Överraskning

I lördags fick vi verkligen en överraskning. Mina föräldar dök upp på förmiddagen med en massa fika. Tur att vi var hemma. Det är ju ändå två timmars bilkörning enkel väg! Agnes blev överlycklig och berättade att hon hade längtat och längtat.... Emil sov när de kom men blev också jätteglad. Skönt att han inte är rädd för allt och alla längre. Jag, barnen och morfar gick till Gökaskratt en sväng. Barnen fick testa nya gungorna och klätterställningen. Sedan blev det lek här hemma med mormor och morfar. Magnus fixade god middag och på kvällen körde de hem tyvärr. Agnes hann få två utbrott igår. Det bara exploderar och sedan kommer "dumma jävla mamma", "du är så jävla dum", du är dum måndag, tisdag onsdag, osv". Hon är drygt tre år. Var kommer detta ifrån? Jag tycker det är jättehemskt. Dumma kan jag väl acceptera men jävla? Visserligen säger vi ju jävlaJenny men för Agnes har det varit ett namn och inget skällsord. I morse vräkte hon av sig det till Magnus. Hon skäms sekunderna efter hon sagt det. Ny strategi. Idag har jag köpt klistermärke och kör bonusschema. Vi får väl se hur många dagar hon klarar utan att säga dumma eller jävla. Belöningen är klistermärke varje dag, klubba efter fem dagar och tillslut ska det hela leda till en bio...ja, ja...det går väl över... Jag hade också sådana utbrott. Fast jag var sex år då.
De älskar sina fåtöljer och innan hade vi en uppe och en här nere men det blev alltid bråk så nu har vi båda i TV-rummet. Det har varit en mysig helg med promenader och två lekplatsbesök. I morse var jag, Magnus och barnen på Göka igen och skrev med pinnar i sanden (mest jag och Magnus i och för sig). Vi klampade på frusna vattenpölar och tappade ett hjul på vagnen! Under eftermiddagen var jag i Växjö och handlade och nu gör Magnus smörgåstårta....Mmmmm....min älsklingsrätt. I morgon tar inskolningen fart igen och om en vecka börjar jag jobba. Börjar kännas ok. Två hus känns mindre ok och jag börjar tro att vi kommer få ha det i några år till. Suck.
Emil har blivit en liten klätterunge. Han ligger ofta på soffbordet precis som om det var hans naturliga plats. Agnes hår är väldigt intressant att dra i. Hon är oftast jättefin med sin lillebror. Idag borstade hon håret och han som älskar all närhet stod för en gångs skull stilla och bara njöt. Sedan lekte jag och Agnes frisör men det spårade ur när hon började ge mig sprutor.... Lilla fina Agnes. Hon har det kämpigt nu. Det är inte kul med alla dessa känslor som bara bubblar i henne. Jag känner så väl igen mig i det väldigt växlande humöret och just känslan av att allt sker på två sekunder. Från ingenting till rosenrasande. Det är inte kul och det lugnar sig med åren. Jag hoppas att det bara är treårshumör....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0