Det börjar vankas semester
Snart semester. Det börjar kännas i hela kroppen att det är dags. Den här veckan har varit intensiv och de fyra första dagarna blev det 40 timmars arbetstid så idag ska jag sluta lite tidigare (var i och för sig på jobbet strax efter kl 06). Magnus jobbade sitt sista nattpass förra natten så nu är vi äntligen lediga tillsammans. Fram tills nu så har jag inte haft semesterkänsla alls. Det har varit mycket jobb (både jag och Magnus) och vardagspussel samt projekt i hemmet. Jag har varit helt slut och gått och lagt mig vid nio typ och jag har för första gången i mitt liv inte sett en enda vm-match i fotboll. Nu ska jag njuta av sommarkvällar och rosévin och god mat och vi ska göra saker tillsammans. Barnen längtar efter att få campa och jag är mest orolig över hur vi ska få in allt och alla i bilen :) Jag längtar efter havet. Doften av tång och högljudda fismåsar. I min värld är det rofyllt. Vi måste flytta närmre havet. En sjö är en sjö.
Nu är det bestämt (men inte bokat). I januari/februari åker jag och de här två huliganerna till Thailand i tre veckor och hälsar på pappa och Sara. Sista chansen. Sedan börjar Agnes riktiga skolan och då får hon inte ledigt. Det ska bli väldigt kul att se hur de bor i sitt andra hemland. Jag kollade på möjligheten att åka vid jul och nyår och eh, nej. Svindyrt. I höst går jag upp och jobbar heltid så jag kan spara lite pengar till resan. När vi vinner på triss så åker vi alla sex och firar jul/nyår i Thailand. Vilken dröm det hade varit!
Jag tröttnar aldrig
Jag kan inte titta mig mätt på mina sovande barn och det är väl en av anledningarna till att jag älskar när de sover i våra sängar. Sedan är det ganska mysigt att få se att barnen är lugna och stilla i alla fall när de sover :)
Helgen i Skåne passerade fort. Jag var på begravning på fredagen och moster Eva-Lena passade barnen. Begravningen var vacker men som alltid, sorgligt. Jag förstår inte hur jag ska en dag ska klara mig utan mamma och Anders som ALLTID ställer upp för mig och Danne. Efter begravningen tänkte jag på vad många människors begravningar jag kommer gå på som idag finns i mitt liv och hur man hanterar det. Alla dessa fina släktingar och vänner som jag inte vill förlora men som antagligen kommer begravas innan mig (om inget händer) eftersom de är ca 20 år äldre. Usch, jag är inte rädd för att bli gammal men jag är väldigt rädd för att förlora alla nära och kära, mamma, Anders, pappa, mostrar, morbröder, svärföräldrar osv. Man brukar ju alltid säga att döden är naturlig men jag tycker inte att det är naturligt alls. Det finns inget naturligt att ha en människa i sitt liv 50 år och sedan är den borta.
I söndags köpte vi cykel till Agnes. Emil fick Agnes svarta cykel och hon fick en ny lila. Överlyckliga barn. De cyklade fort som f-n och jag fick titta bort ibland för att inte hindra dem. Nästa gång ska Emil få en ny cykel och slippa ärva efter Agnes.
Livet är berg- och dalbana med glädje över en ny nästkusin, sorg över begravning, glädje över snart semester, ledsen för att familjemedlem är ledsen, oro över att en släkting är inlagd på sjukhus, panik över hur vi ska få in tält och allt i bilen, rastlöshet över att inte kunna träna, glädje över fin familj och tacksamhet över att vi är friska.
Mot Skåne - igen!
Då var det dags att åka till Skåne igen. Det har varit mycket jobb den här veckan och de tre första arbetsdagarna jobbade jag 30 timmar. Idag blir det halvdag och sedan åker jag ner med barnen.
Igår var jag i Kalmar och då ringde Magnus för Emil ville prata. Han var så ledsen för han hade skrapat sitt knä och det kom blod! Lille gubben. Så ledsen. När jag kom hem var klockan halv nio och han låg vaken så jag kunde blåsa lite på hans knä och krama till honom. Sedan tvättade jag, hängde tvätt, packade och kom inte i säng förrän vid midnatt.
