För drygt ett år sedan
Förra höstlovet var vi på Astrid Lindgrens värld. Så mysigt! Av en slump så visade det sig att farmor och farfar var och hälsade på Kent och Gillan (Magnus moster) i Vimmerby så då körde vi dit en sväng på kvällen. Jag älskar Astrid Lindgrens värld och alla som inte varit där- ÅK DIT. Det är Sveriges bästa utflyktsmål för barn. En massa föreställningar, hinderbanor, lekplatser, minihus m m.
För ett tag sedan när vi satt och åt kvällsmat hemma så sa Emil plötsligt:
- Mamma, inga armbågar på bordet.
Okej, han hade ju helt rätt men jag blev lite snopen. Komiskt att bordsskickspolisen minuterna efter satt och åt pommes med fingrarna... Det var i alla fall hans fröken som lärt honom bordsskick. Bra!
Igår hade Emil retat Agnes så hon blev jätteledsen på skolan. Hon är inne i en känslig period just nu (för ett år sedan hade hon bara tyckt att han var töntig) och Emil är inne i en trotsperiod. Det är ingen bra kombination. Vi pratar och pratar med Emil men det händer inte så mycket. Han retar henne i skolan och vi måste prata med fröknarna.
Den här tröttheten. Och det här dåliga humöret. Det äter upp mig. Jag är ingen rolig mamma, sambo eller kollega. Snart kommer kaoset inför julen och på jobbet är det ett ständigt kaos. Jag måste ta tag i motionen och jag måste få i mig järntabletter.
Det går väldigt mycket magsjuka nu. Vi väntar med spänning. Ska vi klara oss ännu ett år?
Krig i världen och krig hemma.
Vilken helg vi hade. I fredags sov Andreas och Jonathan över och Agnes hade sin kompis Alma som sov över. Jättetrevligt. Under och efter Jonathans besök var Emil helt odräglig. Han använder en massa fula ord, säger emot och uppför sig som en trotsig sex-åring. Emil är ju vår lille mjuke. Hur kunde det bli så här? Agnes säger:
- Mamma, ser du. Nu är han 6 år. Kommer du ihåg hur trotsig jag var? Emil!! Det går över...
Han blir tokig.
Just nu så känns det i alla fall som om vi har krig hemma och det är en massa krig i världen och framför allt så är det väldigt oroligt i världen. Ibland vill jag bara stänga ner hela internet. Vad är det för fel på folk? Varför måste de vara så arga och arroganta? På en reklamsida om larm på FB kommenterade människor om att det var invandrade som gjorde att vi behövde larm och använde en massa rasistiska ord. Någon hade haft inbrott hemma och då frågade någon vilken hudfärg det var och behövde han hjälp med att banka skiten ur dem och hoppas att polisen får tag i dem först för annars osv. Tänk, innan invandringen så hade vi inga inbrott. Vad gjorde polisen om dagarna då? När blev det okej bland folk att ta lagen i egna händer? Så sorgligt och vilka dåliga förebilder för våra barn...
Nöjda barn. Alma hämtades av pappa Jens kl 10.30 på lördagen. Kl 10.31 frågade Agnes om hon fick ringa Alice och fråga om de kunde leka... Denna energi alltså.
Agnes fick en kokbok i födelsedagspresent, Sveriges yngsta mästerkockar har samlat sina favoritrecept. I söndags blev det en trerätters. Hon var så stolt och ville så gärna lägga upp all mat till oss. Hon var jätteduktig och fick lära sig att plocka undan också men jag kände att det är lååååångt kvar tills jag lämnar henne själv i köket. Emil tjurade och var otrevlig så han åkte från bordet. Det blev fetaost, tomat och pesto till förrätt. Till huvudrätt blev det pestokyckling och pastaskruvar och till efterrätt vaniljpannacotta. Hurra för Agnes.
På kvällen igår började jag och Magnus "diskutera" och det blev lite högljutt. Barnen bad oss vara tysta och Agnes försökte förklara vad jag hade sagt för fel och vad Magnus hade sagt för fel och att vi missförstod typ :)
Jag har bara varit på väldigt dåligt humör och jag vet inte varför. Hela söndagen ville jag bara krypa ner under täcket och släcka ljuset. Håller jag på att bli deprimerad?
Emil gick iväg och kom tillbaka med en lapp där det stod pappa mamma och ett stort kryss.
-Det här betyder att ni ska vara tysta. Kan ni hämta tejp så jag kan sätta upp den?!?
Lite dåligt samvete...
Söndagen slutade bra med gemensam film, Harry Potter. När jag nattade Emil blev han helt plötslig likblek och sa:
-Mamma, jag känner mig konstig.
