Redo för bröllop
Den här blivande fyraåringen är redo för sitt första bröllop. Hur stilig får man bli liksom? Först när jag visade kläderna så hade han ett bryt för han gillade verkligen inte dem. Sedan hotade jag med att han inte fick gå på storebrors bröllop och Magnus tryckte i honom kvällsmat och DÅ blev han redo för finkläder. Och så fin han blev. De gjorde nästan ont att titta på honom. Jag tycker dessutom att det är så gulligt när kläderna är lite för stora. Vad kul det ska bli med bröllop!
Men idag firar vi valborg!
Hej trotsålder
Älskade fina skitunge vad arg du är. Skrik, ilska, förtvivlan, glad, ledsen osv. Vi upplever hela känsloregistret varje timme. Det senaste är "illskriket". Hon blir så tokarg och skriker allt vad hon kan i en ton som nästan krossar glas. Jag blir tokarg. Jag är inte pedagogisk mitt i allt kaos utan gapar tillbaka. Däremot pratar jag gärna med barnen i efterhand om vad som hände och hur vi ska göra för att det inte ska bli så igen....det går sådär.
Agnes har mycket attityd. För tillf'ället handlar det mycket om utseende och kläder! Helt sjukt. Hon har faktiskt inte fyllt sex år än. Jobbigast är det nog för Agnes. Ena sekunden är hon "stor" och nästa är hon liten. I helgen bad jag henne plocka undan lite på sitt rum och fick svaret:
- AAAAAAAA. Ska jag behöva göra allting här hemma? Vad ska du göra?!?
Eh, hänga tvätt, tömma diskmaskin, laga mat och plocka undan i resten av hemmet...
Igår berättade hon att kompisarna sagt att hon gör dem glada och då svarade Agnes att hon de gör henne glad. Fina ungar våra små bi. Arga men fina.
Eftersom det blev så fel igår med gap och skrik så pussade jag extra på henne i morse och påpekade att jag älskar henne jättemycket även om hon och jag är arga. Då får jag ofta ett argt:
- JAG VEEET.
Lilla tonåren kallas det. En mental förberedelse för vad som komma skall.
Sommar?
Igår hade vi en härlig sommardag/vårdag. Alla barnen var hemma och vi satt alla i trädgården och njöt av värmen. Jag planterade blommor och Magnus tvättade garageväggen. Barnen hade vattenkrig och det var fullt med liv och rörelse. Underbart.
Jag är under attack. Magnus köpte en massa utklädningkläder till Emil på loppis i söndags. Var han lycklig, eller? Igår övade Emil på att säga bokstaven R och han lyckades! Emil pratar på ganska bra nu och han vet vad han vill.
Fina, arga Agnes. Hon är så full av energi och så himla arg ibland. Samtidigt så är hon väldigt hjärtegod. Igår trampade Emil på nässlor och var helt förtvivlad. Till slut orkade inte jag och Magnus trösta längre för han slutade aldrig gråta. Emil kan tycka väldigt synd om sig själv, l ä n g e. Då kliver Agnes in och pysslar om honom och gör så att han blir glad igen med små presenter och dylikt. Emil haltade till slut ut till altanen....
Agnes är väldigt verbal. En dag sa hon "jag distraherar pappa" (jag skulle smyga in blommor som jag köpt till honom). En annan dag berättade hon att på dagis så känner hon sig ibland osynlig när hon säger saker och barnen inte svarar eller vänder sig bort. Det är ju en jättebra beskrivning som vi nog alla har upplevt någon gång.
Påskkärringar och födelsedag
Påsken är förbi och bloggen hinns inte med.
På skärtorsdagen gick barnen påskkärringar med snälla Natta. De gick på vår gata och fick alldeles för mycket godis. Magnus jobbade hela fredagen. Jag tänkte ta det lugnt, slänga barnen i säng tidigt och kolla på en bra film. Ödet ville annorlunda. Jag hade kollat med mamma om hon köpt påskägg till barnen vilket hon hade gjort. Alltså tänkte jag att då skiter jag i det för de behöver inte mer godis. När Agnes skulle somna sa hon:
-Åh, mamma, kommer du ihåg förra året när du träffade påskharen på Ica? Han berättade för dig att han lagt påskägg i våra sänglådor så vi fick leta när vi kom hem och där låg dem. Ååååååh, vad det var roligt.
Eh, fick jag dåligt samvete, eller? Kan ingen skjuta den där j-vla påskharen?
