Havets dån.

 
Det är kväll och lugnt och stilla i Furuboda.
 
 
Barnen leker Anders och Karin har börjat med maten. Då börjar det dåna i luften och ljudet kommer från havet som ligger en kilometer bort, närmare fågelvägen.
Danne, jag, Agnes, Oliver och Tyra hoppar in i bilen och åker ner till stranden.
 
 
Japp, det är härifrån det mäktiga ljudet kommer.
 
 
Det är så roligt att försöka hålla balansen på pontonbryggan när vågorna slår in mot stranden. Vattnet är klart och kallt och inte alls roligt att få på sig. Eller förresten rätt roligt är det.
 
 
Det gungar bra och det gäller att hålla i sig.
 
 
Det funkar bra om man står mitt på bryggan med fötterna brett också.
 
 
När det är lite läskigt är det skönt att ha en Danne att hålla i.
 
 
Det är roligast att klara strapatserna själv.
 
 
Tungan rätt i mun.
 
 
Det här är väl inget?
 
 
Snart blir det blött!
 
 
Vilken härlig strand vi har.
 
 
Ser hon mig eller?
 
 
Vår busiga och glada gulletulla uppe från vattnet för en gångs skull.
 
 
Väl hemma i stugan är det dags för god mat och igelkottsafari.
 

"Tannalös"

 
För några dagar sedan så åkte den, tand nr 7. Det är viktigt det där med räkningen av tänder... Den här tanden vred hon ut och berättade uppspelt i telefonen "mamma det kom JÄTTEMYCKET blod". Sedan frågade jag om tanden var stor och då hittade hon inte tanden och frågade Emil om han hade tagit den...eh, som om han någonsin skulle röra hennes tänder. Han tycker allt med blod är skitäckligt.
 
För några veckor sedan drog Agnes ut en tand hos tandläkaren och fick en fin lite ask att lägga den i. Den låg där och väntade och väntade på tandfen och vi glömde och glömde. Varje morgon kom Agnes ut besviken över att tandfen inte varit där och varje morgon fick jag dåligt samvete. Till slut sa jag att tandfen nog hade gått på semester för de flesta jag känner har semester nu och Agnes köpte det. Nu när hon då tappade sin tand nr 7 så la hon den fint på skrivbordet och berättade vid nattningen att hon hoppades på en peng från tandfen. Dagen efter var jag inne och skulle pussa henne hejdå innan jag stack till jobbet och såg den lilla tanden, rusade till plånboken och drog upp en 20:a (hon brukar få en tia) och la vid tanden. Sedan pussade jag henne och då vaknade hon. Agnes for upp och tittade om tandfen varit där och hoppsan det hade hon visst. Skitglad Agnes hittad en tjuga istället för den traditionella tian utropade:
- Mamma, tandfen har varit här och hon har lämnat en TJUGA!!! Hon hade nog dåligt samvete....
- Mmmm...så kan det vara.

En kväll i Diö

Det har varit mycket familjen senaste tiden och det är vi glada för. Allra gladast är nog Emil och Jonathan. I lördags var vi hemma hos Andreas och Thanh och träffade Magnus kusin med familj från Märsta och Vännäs. Jättekul att äntlige få träffas. Daniel hade en flicka som hette Agnes och var lika gammal som vår Agnes. Jättespännande! Första gången Agnes träffar en annan Agnes.
 
 
Farmor Iris.
 
Ove.
Magnus kusin Anita (som jag nästan kände innan eftersom vi varit vänner på FB eller det kändes så i alla fall)
Katarina
Farfar Bengt
Daniel
Amanda 
Thanh (som är en gudinna i köket!)
 
Grillmästaren Andreas
 
 
 
 En helt underbar kväll med mat i massor och glada barn. Vatten och barn går alltid ihop. En del bråk. Jonathan och Emil passar för bra ihop och släpper sällan in någon i sin gruppering.
 
Igår kom svärföräldrarna och Diöfamiljen hem till oss. Emil och Jonathan härjade igen :) Magnus grillade och jag drack vin med Iris och Thanh. Kändes lyxigt. Iris och Bengt sov över. Magnus jobbade natt. Emil bröt ihop när Magnus skulle jobba. Jag har aldrig sett honom så ledsen för att pappa ska åka. Han var nog lite trött men hemskt var det. Han låg i våra sängar och grät paaaapppa, paaapppa. Lille lurv. Där har jag lite att jobba med på semestern. Han behöver min tid från morgon till kväll och det ska han få. I helgen ska vi träffa Diöfolket igen. Då blir det Kreativum eller Barnens gård. Skönt med familj. Enkelt och okomplicerat. Tacksam.
 
 
 
 
 

Döden

Igår vid nattningen kom de djupa frågorna. Vad händer när vi dör? Vad är vi? Vad är en människa? Varför är vi just här? Varför dör vi? Gör det ont att dö? Sedan kom gråten. Hon var så ledsen och rädd. Det skar i hjärtat. Jag tröstade och pratade och var ärlig. Jag har inte svaren. Olika människor tror olika. Jag är oxå rädd för döden...Inte för att dö själv men för att förlora nära och kära. Agnes berättade att vissa kompisar tror på Gud för de vill inte hamna i helvetet....Eh? Då berättade jag att jag och Jävlajenny vill till det varma, sköna, roliga stället...
-Mamma, hur får jag min hjärna att sluta tänka på det, sa hon medan krokodiltårarna trillade...
För första gången på många år somnade hon när jag höll om henne. 

