agnesochemil

Det tar på krafterna med inskolning. Så här trött var Agnes vid kvällsmaten idag. Det har aldrig hänt henne förut. Det går bra för Agnes på Päronet. Alma är ju där. Fast på fredag ska hon dit kl 07 och då är inte Alma där så det blir spännande. Emil går sin egen väg. Han bryr sig inte det minsta om "det sociala trycket". Vill han inte sitta på samlingen så vill han inte. Han är envisare än sin mor och det säger inte lite... Idag fick han ett bryt på dagisets lekplats. Jag körde runt honom en stund på en cykel men efter ett tag så orkade inte min rygg längre. Då kastade han sig ner på marken i leran, rullade runt, sparkade med benen och gallskrek "paaapppaaa". Jag gick därifrån. Tårarna sprutade och jag såg att han var skogstokig medan omgivningen nog trodde att han var ledsen. Någon fröken försökte med "titta Emil...dääär är mamma". Tro mig, han ville inte till sin mamma i det läget. Jag var hatobjekt nr 1. Efter en stund bar jag in honom (nästan upp och ner för han försökte dra mig i håret och slå mig i ansiktet) och sedan lugnade han ner sig. Han var trött och hungrig. Nya tag i morgon...