Kan två barn bli mer olika än Agnes och Emil? Emil bryter ihop när han får ett litet skrapmärke och Agnes är helt full med blåmärken och knäna är sönderskrapade men hon har ingen aning om vad som har hänt. :) Det underbara är att i min värld så är båda barnen helt perfekta och kärleken till dem är lika stor hur de än är. Jag brukar prata med dem att jag alltid kommer att älska dem och att jag älskar dem även när de inte gör det som förväntas. Emil har snappat upp detta och brukar säga "mamma, visst älskar du mig även när jag göra elaka saker". Mmmmm, men jag blir kanske arg ändå som när du t ex slår på Agnes.
En gång pratade jag med barnen om känslor och att göra saker som man inte menar. Jag berättade att jag ofta blir arg när jag är stressad och att jag blir stressad när vi ska åka till Skåne. Då far jag runt som en galen mamma och packar och stressar och mitt humör kan blixtra till. Agnes snappade upp detta och jag har nu fått höra många gånger när jag blir arg "mamma, är du stressad?".
Längtar inte...
Längtan efter att plocka fram vinteroverallerna är minimal men vad fin Emil var i den gröna overallen!
Magnus jobbar nätter och jag jobbar dagar. Igår var jag ute och promenerade i skogen men det straffade sig idag. Skitont. Det börjar bli drygt nu och jag förstår inte varför det ska ta så'n jäkla tid att få foten okej. Att inte få motionera visar sig både på humöret, orken och vikten.
Barnen är redan kolsvarta efter tre dagars badande på Gökaskratt. De älskar sin badplats. Där är alltid kompisar och finns det något roligare än att hoppa från bryggan. Ibland längtar jag till Skåne och Växjö och att få bo någon annanstans men för barnen kan det inte bli bättre. Det är cykelavstånd överallt och de har alla sina kompisar väldigt nära.
På torsdag åker jag och barnen till Skåne. Jag ska på begravning på fredag och moster EvaLena ska passa barnen. Jag tror att vi åker upp på lördag igen men hoppas att vi får lite sol där nere så vi kan bada i havet!
Jag funderar för tillfället mycket över hur jag ska göra i höst. Jag brukar vara ledig varannan fredag men nu börjar Agnes förskoleklass och då är frågan om jag ändå ska vara ledig. Det innebär i så fall att jag måste dra iväg och lämna henne på skolan, sedan får jag några timmar med Emil och sedan måste vi dra ner och hämta Agnes vid lunch igen. På sommaren kan vi cykla men hur ska vi göra i vinter? Emil kommer inte uppskatta promenaderna.
Ett alternativ är att jag slutar tidigare på fredagar men då lägger jag ändå en timme på pendling, jobbar fyra timmar och sedan hämtar jag barnen. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Det hade varit mysigt att få vara hemma lite med bara Emil i och för sig. Jag funderar vidare...
Simning och varm mjölk.
Helgen gick snabbt! I lördags överraskade jag barnen (och Magnus) med frukost på Gökaskratt. Det blev mackor med bacon, stekt ägg, frukt och kaffe. Mysigt att sitta där nere när det är helt tyst. Barnen kunde inte låta bli vattnet så de fick bada en stund också. Vi körde ner där på eftermiddagen också så de fick bada en längre stund.
Gårdagen började inte bra. Emil ville ha vit gröt och Magnus satte in en tallrik med mjölk i micron. Emil vill ju alltid hjälpa till och tog ut tallriken från micron. Då råkade han spilla den varma mjölken över hela axeln och skrek rakt ut. Magnus agerade snabbt och kastade in honom i duschen och spolade kallt. Emil grät och sa "Förlåt, det var inte meningen". Lille gubben. Som tur var så var inte mjölken färdigkokt så han fick inga brännskador. Hemskt.
Strax innan lunch höll vi på att avlida i värmen och drog ner till Gökaskratt. Både jag och Magnus premiärbadade. Agnes tjatade om att slippa armpuffar och vi envisades med att hon ska ha dem. Hon tyckte att hon kunde simma så jag tänkte att om jag tar med henne på djupt vatten så får hon känna hur otäckt det är att vara utan armpuffar där. Magnus stod några meter bort i vattnet och sedan fick hon ta av sig armpuffarna. Då simmar ungen. Helt orädd och inte så snyggt men simmar gör hon. Det visade sig att hon kunde simma ryggsim också. Denna unge!!! Fast hon får fortfarande ha armpuffar....
