agnesochemil

Det tar lite tid för oss att komma in i våra nya rutiner och därför är bloggen inte överst på prioriteringslistan. Det blir ju inte bättre av att jag somnar antingen kl 19.30 när jag nattar Agnes eller kl 21 i soffan. Dödstrött. Jag funderar redan på att gå ner i tid till 38 h/vecka för att kunna lämna barnen lite senare på tisdagen och slippa stressa varje dag. Som det är nu så går min flex +-0 varje vecka. Om tåget är försenat så går jag minus. Det går bättre för Emil även om han inte är överförtjust i att lämnas. Idag när Magnus lämnade så bet han ihop och försökte att inte gråta men när Magnus vinkade hejdå så började underläppen darra och sen bröt det ut. Stackars gossen. Agnes trivs men kan vara väldigt arg/trött på kvällen. Det blir helt fel ibland. Jag kommer hem 17.30 och längtar ihjäl mig efter barnen och möts av en arg/besviken/skrikande/trött Agnes. Som tur är så är ju tålamodet bättre när jag inte har varit med dem 24 h/dygn. Emil är bråkig och envisas med att slåss och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med honom. Han blir skogstokig och klipper till mig hårt i ansiktet. Han drar Agnes i håret och vägrar sluta trots att vi säger till honom. Det kanske blir bättre när han växer till sig och vi kan prata mer med honom....eller så blir det värre :) Äntligen fredag! En helg som är helt blank....underbart. Ikväll blir det beställning från Markmanns.