Luftgevär och kusinlek
I höstas någon gång så var vi hos lillebror och Maria och käkade hamburgare och hade det allmänt trevligt. Danne grillade hamburgare och Agnes fick testa att skjuta luftgevär. Jag och Maria drack vin :)
Fredag. Äntligen. Idag kan jag knappt gå. Jag har ju typ inte sprungit på ett år men började springa lite på bandet efter nyår. Efter fyra gånger tyckte jag att det var dags för att springa milen så det gjorde jag igår. Det var sjuk jobbigt. Jag har varken kondis, muskler eller rätt vikt för att springa milen även om det i och för sig är lättare på löpbandet. Det blev en bra tid dessutom, 51:28. Jag mådde så dåligt efteråt så jag kunde knappt röra mig och absolut inte äta något. Helt osunt.
Helgen är helt oplanerad. Skönt, skönt, skönt. Idag kommer dessutom städerskan. Ikväll ska jag definitivt unna mig en Innis & Gunn (min nya favoritöl).
Magnus var med Emil på förskolan igår och det uppskattades. Emil hade varit så mysig och hela tiden sagt "du och jag, pappa". Idag blev det Agnes tur och det uppskattades också. Det är så stort för barnen att mamma eller pappa är med på skolan/förskolan en dag.
Lalandia är bokat på påsklovet. Jag, de små barnen och mina föräldrar ska åka dit. Magnus jobbar. Det hade varit extra kul om lillebror med familj också hängde på.
Grillplatsen
Vår grillplats används året runt. Där är alltid vackert. Barnen kan bråka, bråka, bråka och sedan stannar vi bilen, öppnar dörrarna och sedan leker de i två timmar. Vi grillar korv. De fortsätter leka och när vi säger till dem att det är dags att åka hem skriker de "nej, inte redan". Vi packar in oss i bilen och barnen börjar åter bråka, bråka, bråka.
De har så många projekt. Sist vi var där så var det att hacka upp isbitar från isen.
Njutning.
Kalla vantar och kalla fingrar som måste värmas framför brasan.
Grillmästaren.
Fina påklädda barn. Det tjafsas inte om kläder när vi ska åka dit. De vet att vi kommer vara ute länge och att det är smart att ta på sig både mössa och vantar.
Lycka är att vara tillsammans.
Julafton
Så blev då bilderna från julafton klara. Det är lite blandade känslor att titta på dem. Vi hade en toppenjulafton och det var så mysigt att vara hemma med barn och våra föräldrar. Till och med tomten hittade till oss. Vi kunde sitta i uterummet och det fanns mat till ett helt kompani. Vi var lyckligt ovetande om juldagen och det var väl tur.
Åh, vad det är kul att duka med finporslin och allt.
På lunchen åt vi allt det kalla. Min absoluta favorit är stekt inlagd sill och silltårta. Eller vänta, varmrökt lax från rökeriet i Furuboda är ju också gott. Och min vegetariska senapssill. Och fröknäcke. För att inte tala om snapsen till julmaten. Jag smakade ål för första gången. Helt okej.
Emil var mest nyfiken på polkagrisen på tallriken...
Zacke var så stilig i fluga! De stora barnen är helt underbara när det gäller mat. Både Zacke och Natta smakar allt och de käkar gärna sill! Jag hade nog fyllt 40 år innan jag vågade smaka sill. Dessa goa ungar slutar aldrig imponera på mig.
Den bästa mamman.
Julmust julmust julmust...
Till nästa år ska jag försöka komma ihåg att köpa sådan små tulpaner igen. Ursöta och nu köpte jag ju fyra små glasskålar att ha dem i.
Kalle Anka! Vi hade ett rejält gottebord till Kalle och en massa glögg.
Plötsligt hände det. Tomte knackade på dörren. Alla var hemma. Vem var tomten? Vi kan väl kalla honom Pelle...
Spända barn. Äntligen fick de några julklappar.
Snälla morfar som nästan såg ut som en tomte i sitt skägg. Snyggt!
Även de vuxna fick en massa julklappar.
Så fina pappor!
Efter att vi ätit allt det varma på kvällen så delade vi ut julklappsberget.
Jag är så tacksam över alla dessa fina människor som finns i mitt liv. Vissa har funnits där sedan jag föddes och vissa har tillkommit under årens lopp. De senaste åtta åren har det trillat in en hel hög.