Jag drog upp honom ur sängen och frågade om han behövde kräkas men det behövde han inte. Sedan somnade han till slut och jag kände flera gånger på hans panna men det blev inte något mer. I morse åkte han iväg till skolan.
Klätterkalas och hämtning av farmor och farfar
Agnes och Alma hade klätterkalas i Växjö för några månader sedan. Alla tjejerna i klassen var bjudna samt några extra kompisar. Småsyskonen var också med (Emil och Astrid). De var så många så de fick delas upp i två grupper. Ena gruppen klättrade och då fick andra gruppen spela badminton och pingis. Det är så smidigt med kalas borta....
Den här lille mjuke var också med. Det är så mysigt när han kommer upp på morgonen. Med grus i ögonen så går han alltid rakt mot mig med armarna uppsträckta. Vi ska kramas. När jag kommer hem på kvällen kommer han alltid springandes och vill kramas. Det här enorma kramandet har han ärvt efter sin pappa och det är jättemysigt. Magnus, Natta och Emil är krambjörnarna hemma. Jag och Agnes kramas också men vi glömmer oftast bort att kramas.
Den här tjejen kan både driva mig till vansinne och få mig att gapskratta. Hon har så mycket humor. I förrgår tjafsade hon och jag om något i köket och hon var tokig på mig. Hon klampade in på sitt rum och när hon stod inne på sitt rum med ryggen mot mig skrek hon:
-Och du behöver inte himla med ögonen, mamma, för det vet jag att du gör!!!
Mogen som jag är så skrek jag tillbaka:
-Jag himlar inte med ögonen utan jag skakar på huvudet.
Sedan skrattade både jag och Magnus.
Unge.
I morse pratade jag med henne om att vara duktig. Hon har ett enormt behov av att vara duktig och att ta ansvar för allt och allas känslor och jag vill inte att det ska vara så. Jag gav henne i uppdrag att vara lite busig idag och att försöka vara lite tokig och att inte alltid vara så duktig. Hon behöver inte alltid vara den som säger ifrån och tar ansvar. Hon bara tittade på mig med stora ögon.
-Men mamma, jag kan ju inte bara vara tyst och inte säga något när någon är elak. Man måste säga till då.
Det är klart att det är bra när hon gör det men inte när hon själv far illa. Men, som jävlaJenny sa, hon far kanske mer illa om hon inte säger ifrån....
Igår körde det ihop sig för oss och Magnus ringde farmor och farfar som kom och hjälpte till. De hämtade barnen på skolan och det var en stor grej. Agnes skulle äntligen bli hämtad av sin farmor och farfar. Alla andra barn hämtas av mormor/morfar och farmor/farfar så jag tror att hon har varit lite avundsjuk. Lilla hjärtat. Bibbi har hämtat henne på dagis och farmor och farfar med men jag vet inte om hon minns det. I alla fall så hade hon igår frågat om hon fick ta med sig Alice hem "ni behöver inte säga ja utan jag förstår om ni säger nej". Farmor och farfar sa ja. Sedan var det övning med kören och det hade vi helt glömt bort men då fick de sitta och lyssna där. På eftermiddagen åkte de till restaurangen i Hovmantorp och barnen fick pizza och pommes till mellanmål! Kan det bli lyxigare?!? Väl hemma så var det uppvisningar och lekar och Agnes pratade och pratade igår kväll om eftermiddagen så jag fick knappt henne i säng. Lilla hönan.
Den här helgen ska bli lugn. Ikväll kommer Andreas och Jonathan och ska sova över. Emil är överlycklig. För att balansera upp det lite har jag lovat Agnes att få ha en kompis som sover över så Alma ska sova över hos oss. Vi har projekt, ta in studsmatta, rensa avlopp på ovanvåningen, packa undan sommarskor, måla en möbel. På söndag ska Emil på kalas. Magnus har köpt present och jag vet inte vad det är men jag såg att det var inslaget i julklappspapper. Jag djupandas och låter Magnus både lämna och hämta Emil på kalaset.
Poet och hjälparbetare
Agnes är enormt godhjärtad och empatisk. Helt ärligt så vet jag inte riktigt hur det kunde bli så. En dag är hon "hjälparbetare" och samlar in pengar, nästa dag skänker hon sina pengar till tiggare och nästa dag står hon och säljer sina gamla leksaker för att kunna samla in pengar till världens barn och cancerfonden. Det finns hopp om framtiden! Jag undrar dock om hennes enorma empati gör att hon även far illa. Hon har ofta ont i magen och vi kan inte härleda det till något. Hon älskar skolan men jag tror att ibland tar det mycket energi att ha koll på alla och hoppa in i alla konflikter osv. På utvecklingssamtalet pratade hon med fröken om hur en tjej i klassen var lite rädd för andra tjejer. För någon vecka sedan sprang hon in på toan och grät när en pojke i förskoleklassen slog till en annan pojke i ryggen så han blev jätteledsen. Kan man ha för mycket empati? Samtidigt vet jag att hon kan sprida sina elakheter hon också....jodå, det hör vi var och varannan dag där hemma men hon är speciell vår tjej. När vi tittar på Dessertmästarna, Sveriges mästerkock osv så tycker hon aldrig att utröstningen är kul eftersom det är alltid synd om den som blir utröstad. Hon vill verkligen inte att andra människor ska vara ledsna.Emil, vår lille Adolf, har inga problem med det. Jag håller fortfarande tummarna för att hans empati ska utvecklas :)
I morse visade Agnes den här låttexten hon skrivit.