Det gäller att passa på mellan skurarna!

 
Agnes gör ett traditionellt bakåtdyk. 
 
 
Emil är skadad och visar storasyster.
 
 
På Linneryds badplats hade hon kvar sin ena framtand. Efter hon hade ätit gnageben ( fläskkotlett ) idag drog hon ut den. Nu är hon en tandlös gumma.
 
 
Det går att campa alldeles nere vid vattnet. Det måste vara en av världens mysigaste campingplatser.
 
 
En stor familj hade hyrt denna stugan. Frågan är var går man in?
 
 
Den lille lurven ligger som vanligt invirad i handuken efter badet medans Agnes pysslar sig torr.
 
 
Och Busar sig torr.
 
 
Det var nästan solen värmde.
 
 
 
 
 
 

Tid tillsammans

 
Tid. Så litet ord, så viktigt och så laddat. Spenderar jag tillräckligt med tid med barnen? Om jag frågar dem så vill de nog alltid ha mig hemma men samtidigt vill de ha surfplattor, telefoner, gå på bio och åka på semester. Ekvationen går inte ihop. Våra barn har ändå hyfsat schema eftersom Magnus hämtar dem senast tre men visst blir man avundsjuk på alla som har släkten som hämtar vid lunch en dag/vecka. Det hade inte gett mig mer tid med barnen men det hade lättat lite på dåliga samvetet. Snart är barnen så stora så de går hem själva. Det vill jag ju inte. De kan vara små alltid...
 
Igår lekte Agnes med en kompis så jag fick mycket tid med Emil. Vi cyklade till affären och han dog nästan av hunger innan vi kom hem. Han är alltid hungrig förutom när vi ber honom äta upp allt på tallriken.
 
På eftermiddagen gick vi ner till Gökaskratt. Jag köpte två drickor och vi satte oss längst ute på bryggan och bara njöt. Känslan av att ha tid tillsammans... När vi gick tillbaka på bryggan så smög sig hans lilla hand in i min stora hand och jag kunde inte låta bli att säga
- Emil, det här är livet. Att få gå här med dig idag är livet.
Han förstod ingenting....

Lite bilder från vår Skånetur

Emil grät och grät och skakade av rädsla men till slut fick Jävlajenny klippa lite i hans hår precis vid öronen. Det bättrade på "frisyren" lite men även övrigt hår behöver klippas. Han är så rädd, vår Emil. Nu ska han ha långt hår och tror att då slipper man saxen men nähädu.
 
 
 
I stugan var det så varmt så varmt så även katterna behövde svalkas. Det hjälpte gärna Emil till med.
 
 
Och i vattnet så var det kallt så kallt. Första kvällen när vi kom ner så badade barnen och Danne och det var ca 12 grader i vattnet. Några dagar senare badade jag också och då var det nog 17 grader i vattnet. Då simmade Agnes.... Havet. Inget är vackrare än havet men det är fasiken så mycket varmare i vår bruna sjö.
 
Längtan efter barnen är olidlig. Det har varit långa dagar på jobbet och en kväll var jag på AW och igår var de inte hemma förrän sent. Nu vill jag bara få tid med barnen. Se dem. Ekorrhjulet snurrar vidare.
 
För några veckor sedan så jobbade Magnus och Emil fick pappalängtan.
- Jag längtar efter pappa.
- Jag vet. Han längtar efter dig med. Jag kan ju natta dig.
- Jag älskar pappa mest.
Aj.
Agnes fick stora ögon!
- Men Emil. Det är helt ok att älska pappa mest och längta men man säger inte så. Då blir jag ju ledsen. 
Tystnad.
- Jag älskar bara pappa pyttelite mer, mamma!
Jo, nu kändes det ju bättre......
Sedan kom storasyster Agnes in i bilden och skulle släta över det hela.
- Men mamma, du förstår väl att han säger så för att det ALLTID är pappa som är hemma med oss och alltid pappa som hämtar oss och lämnar oss och gör frukost och mat och så. Det är bara därför han känner så.
Tack Agnes...tack...bara vrid om kniven :)
 
Det är dags för den här mamman att jobba mindre!
 

Gökaskratt

 
Jaha...då har det gått nästan en månad sedan bloggen uppdaterades. Vi har hunnit med en hel del. Jag var ledig två veckor efter midsommar och var nästan en hel vecka i Skåne. Barnen lekte med sina nya kusiner varje dag och det fungerar otroligt bra. 
 
Det var en hel vecka med sol helt plötsligt och då blev det många bad. Barnen älskar att bada och Emil tog sina första simtag förra veckan! Han simmar ryggsim jättebra. Agnes simmar och dyker för fullt och vill hoppa från bryggan ute på det djupa hela tiden. Vi är inte riktigt där än. Om hon ska hoppa där ute så måste jag vara med. 
 
Magnus jobbar nätter och vi pysslar för att få ihop livet. Jag förstår inte hur han orkar vara vaken och sedan klara av ytterligare en natt med endast någon timmes sömn. Natta är en pärla som alltid ställer upp och hjälper till och vi kan lita på henne till 100%. Finaste Natta. 
 
Agnes pendlar lite i humöret men det har ändå blivit bättre. Nu börjar Emil dra igång. När vi var i Skåne sa han "håll truten" till mig. Vår lille snälle har blivit väldigt bestämd. 
 
Idag är Magnus på IKEA med barnen för att handla till Nattas rum. Äntligen har Natta bestämt hur hon vill ha det på sitt rum!
 
 
 

RSS 2.0