Mera Haväng, första lösa tanden och cykling
Emil fick kontakt med en ko. Alla djur gillar Emil och jag tror att det beror på att han är så lugn. Agnes har en framfart i 190 och skrämmer upp allt och alla med sin höga röst. Fast, jag tror inte att det finns en gladare och roligare tjej än Agnes. Hon är full av liv och det smittar av sig.
Emil har lärt sig cykla!!! Vi har tjatat och Magnus har satt fast en pinne i Agnes gamla rosa cykel men han har inte velat lära sig. Han har inte velat använda trehjuling och han har inte velat testa med stödhjul utan använder alltid sin springcykel. En kväll satt vi och käkade och när vi var färdiga sa Emil helt plötsligt:
- Nej, nu ska jag ut och lära mig cykla.
Jaha, sa vi och rotade fram Agnes rosa cykel. Sedan hjälpte jag honom starta och sedan cyklade han. Unge! Nu går det som satan på gatan och han har till och med lärt sig bromsa. Han ska få Agnes svarta cykel så nu ska jag hitta en ny cykel till Agnes, 20 tums.
Agnes har äntligen en lös tand och den trillar av vilken dag som helst. Som hon har längtat! Hon hade hållit på och pillat sig i munnen flera dagar och till slut blev jag irriterad en kväll och frågade varför hon höll på så. Då svarade hon att det kliade och jag bad att få titta. Då såg jag att där var två tänder på gång nere och kände att båda tänderna var lösa. Hon blev så himla glad och utbrast "Det här måste vi fira!!!".
Vi får fira när tanden har åkt av....
Premiärbad - havet - 31 maj
Vem vill inte bada här liksom?
Klätterapan.
Jag har glömt lägga ut bilder från när vi var på utflykt med mormor och morfar. Vi åkte till Haväng och där var otroligt vackert. Barnen premiärbadade och det var max 15 grader. Brrrr....
Är det sommar?
Jag har börjat jobba igen och vi undrar nog alla vad som händer med sommaren. Det är riktigt tråkigt väder. Regn och moln. Barnen behöver bada och aktiveras. Som tur är så har barnen på vår gata kommit igång och de är nu ett helt gäng som härjar runt om dagarna. Emil leker med Charlie och Oliver som också är födda 2010 och Elis född 2009. Agnes är också med och styr och ställer. Häromdagen så hade de picknick på vår gräsmatta och bjöd kex och frukt på varandra. Agnes fixade vatten och sugrör. De är ju för söta!
Igår var barnen hos Alma och Astrid. När jag kom dit så möttes jag av ett "NEEEJ, kommer du redan?". Tack för den liksom men det visar ju att de har kul. Agnes vill leka med kompisar varje dag och är så full med energi. Magnus jobbar en hel del nätter och vi får pussla lite för att få ihop det. Han slutar kl 08.15 och jag är själv på jobbet två veckor fram och vill inte komma så sent. Mycket att göra. Ibland tar Natta barnen och ibland Zacke. Vi ska nog få ihop det på något vis.
Ledig tid ägnas åt byte av brädor, fixande av uterumsfönster (det trillade ut midsommardagen), målning av plåt och sedan har vi 40kvm golv som ligger och väntar på att få bytas.... Alla golvläggare är välkomna!
Förra helgen var jag och barnen i Skåne. Jag och JävlaJenny åkte en busstur till Tyskland och hade väldigt roligt. Det var länge sedan jag skrattat så mycket och jag måste bli bättre på att slappna av och bara ha kul. Ibland känns det nästan som om vardagen "äter upp" mig men lite mer skratt i tillvaron gör det nog enklare.
Till helgen blir det Skåne igen för mig och barnen. Anders pappa dog i onsdags och jag ska på begravning. Vad märkligt att han somnade in på exakt samma dag som mormor gjorde för två år sedan.
Nu när Magnus jobbar nätter så sover Emil alltid i våra sängar. En kväll låg jag bara och tittade på honom. Han är så fin så det nästan gör ont. Där låg han och sov med armarna uppsträckta och han såg så nöjd och trygg ut. Sedan började jag tänka på att även han ska dö någongång, typ när han är runt 100 år, och då fick jag ångest. Fy, vad jag är sårbar när det gäller mina barn.