-Men Agnes! Det är ju på engelska. Du kan ju inte engelska?!? sa mamman.
-Jag letar fram orden på Internet...
Kreativa unge. Jag älskar framför allt raden "when I see you it's like I float among, among målnen". Älskade unge.
I lördags hade Alma, Agnes och Alice försäljning av gamla leksaker. De stod ute i kylan i 4,5 h. Även Elis hjälpte till. Tanken var att de skulle stå utanför Ica. I fredags var tjejerna hemma hos oss och de hade många timmars planering och de rensade bland Agnes leksaker. På lördagsmorgonen hörde jag hur Agnes pratade med Magnus om att de skulle stå utanför Ica och att de hade ordnat saker som skulle säljas och att de hade bestämt att eventuella intäkter skulle gå till Världens barn och Cancerfornden. De hade gjort listor och på ena listan stod bl a att Alice skulle ringa Sofie som jobbar på Ica om de fick stå utanför Ica med ett litet bord. Magnus suckade lite och jag hörde hur han sa "det här måste ju planeras Agnes, det är inget som vi bara fixar sådär utan planering". Agnes kom ner för trappan och hängde läpp och jag berömde henne för initiativet och att jag tyckte att de gjort en alldeles utmärkt planering men att det är viktigt att en vuxen är med och planerar. Jag skulle in till Växjö och tog vår enda bil. Det hela slutade med att de stod på gatan utanför vårt hus. De sålde för 150 kr. Mormor tyckte att de var så duktiga så hon skänkte 100 kr. I söndags skickade jag in 125 kr till Cancerfonden och 125 kr till Världens barn. Man blir stolt alltså.
Idag fick jag åka hem och hämta henne. De ringde redan i förmiddags från skolan men då tyckte jag att vi skulle avvakta lite. Hon har i en månads tid haft ont i magen lite då och då och vi kan inte härleda det till något. Hon får jättemagknip och sedan går det över. Vid ett-tiden ringde Agnes och var jätteledsen så jag sa att jag skulle komma omedelbums. Agnes stod och väntade på mig på skolan och hon fick sätta sig i bilen medan jag letade upp Emil. När vi kom ut i bilen hade hon lagt den här lappen på ratten till mig. Lilla, lilla fisgumma. Fick jag dåligt samvete, eller? Jag förklarade att hon aldrig är till besvär osv. Agnes menade på att tänkt om jag hade ett viktigt möte med en kollega som jag inte träffat på jättelänge (drama). Agnes och Emil fick klart för sig att de alltid är viktigast. Inga möten är viktigare. Men sänder vi inte alla vuxna dubbla signaler idag i vårt högpresterande samhälle? Alla ska utvecklas på jobbet och vi sitter med våra datorer hemma och hur ofta visar vi att barnen är viktigast. Jag menar inte de fyra veckorna på sommaren när vi är lediga tillsammans, eller den timmen vi sitter och tittar på dem när de har fotbollsträning utan de timmarna vi har tillsammans hemma. Jag sitter själv med surfplatta och mobil och lyssnar med ett halvt öra och jag är själv så trött på kvällarna så jag knappt orkar kommunicera med något. Ibland känns det som att vi lägger så mycket energi på att vara duktiga på jobbet så vi orkar inte prestera något när vi är hemma. Märkligt.
Promenad till sjön
När Agnes fyllde år så var vi några stycken som promenerade till sjön. Det var en helt fantastisk höstdag och barnen härjade runt vid och i vattnet...
Lillebror med familj sov över och på måndagen sa jag till Emil:
-Så kan du ju inte göra nu när vi har främmat här!
Han tittade på mig och var som ett stort frågetecken.
-Främmat? Vi har väl inte främmat här, vi känner ju dem...
Även lillebror hade kul...
