Promenad på julafton
Jag tycker att det är så skönt att komma ut lite på julafton och röra på mig. Maten får sjunka ner och sedan finns där plats för ännu mer :) Förra året firade vi hemma hos oss och då gick vi ut (vissa sprang) och luftade oss efter sillunchen. Vi käkade allt det kalla till lunch och det var himla smidigt istället för att duka fram allt på en gång. Sedan blev det Kalle med glögg och pepparkakor och på kvällen käkade vi allt det varma. I år är vi hos Danne och Maria och vi börjar äta vid ett-tiden så jag tror att det blir något liknande i år. Barnen ser fram emot att få träffa kusinerna!
Den här julen har jag skalat bort det mesta. Det blev ingen fotokalender vilket är lite tråkigt men vi har inte så många bilder och sedan har jag inte orkat fixa med kalendern. Det har inte bakats och fixats mycket, jag har inte gjort någon vegetarisk sill, vi har inte julpysslat och jag har inte lyssnat på julmusik men det kommer nog bli julafton ändå. De flesta julklapparna har jag beställt på nätet och nästan allt har kommit. Jag är inte stressad men känner mig helt obalanserad och förvirrad. Jag får ihop mina 10 000 steg/dag men tränar inte. Snart nytt år och nya vanor. Det ska bli skönt.
Åh, vad jag längtar efter det här nu. Mina favoriter är lax, gravlaxsås, stekt sill inlagd i ättika, silltårta, janssons frestelse och de vegetariska prinskorvarna och senap. Älskar alla sötstarka senapssorter. Västervikssenap, sherrysenap. Jag älskar macka med senap och ost. Sedan älskar jag snaps. Det hör till med snaps på julafton. Ingen får bli berusad när det finns barn och definitivt inte på julafton men snaps till all den goda maten tycker jag är helt ok.
Vad fint vi hade det i vårt uterum förra julen! Nu dröjer det tre år tills vi firar jul hos oss eftersom vi förhoppningsvis är i Thailand nästa år. Eller så åker vi till Thailand om två år. Vi får se vad ekonomin tillåter...
Pepparkaksbak
I lördags var jag inne i Växjö och köpte julklappar. Magnus, Natta, Agnes och Emil bakade pepparkakor. Jättefina pepparkakor. Degen är ju godast.
Igår slog jag och Mr Ernst in julklappar. Jag har nog världens roligaste sambo. Jag hade köpte färdiga lådor till många av paketen för att slippa slå in dem (jag är helt värdelös på att slå in paket). Magnus la ner hur lång tid som helst på att göra fina paket och klistrade och klippte och gud vet allt. Fina blev dem! Vi slog nog in ca 50-60 paket igår. Det är ju faktiskt bara jul en gång om året. Då har vi ändå slagit in ca 20 paket innan och väntar fortfarande leveranser av paket som ska slås in. Men, vi har ju rätt snälla barn..... Jag resonerar som min mamma, barnen ska ändå ärva efter mig en gång i tiden och jag ger hellre med varm hand än med kall.
Emil är helt besatt av mina örhängen. Han håller på och tar av mina örhängen och sätter i dem igen. Märkligt. Agnes tycker att det är skitäckligt och förstår inte riktigt vad han håller på med. Inte jag heller...
Igår provade jag skjortor på Emil. Ingen passade. Det kom som en liten överraskning faktiskt.
Emil alltså
Emil tycker väldigt ofta illa om sin storasyster. Då pratar vi alltså om en storasyster som gör allt för honom. När hon var på disco köpte hon godis med sig hem till honom. När han blir ledsen springer hon alltid och vill trösta. Trots att han förstör i hennes Minecraftvärldar så frågar hon honom om de ska spela Minecraft tillsammans. Hon hämtar ofta dricka till honom och fixar skorpor eller fruktsallad. När de var sjuka och var hemma så lekte de faktiskt otroligt mycket tillsammans och det gick för det mesta bra.