Systrarna gullungar.
Emils hög!
Vad fick då barnen? Wiispel, mikrofoner, älva, kläder, starwarskickbike till snön, pengar, godis, böcker, kamera, pyssel, lego, svärd och en massa annat. alldeles för mycket.
Min fina man.
Mätta och trätta och nersjunkna i soffan. Jag har bytt om till bekvämare kläder. Farfar och morfar dricker grogg. Julafton började närma sig sitt slut.
En lugn helg typ
Fredagen började så här...eller vänta lite. Den började ju med att jag åkte till jobbet och fick följande sms av Emil när jag satt på bussen:
Emil skrev: Emil är ledsen. Agnes har ont i nacken.
Jag förstod dock inte att naken betydde nacken. När Emil skrev att han var ledsen förstod jag att något inte var ok. Jag ringde hem och där var ett himla liv. Agnes borstade håret och knäckte till nacken så hon skrek och hade väldigt ont. Hon kunde inte röra huvdet något utan att det gjorde ont och hon bara skrek av smärta. Emil blev rädd. Till slut hade Magnus fått henne till att ligga stilla i sängen och då hade Emil kommit in med ett armband till henne. Agnes såg att Emil var ledsen och rädd och frågade om han ville hålla henne i handen. Det ville han. Tänk, där satt de två och tröstade varandra. När det väl gäller så är de så himla rädda om varandra. Jag blev orolig så jag åkte hem igen. Agnes kunde i stort sett bara ligga i ett läge men Magnus fick i henne värktabletter och på sjukvårdsupplysningen så sa de att om det inte blev bättre så fick vi åka in. Hon blev bättre under eftermiddagen och på kvällen fick hon åka till Leia och käka taco. Hon har fortfarande ont men det kan tydligen ta tid. Agnes har aldrig varit så stilla tidigare och hon läääängtar efter att få stå på händer.
Den här lille gossen lekte med Albin i lördags. Jag och Magnus var ute och gick tillsammans. Lyxigt! På kvällen åkte vi hem till Moppan med familj och käkade en massa god mat och babblade. Zacke och Tilda kom också dit och vi firade farmor som fyllde år igår.
Emil hade precis börjat vänja sig vid hundar igen och blev biten av Lilly. Hon gillar inte barn och Emil gillar inte Lilly längre. Han fick två små hål och ett blåmärke men har fått stelkrampssprutan innan så det var ingen fara men han blev rädd. Vi får köra Ebbaterapi snart med Ebba som verkligen dyrkar Emil. Hon är ju mycket mindre och väldigt, väldigt snäll. I början var han rädd för Ebba också men nu älskar han henne.
Igår blev en lång, lugn dag. Agnes lekte med Leia. Jag och Emil spelade tv-spel och sedan blev det ett långt bad och bokläsning på kvällen. En perfekt söndag.
Älskade Agnes
Idag har vår 7-åring namnsdag. Av en ren slump upptäckte jag att det stod Agnes i kalendern. Grattis på namnsdagen älskade Agnes. Du är unik. Ingen är som du. Du har så mycket energi och bus i blicken och det nästan bubblar i dig ibland. Du har humor (och humör!) och ett härligt skratt. Att se dig glad och fnissig värmer mitt hjärta. Ingen har ett så stort hjärta som du. Om du hade kunnat rädda världen så hade du gjort det. Om du ser en tiggare så vill du ge pengar, är jag lite trött så pysslar du om mig, om vi skäller på Emil för att han varit dum till dig så ber du oss sluta för du tycker synd om honom, du oroar dig för kompisar och deras känslor, du älskar att göra andra människor glada och har alltid varit helt underbar med lillebror. Hemma är du en person och vågar visa alla känslor men i skolan håller du igen och vill bara visa de bra sidorna men vet du...det är okej att inte vara perfekt alltid. Min lilla fina empatiska höna. Du kan bli precis vad du vill och jag hoppas att många människor får lära känna dig. Det är en förmån (och ibland en utmaning) att få vara din mamma. Jag skulle inte vilja byta ut dig mot någon i hela världen.