Igår ringde jag Maria och då fick jag först prata med Tyra. Goa unge! Jag frågade om hon hade glömt något hos oss men det hade hon inte. Typ en skinnjacka? Jooo, det kunde ju vara hennes. Sedan hittade vi ett par hörlurar. Jooo, de kunde vara Olivers. Sedan hittade vi en laddare. Jooo, det kunde vara Daniels och mammas :)
Förra veckan var vi lediga och jag gjorde inte många knop. Det var precis vad jag behövde. Vi tog en sväng till Kosta, Agnes var på övernattningskalas (hon lovade att inte röra spriten), Agnes och Natta var på stan själva och gick på bio tillsammans, vi var en heldag i Diö och blev bortskämda. På lördagen drog Magnus igång projekt byte av innerdörrar vilket fortfarande pågår. Det blir jättefint men jag far helt illa av allt stök och alla grejer och vill att det ska bli färdigt typ nu :)
Igår berättade Agnes om att hon sett en yngre kille på skolan bara slå till en jämngammal kille allt vad han kunde i ryggen. Helt oprovocerat. Killen blev jätteledsen och enligt Agnes så lät smällen jättehögt och hon tyckte det var så otäckt så hon gick in på toan och grät. Jag blir så arg. Arg för att ett barn ska få skrämma så många andra barn. Arg för att jag känner så och för att jag inte kan tycka mer synd om det arga barnet. Vad ska vi göra med alla dessa barn som inte passar in? Vad är att inte passa in? Jag och Magnus försökte förklara för våra barn att det finns olika sorters sjukdomar och att alla inte syns men att oavsett vad man har för sjukdom så är det aldrig ok att vara elak. Magnus sa att vad synd att jag inte kom tidigare för då hade jag skrikit på honom så det hade hörts över hela skolan.
Agnes bara:
-Fyyy vad pinsamt det hade varit pappa!
-Klart pappa måste agera om han ser något sådant. Det är väl inget att skämmas över..
-Okej mamma, men tänk så här. Du är på jobbet och då kommer mamma Karin dit en dag. Då är där en på ditt jobb som är elak och då bara skriker din mamma Karin allt vad hon kan på den personen. Hur skulle det kännas?
-Eeeeh, ganska pinsamt faktiskt.
Vad ska det bli av min dotter alltså?!?
Så blev hon åtta år till slut.
Så kom den då till slut. Dagen då även Agnes blev åtta år. Det har varit lite besvärligt för henne att hennes kompisar har fyllt åtta år och hon har fortfarande varit sju år. Både Agnes och Emil sov i våra sängar och nu råkade det ju vara dags att ändra till vintertid så båda barnen slog upp ögonen kl 04! Helt sjukt. Ingen av oss sov vidare så vid 5-tiden gick jag upp och gjorde frukost och väckte de andra så vi kunde sjunga för henne.
Av Natta fick hon en jättebra present. De två ska åka in själva till stan och gå på bio tillsammans. Vilken storasyster!
Av oss fick hon kläder, skor, Violettadagbok, Violettaparfym och fler saker som jag inte ens kommer på!
När hon öppnat alla presenterna så låtsassnubblade Magnus över ett snöre och då förstod Agnes att det var något till henne. Hon fick följa snöret. Ut på gräsmattan i sin pyjamas, in genom andra dörren, upp på ovanvåningen och sedan in på hennes rum.
Inne på rummet väntade en gigantisk TV. Lyckan var total.. Emil var avundsjuk och tyckte att det var orättvist.
Runt kl 13 trillade gästerna in. 22 personer kräver sin planering. Det blev kalvkött, potatis, sås, gele, massa grönsaker och inlagd gurka. Emil tog en sked till såsen.
Det är stressigt och oftast full rulle i några dagar innan stora kalas och även under ett kalas men jag är oerhört tacksam över våra stora fina familjer. Tänk om vi inte hade några släktingar och skulle firat Agnes födelsedag bara några stycken så tråkigt det hade varit. Kusinerna har kul tillsammans och även vi vuxna. Det är avslappnat och efter maten var vi några stycken som gick ner till sjön i det underbara höstvädret. De som vill ha kaffe sätter på kaffe typ. Det är så skönt.
Jag och Agnes gjorde tårtan på lördagen. Herregud vilken tid det tog. Först bakade vi tre bottnar, sedan var det två fyllningar, färga grädde, rulla marsipan. Sedan blev jag orolig för att tårtan inte skulle räcka och gjorde en massa minicupcakes för säkerhets skull. Phu.
Vad önskade du dig min sköna höna?
Vilken tur att vi bor i hus. Om alla kommer, föräldrar, barn och syskon så blir vi 28 st. Tur att vi har uterummet och att vi numera kan värma upp det!
Agnes var så nöjd med sin födelsedag och på kvällen gick de halloween. Hon fick en massa fina presenter, örhängen, kläder, kokbok, plånbok, klocka, pengar, leksakshund, sminkväska, presentkort, pengar, hörlurar, handduk och säkert mer som jag har glömt. Tack Sussie och Bibbi för de skickade presenterna!
Läskiga kusiner.