Agnes ritade en teckning till påskharen som hon la i en låda utanför ytterdörren. Sedan somnade hon. Sedan börjad dåliga samvetet gnaga... Det slutade med att jag tog teckningen, slängde in den i kakelugnen, letade upp några påskgodis och lite halvgammalt godis, gjorde skattkartor och brev till båda barnen som jag la i lådan och gömde godiset. Hittade lite lego och pysselbok som jag även la vid påskägget. På morgonen hittade Agnes skattkartorna och blev jäääätteglad för att påskharen varit där. När Emil hittade påskägget och legot sa han "tack mamma" (hade tydligen sett att jag köpt legot innan). Agnes tittade mig djupt i ögonen och sa:
-Mamma, svara ärligt nu. Finns verkligen påskharen på redigt?
Jag tittade tillbaka och svarade så klart "JA!". Jag lär ändå aldrig komma till himlen....
På lördagen sjöng vi för Magnus och barnen fick ge alla sina paket. Sedan kom mina föräldrar och Magnus föräldrar och vi åt jättemycket påskmat. Jag älskar mat. Det bara är så. De sov över och vi fortsatte ätandet dagen efter.
Mycket mys
Jag var ledig hela förra veckan med barnen och vi har gjort....ingenting. Lite påskpyssel, lek med kompisar och utflykter. Skönt att få mycket tid med barnen. Jag och Emil cyklade iväg på en egen tur, bara han och jag. Det gillade den lille lurven... Vi har varit ute mycket, cyklat, påskpysslat och kollat på film. En eftermiddag bäddade vi ner oss i soffan och tittade på en film om dinosaurier. Det gillade barnen fast Agnes tyckte att den var lite sorglig.
Stockholmsresan
Vår helg i Stockholm gick jättebra. På fredagen gick vi på stan, käkade, besökte Sussies jobb och tog det lugnt. Agnes hade lite problem med att somna på kvällen men det var nog alla nya intryck. När vi steg av tåget i Stockholm och gick på centralstationen konstaterade Agnes "men mamma, vad MÅNGA fattiga människor det finns här..." (alla tiggare).
På lördagen åkte vi färjan till Djurgården och besökte Junibacken. Sussies arbetskompis Åsa och hennes flicka Siri var också med. Siri är fyra år och supercharmig. Agnes och hon fann varandra direkt.
Junibacken var sådär. Vi såg tre föreställningar och de var jättebra. Däremot kändes det som om Agnes var lite för stor för resten. Rutschkanorna var för mindre barn och det fanns inte så mycket klättergrejer eller utmaningar. Emil hade nog älskat det däremot. Junibacken var litet och det är nog inget jag kommer att åka till igen men nu har vi varit där i alla fall.
Från Djurgården åkte vi i en gammal spårvagn till stan (från 1920-talet). Konduktören sa till barnen att det inte fick ha fötterna på bänken. Bra! Skönt när andra vuxna människor vågar säga till våra barn. De har ofta större framgång än vad vi tjatiga föräldrar har.
På lördagen åt vi på en restaurang, Koh Phangan, som jag verkligen kan rekommendera. Det var mörkt, det fanns en massa "gångar" med vatten och fiskar i golvet, broar, god mat, det åskade inomhus och det kändes som om vi satt i Thailand. Häftigt. Agnes och Siri skötte sig och Siris mamma, som är mer rutinerad än mig när det gäller restaurangbesök med barn, hade med sig pyssel och presenter till barnen. När vi åkte hem vid sju-tiden var jag och Sussie jättetrötta men Agnes hade fortfarande spring i benen och fick härja loss på en lekplats.
På söndagen åkte vi till Skansen. Agnes lekte lite där och sedan tittade vi på cirkus. Vilken helg!
Agnes fick en ny skrivbok och avslutade helgen med att skriva "JA HAR VAT I EN LÄGENHET" (Jag har varit i en lägenhet"). Varför anstränga sig liksom med Junibacken, Skansken, cirkus, tunnelbana, båt, spårvagn, tågresa osv när det verkar vara mest spännande att besöka en lägenhet :)
Nästa år åker jag till Stockholm med Emil och Agnes får åka till simhallen med pappa. Farmor och farfar var här i helgen så Emil fick en massa uppmärksamhet. I söndags när vi kom hem så sov Emil. Agnes pratade och pratade och pratade för hon hade så mycket att berätta för sin pappa men jag var jättetrött. På natten när Emil tassade in till oss så vaknade jag. När Emil fick syn på mig i sovrummet så sken han upp och viskade "mamma, jag har längtat dig". Jag har längtat Emil med....
Upp och ner
Så här söta är de när de sover men vägen dit är låååång. Det är mycket känslor och mycket oro för tillfället. Agnes kommer inte till ro på kvällen och har svårt för att somna i sin säng. Igår la hon sig i mitten i våra sängar och somnade. Det slutade med att Emil fick ett bryt strax innan kl 10 när han kom in och ville sova i våra sängar. Agnes låg på hans plats!! Han ville ligga jämte mamma. Det slutade med att han låg på mattan utanför sovrummet, soffan, golvet nedanför soffan och han bara grät. Magnus la sig till slut hos honom och då somnade han. Senare på natten kom han in i vårt sovrum igen och då tog jag hans säng.