Skridsko, kaffe på sängen, snögubbar och gul snö
Ja, då kom det lite bilder från vår skridskotimme på isen. Den trevliga timmen då Agnes vantar gjorde att hon inte kunde åka skridsko...den logiken liksom. Jag tycker det är så otäckt att gå på sjön och får hjärtsnörp när Agnes drar iväg på isen.
Söndagens kaffe på sängen fixat av Agnes. Hon vet vad hennes föräldrar vill ha...typ 1 liter kaffe vardera!
Fina, fina Agnes.
För någon vecka sedan tävlade jag och barnen i snögubbsbygge. Agnes och Alma byggde en snögubbe vid vår lilla pulkakulle medan jag och Emil byggde en på vår tomt. Störst snögubbe vann. Agnes och Almas snögubbe var en snöprinsessa och hon hade både hår och halsband. De kämpade väldigt länge tjejerna. Deras snögubbe blev nog längst eftersom de smarta små liven kom på att de kunde göra fyra bollar (vet inte om det är ok enligt vårt oskrivna regelverk så kanske jag vann...eller jag menar jag och Emil). I alla fall så fick snöprinsessan bara leva en timme för sedan käkade vi lunch och då hann några avundsjuka skitungar sparka sönder den och dra i sönder pärlhalsbandet. Suck.
Min och Emils snögubbe. När Emil var i skogen och letade pinnar och stenar så stod jag där och byggde och byggde. Det känns helt okej tills olika familjer passerar och det ser ut som om jag gör världens största snögubbe själv...
Vad är det med pojkar och kissa ute grejen? Jag tror att det är tvångsmässigt. Så fort tillfälle ges så ska det kissas. Fast det måste vara ganska kul att kissa mönster i snön. Jag är nog bara avundsjuk.
Den här lilla snorisen är ju för söt i sin rosa pyjamas. Fast när han ber mig ta fram den så säger ha "ta den där med ugglorna". Han skulle aldrig säga "ta den rosa pyjamasen". Igår när han tog den på sig så sa han dock "mamma, är inte den här pyjamasen lite tjejig?". Nääää, svarade jag och hoppas att han kommer vilja ha den länge till eftersom han är så gullig i den och jag vill bara pussa honom när han kommer tassandes i sin silkespyjamas.
Funderingar
Vår lille mjuke har en hel del funderingar. I förrgår när jag nattade honom så berättade han att han berättat för en tjej på dagis om pappas hjärtinfarkt.
-Jaha, vad sa du då?
-Jag sa att pappa fick ont i hjärtat, svettades och att han sedan hamnade på sjukhuset i några dagar.
-Blev du ledsen när du pratade om det?
-Neeeej.
-Hur känns det då? Tänker du mycket på pappa och hans hjärta?
-Ibland är jag lite orolig. Jag tänker att det kan hända igen.
-Emil, jag är också orolig men nu äter pappa ordentligt och tränar så det inte ska hända igen.
-Och han äter sina mediciner varje dag!
-Mmmm..
Lille Emil är så klart orolig för pappa. I alla mina egna funderingar så har jag glömt bort barnen och deras funderingar.
Igår försökte jag prata med Agnes och hon är säkert orolig hon också men väljer att skoja bort det i stället. Och det är helt ok.
Mycket har hänt inom vården när det gäller hjärtinfarkt men fortfarande är det så att nästan var tredje person som får en hjärtinfarkt överlever inte. Detta ger mig ångest. Det var så nära även om allt gick bra.
Bilderna är från i höstas när vi var i stugan. Det är inte så mycket fotografering och bildfix för tillfället och bloggen uppdateras inte lika ofta. Vi tar det när vi hinner och orkar. Just nu försöker vi planera in motion i våra scheman och nyttigare mat. Köttkonsumtionen har minskat drastiskt för Magnus (vilket nog förvånar de flesta eftersom han verkligen älskar kött). Idag äter vi alla mycket fisk och vegetariskt. Magnus äter små portioner och ofta. Motion, 30 min paus efter lunch, minskad stress och förändrad kost är viktigast ur hjärtsynpunkt. Det viktigaste ur kostsynpunkt var tydligen att sluta/minska köttkonsumtionen och det gäller allt kött. Byta till kyckling och fisk. Äta fibrer, grönt och rätt fett är också viktigt.
