag så efter mina barn så jag bar in Emil i våra sängar. Han märkte inget. Sedan ligger jag bara där och borrar in min näsa i hans rufsiga kalufs. :)
Fina, kloka, envisa Agnes. Du är helt perfekt.
I somras var vi vid Evedal och barnen blev genast nyfikna på hopptornet. Emil klättrade upp några steg men insåg sedan att det var nog inte hans grej. Agnes klättrade upp och hängde ut över kanten. Hade det varit fint väder så hade hon antagligen hoppat ner i vattnet.
En utflykt behöver inte vara så långt bort och det behöver inte hända så mycket. De är ganska nöjda med att vi bara är tillsammans.
Igår morse när jag stod och fixade mig i badrummet kom Emil in. Klockan var ca 05.30 så han borde sova. Emil ställde sig och kissade och då såg jag att han hade kissat ner kalsongerna.
-Men Emil, du har ju kissat ner dig!
-Jaaa....
-Det händer alla och gör inget.
-Mamma vet du, jag drömde. I drömmen så letade jag och letade efter en toalett och hittade ingen och då sprang jag till slut in i en affär och kissade och då vaknade jag.
-Vi har alla haft liknande drömmar.
Tvätta, tvätta, tvätta.....
Sol och bad
Igår morse var första morgonen som det var mörkt när jag gick upp. Äntligen är hösten på gång. Det känns i luften. Nu när jag tittar tillbaka så kan jag bara konstatera att det var inte den soligaste sommaren vi har haft men när solen väl tittade fram så utnyttjade vi det till max. Barnen är nog ganska färdigbadade trots allt.
Det badades i Ystad. Kristallklart vatten. Det kändes nästan som att vara utomlands.
Vackra Ystads Saltsjöbad.
Det badades i Furuboda.
Vi badade inte men var nere och kände på vattnet i Sandhammaren (som enligt mig nog har Sveriges finaste sand).
Och naturligtvis hann vi även med en hel del bad i vår sjö.
Den här sommaren tog Emil sina första simtag och han simmar ca 5 meter. Agnes vill helst bada ute på det djupa hela tiden och jag är konstant orolig. Hon får aldrig bada där ute om inte vi vuxna är med. Det bruna vattnet gör att efter en meter så finns det inget sikt. Skitjobbigt. Agnes är som ett vilddjur i vattnet och jag litar inte på henne. En dag simmade hon nästan under bryggan när hon skulle visa hur långt hon kunde simma under vattnet. Hon är full av tokiga idéer. Emil gör än så länge som vi säger men jag längtar verkligen tills båda barnen kan simma till 100 %.
Helgen gick i 190. Pappa och Sara var på besök hela helgen och det blev en massa blåbärsplock (inte jag men Sara). Vi hann även med en tur till Växjö. Emil började på Mulle i söndags och Agnes var på kalas. Sedan blev det måndag igen.
Förresten, en dag utspelade sig en rolig konversation i bilen mellan Agnes och Emil. Det hela började med att jag frågade Agnes vad hon hade haft för lektioner under dagen.
- Jag vet inte. Men jag såg rytmikläraren på skolgården idag.
- Vad sa du, frågade Emil.
- Jag såg rytmikläraren idag.
- Hur ser den ut? Är det en människa?
- Eeeh. Ja. Han brukar ha papper i handen.
Okej, rytmikläraren är en människa med papper (fastlimmade?) i handen....