Igår bröt även Emil ihop för att Magnus hade lagt russinen ovanpå havrekuddarna. De skulle vara under havrekuddarna.... ena dagen si andra dagen så. Vi lät honom bryta ihop och han låg och grät på sitt rum. Till slut kom Agnes ut i köket och frågade vad det var med Emil. När vi förklarade så började hon fixa hans tallrik så russinen hamnade under havrekuddarna. Sedan gick hon in med tallriken till honom men då slängde han allt på golvet. Finaste Agnes. Inte lätt när hon drabbas av Emils trots.
I helgen var jag och barnen i Skåne medan Magnus slipade golv. På lördagen var vi och fikade med JävlaJenny och Ola och sedan åkte vi hem till dem. Emil har blivit så rädd för hundar sedan han fick träffa en valp så nu är det helt hopplöst. I en timme satt han uppe på vasken i köket.
Men, plötsligt händer det. Han vågade klappa lilla, snälla Ebba. Agnes är överförtjust i Ebba och busar med henne hela tiden.
Mormor tog fram lådan med påskpynt och barnen gapade av förvåning. Vårt påskpynt består av lite fjädrar och hos mormor var det liiiiite mer. De tiggde till sig en del grejer så nu har barnen påskpyntat sina rum. Agnes har redan lagt ut ett påskägg och väntar på att påskharen ska lägga i lite godis....två veckor kvar liksom.
Så här såg det ut i lördags när jag skulle gå och lägga mig. Tre katter och två barn. Mysigt.
Så här fint blev det efter slipningen och oljningen. Magnus höll på HELA helgen. Det var ju en del spik att slå ner...
På fredag åker jag och Agnes till Sussie i Stockholm. Åh, vad det ska bli kul. På lördag blir det Junibacken.
I morgon far vi vidare.
Agnes har så mycket spring i benen. Hon har varit riktigt hostig i veckan och igår var Magnus hemma med tre hostiga barn, Agnes, Emil och Natta. Idag var alla på skolan/dagiset igen.
Agnes har mycket funderingar nu och tycker att hon och Lova har börjat bråka. Det är ingens fel utan de börjar bara skojbråka och sedan blir det allvar :) Jag försöker säga att de kanske inte ska skojbråka.... Idag berättad hon att det var som vanligt och de hade pratat ut och de hade lovat att inte bråkat med varandra. Det funkade men Agnes konstaterade "mamma, jag vill att det liksom ska vara som innan när vi inte bråkade och inte behövde tänka på att inte bråka". Vilka kloka femåringar det är.
Magnus har hyrt en slipmaskin så i helgen ska han slipa altanerna och olja dem. Jag frågade om han ville ha oss hemma eller om vi mest skulle skulle vara i vägen. Han lyckades på ett fint sätt säga att han gärna var hemma själv och fixade. Jag är ledig i morgon så då far vi till Skåne. Mormor blev jätteglad. Nu ska vi ner och smitta ner dem igen. Fast morfar konstaterade att "det gör ju inget för jag har inte blivit frisk sedan de var här sist". :)
I morgon ska vi träffa morbror Danne och på lördag ska vi fika med JävlaJenny. Jag skulle vilja få in lite löpbandstid också. Agnes och Emil blev skitglada och Agnes har ritat teckning till mormor och morfar. Agnes sa "åh, mamma, det var så länge sedan jag pratade med mormor.....eller jag pratade förresten med henne igår". Fast innan dess så var det länge sedan.
Skåne den här helgen och Stockholm nästa.
Vårväder
I helgen kom våren och vi tog nytta av solen varje minut. I lördags blev det några timmar på Gökaskratt. Det var sammanlagt åtta barn som grävde i sanden nere vid sjön och busade runt. Jättemysigt. Sedan hade vi picknick hemma på gräsmattan. Emil spelade innebandy på gatan med grannbarnen och Agnes la sig på gräsmattan och skulle sola....
I söndags cyklade jag och Agnes en lång runda. Först cyklade vi till Ica och handlade glass, sedan blev det stenskogen men där ville jag inte vara för det prasslade misstänksamt bland löven flera gånger (ormar?). Emil bröt ihop där hemma för att jag försvann utan att säga till. Han åt ingen lunch så det kan också ha hjälpt till. Till slut lyckades Magnus få i honom lite mat och kunde cykla ner till Gökaskratt med honom. Där härjade barnen tills det blev dags att cykla hem och käka kvällsmat.
Den friska luften gjorde att barnen somnade strax efter sju trots att vi flyttat fram klockan. Däremot så var de väääldigt trötta i måndags. Precis som sin mamma.