En dag satt jag och pratade med Emil och frågade:
-När ni kommer så sent till frukosten som ni nästan alltid gör (när pappa lämnar) så hur funkar det då, jag menar var får ni sitta och så?
-Jag brukar sätta mig med min klass eller med Benjamin.
-Benjamin?
-Han går också i tvåan men inte i Agnes klass.
-Men hur känner du honom?
-Vi tycker båda inte om Agnes.
Det är inte okej alltså....
I år kör vi plastgran. Skönt. Vi tog fram den för flera veckor sedan och den står så fint på altanen.
En månads uppdatering typ
Oj, vad vi inte hinner uppdatera bloggen. Vi tar inga bilder och vi hinner aldrig skriva. Ibland blir det så.
Idag har Agnes i alla fall gjort lunch till oss alla. Hennes pasta med kyckling och pesto. Därefter gjorde jag lite knäck, struvor och fudge. Agnes hjälpte mig att göra struvor. Hon älskade de nygjorda struvorna (precis som jag).
Barnen fick göra apelsiner med nejlikor. Det tyckte att det var jättekul och satt och pysslade med dem i nästan en timme.
Tantvarning...
Den här söta tomteluvan har Emil gjort på skolan. Jag tyckte att den var så himla fin och ville få den i julklapp. Han skulle ge den till Tyra och slog in den i fint paket och allt. Jag tjatade och tjatade och efter att han varit helt odräglig här hemma så skämdes han väl och gav med sig...
Mitt minne är inte det bästa men jag lär i alla fall minnas de sista två veckorna. Vi började med Agnes som hade världens hosta måndag-torsdag. Jag var hos doktorn med henne och hon var lika talför som vanligt. Doktorn frågade:
-När började du hosta?
-Hmmm...jag skulle nog vilja säga att det var ganska exakt förra fredagen faktiskt.
-Jaha? sa läkaren och tittade i sin kalender...
Sedan fick hon stark hostmedicin utskriven men innan hon tog den så fick hon värsta utslaget. På kvällen blev det bara värre och värre och till slut tryckte jag i henne Betapred och allergimedicin. Vid tolvtiden på natten vände det till slut. Kvällen innan dess reagerade Emil på choklade i julkalendern. Det står "kan innehålla spår av nötter" och så känslig brukar han inte vara. Dessutom har han ätit kalenderchoklad förr. Den här kvällen började han omedelbums säga att det kändes konstigt i halsen och det vara bara att reagera och trycka i honom alla allergimedicin. Det gick bra men fasiken vad det är otäckt.
Torsdagen visade det sig att det blev ett kräksjukeutbrott på skolan. Barnen kräkte i klassrummen och flera barn blev magsjuka torsdag och fredag. På fredagen var 60 barn och 12 personal hemma från skolan. Vi, som aldrig har haft magsjuka, drabbades också. Torsdagskvällen blev Emil lite hängig och var inte hungrig. När vi satt och tittade på julkalendern så kräktes han ner hela soffan och hela mattan. Därefter spydde han ner sin säng två gånger. Fast sedan gick det över. Som Emil sa dagen efter:
-Nu vet jag hur det känns att kräkas när man är 6 år!
På lördagen blev det min tur, kräkas och värsta febern samtidigt. Söndagen blev det Agnes tur och på måndagen låg Magnus däckade men han kräktes aldrig. Vi fick jävligt rent och städat i alla fall.. Emil bara "det luktar badhus mamma!".
Så jag var hemma från jobbet med VAB 7 dagar och sedan jobbade jag hemma 2 dagar för att vara på den säkra sidan.
Agnes gick till skolan på fredagen, trots att vi hade en magsjuk Emil hemma och trots att det var magsjukeutbrott på skolan. På kvällen var det disco. Där kräktes fyra barn. Hon hade väldigt kul på discot i alla fall :)