Agnes var väldigt nöjd med att börja i skolan igen. Hon är sååå trött på oss och längtade efter att få träffa alla kompisar. Hon är upp och ner i humöret. Jättearg och jätteglad. Enligt mamma är hon en kopia av mig när jag var i den åldern. I söndags vaknade vi av att hon serverade kaffe på sängen. Hon gör sjukt gott kaffe. Sedan skulle vi åka skridsko på sjön och det hela spårade ur totalt. Hon var arg på isen, på vantarna, på oss (NI ÄR SÅ JÄVLA DUMMA!!!), skridskorna...tja allt. De fick inget lördagsgodis utan skulle få det på söndagen. När hon drog igång och skrek en massa dumma saker till mig och Magnus hotade jag med att hon skulle bli utan godis om hon inte slutade och det gjorde hon inte. En hel timmes gapande på isen och på vägen hem. Det blev inget godis. Emil fick sitt men inte hon och det gör ont i hjärtat men någon gång får det vara nog. Hon ansträngde sig så hela eftermiddagen, och bad om ursäkt och försökte på alla sätt och vis gottgöra och vi pratade om att det var jättebra MEN det innebär inte att allt elakt som sagts bara försvinner. Fina, goa, arga Agnes.
Allergi och sommarlängtan
Jaha, då var det konstaterat. Emil är allergisk mot jordnötter, hund, katt och häst. Idag var han och Magnus hos allergiläkaren och det gick jättebra där. Emil ringde mig när de gick därifrån:
- Mamma. Jag har varit hos doktorn nu!!!
- Gick det bra?
- Jättebra. Jag fick andas i en mask fyra gånger.
- Ååååh, vad duktig du är...
- Vet vad jag fick när vi var färdiga?
- Bokmärke?
- ETT NAGELLACK!!!
- Vad kul! Vilken färg blev det?
- Blågrön.
- Då får vi måla naglerna ikväll.
- Mina?
- Ja, det är ju ditt nagellack.
- Mitt alldeles egna?
- Ja, ditt egna men du får inte måla själv!! (såg blågrönt golv och bord framför mig....)
- Nej, mamma, jag får vänta tills jag är så stor som Natta. Då får jag måla mina nagler själv. När jag är typ 13, 14, 15...
Jag hörde hur Magnus skrattade i bakgrunden...
- Ja hjärtat, när du är så stor får du själv måla dina nagler.........
Lite sommarbilder. Längtar. Nu är julen slut och allt juligt är nerpackat. Nu ser vi fram emot sommaren. Barnen vill tälta igen. Allra helst på Daftö. Agnes vill vara på campingen vi varit innan och jag tror att hon menar Ronnebys camping med lilla poolen. I vår hade jag gärna åkt till Kolmården men vi får väl se. Eller så går jag ner i tid och är hemma mer och vi gör ingenting på somrarna framöver. Vi får se hur det blir.
Pepparkaksbak
Vad länge sedan det känns. Innan jul så bakade jag och barnen pepparkakor och de blev väl sådär men degen var god. Jag föredrar pepparkaksdeg framför pepparkakor. Agnes gillar inget av det och Emil älskar pepparkakor. Emil knallar runt i kalsonger hela dagen om han får välja. Ibland slår han på stort och tar på sig en tröja. Båda barnen är helst barfota och heter man Agnes så går man oftast runt med en strumpa. Jag blir tokig på strumpkaoset! I hennes garderob finns nu en låda med ca 10 st ensamma strumpor. Fast hon bryr sig inte utan tar en strumpa av varje sort.
Vardagen är tillbaka. Jag jobbar. Skolan har börjat och Magnus är sjukskriven. Vi har det bra men jag tror att det är mycket efterarbete för oss alla. Jag sover dåligt och är väldigt disträ. I helgen började jag koka ägg och gick sedan och la mig. Magnus upptäckte de kokande äggen och då kunde jag inte alls relatera till när jag började koka äggen. De kunde kokat 5 minuter eller 30 minuter. Jag hade verkligen ingen aning. Det känns som om vissa saker görs rutinmässigt men hjärnan är inte riktigt med och det snurrar runt en massa tankar. Barnen hanterar det på sitt sätt. Agnes konstaterade inför skolstarten att "jag har såååå mycket att berätta i skolan. Pappas hjärtinfarkt, skåneresan, julklapparna, att jag sov hos Oliver och Tyra...". Jag är så tacksam för våra barn. Utan dem hade jag antagligen rasat.
