agnesochemil

 

Vi släpar efter med bloggen. Det är SEMESTER här hemma... Sofia åkte hem, vi åkte till Vimmerby och sov två nätter hos moster Gillan och Kent, fick en massa god mat, trevligt sällskap, blev myggbitna, imponerades över deras trädgårdsland (tänk att kunna gå och dra upp lite potatis till middagen....det är ju så mycket godare!), fick hemmagjord krusbärskräm till frukost...mmmmm..., hade två roliga dagar på Astrid Lindgrens värld som det kommer en massa bilder från sedan. Vi kom hem i söndags, tvättade järnet, städade hysteriskt på måndagen innan min kompis Sussie kom hit och sedan har vi haft lugna och sköna dagar tillsammans. Idag blev det dagislekplatsen för lite lek med Alma...oj, vad de kramades, det var ju såååå länge sedan de sågs (tio dagar typ) och nu jobbar Magnus så jag och Sussie ska kasta oss i soffan och se på film. 

 

Emil har lagt till med Göteborgsdialekt...han lägger till ELLER efter alla meningar. 

-Äta macka, eller?

-Bada Göka, eller?

-Varmt, eller?

 

 

Idag visade han sitt rätta jag. När vi gick ner mot lekplatsen upptäckte jag en gigantisk skalbagge. En jätte på flera cm och jag kallade på barnen som för tillfället gick och sjöng på Lilla snigel. De kom fram och tittade på odjuret och Emil sjöng samtidigt "lilla snigel akta dig...annars tar jag dig"...och PANG så stampade han i sönder skalbaggen som krasade sönder. Jag blev helt paff och fick inte fram något. Emil? Han gick vidare som om inget hade hänt.....

I morse satte båda barnen sig framför Disney junior, klockan var halv sju och jag la mig några minuter i sängen. Då hörde jag helt plötsigt följande konversation.

 

Emil skrattar jättemycket åt något på Disney junior, vilket förvånar mig för han brukar bara vilja titta på Pippi Långstrump.

 

Agnes: TYST EMIL!

Emil skrattar ännu mer.

Agnes: Jag vill ha de tyst och lugnt (hmm...undrar var hon har hört det uttrycket...).

Emil skrattar fortfarande.

Agnes: Sluta!!! Jag vill ha det tyst och lugnt. SLUTA NU!

Emil: luta fälv (sluta själv).

 

Jag låg i sängen och fnissade åt mina stora barn som har börjat munhuggas. Jag vet, om ett år tycker jag inte det är lika roligt men i morse var det lite gulligt.

 

 

Livet leker. Vi badar på Gökaskratt (till och med jag!), bränner oss av solen (jag), kämpar med att blåsa upp badleksakerna, fyller på badpoolen här hemma, häller ut allt vattnet och skrubbar poolen med klorin efter en liten "olycka" av Emil i poolen, fyller på vatten igen, vattnar blommorna, fikar, låter barnen titta på TV mitt på dagen för att skona dem från solen en stund. Magnus jobbar, jag och Sofia tar det lugnt på kvällarna med ett glas vin. Ljuvligt. Idag åker vi till Vimmerby för premiärbesök på Astrid Lindgrens värld. Agnes längtar ihjäl sig och ska "krama Pippi...och sjunga för Pippi". Eh? Vi får väl se hur det blir med det...

 

Det är nya nattningsrutiner för Agnes nu och hon har själv kommit på dem. Hon hittade en skiva med godnattsånger som hon ska somna till. Agnes somnar i sin säng själv! 

 

Nu kom precis Emil och pussade mig. Han är för gullig! Först lägger han sina små händer på mina kinder och sedan plutar han med munnen. Det kan man ju inte motstå!

                                                                                                               

 

 

 

 

 

Nu börjar det...sommarvädret, eller? Jag åkte från jobbet tidigt idag eftersom det var overkligt lugnt. Hem och börja röja hela nedanvåningen. Magnus åkte med barnen till Göka så de äntligen kunde bada. Det har regnat massor här! När han kom hem så bytte vi, jag åkte med barnen till dagislekplatsen och hade med lite mackor och frukt. Alma såg att vi var där så hon och pappa Jens kom dit. Vad skönt det är att vara ledig och känna att man kan ta dagen som den kommer...äntligen!

 

 

Vi har berikats med två badodjur. I samma sekund som det slutar regna så ska det badas!!! Vi hann med att ta en tur i skogen också. Oj, vad mycket blåbär det fanns nu då!!! Barnen älskar att gå i skogen (på gångstigarna) och vi tittar på sniglar (örk, tycker jag då i smyg..), spindlar, bajs, kottar, gömmer oss för eventuella bilar, smyger, käkar blåbär, springer, sjunger.....tja, vi busar helt enkelt.

 

 

Nu är Magnus snart färdig där uppe. Vitmålad takpanel, vita lister och vitt fönster....åh, vad han är duktig! Nu ska vi ta en paus i fixandet och bara göra det vanliga....typ klippa vårt 1 m höga gräs :)

 

 

En morgon utspelade sig följande konversation kl 06.00:

 

Emil: Gjäs...ha gjäs

Mamma: Eh, va?

Emil: Gjäs, ha gjäs, Emil hungji

Mamma: Aha, vill du ha gröt?!?

Emil: Aaaa

Mamma: Fixar vi...

 

Agnes skrattar hånfullt....

 

Agnes: Haaahaaa...det heter inte gjäs det heter gjöt.

 

Mamma blir lite irriterad över att hon märker ord när Emil försöker prata! Lilla fröken kan ju inte säga R än och det där med att kasta sten i glashus...tja...

 

Mamma: Agnes, det heter inte gjöt utan GRÖT!

Agnes: Jag sa inte gjöt utan gjöt...

Mamma: Det heter inte gjöt utan G R Ö T!

 

Agnes blir förbannad...

 

Agnes: Jag sa ju det...gjöt! Jag sa inte gjöt.

Mamma: Agnes, det heter gRRRRRRRRRRRRRRRöt!

 

Sjukt dålig stämning!

 

Agnes är en bestämd fröken. Det är ingen nyhet. Hon har varit väldigt bestämd sedan hon föddes, glad och bestämd...och envis. Ikväll skulle jag natta henne och när vi låg i hennes säng så ville hon att jag skulle berätta sagan om den lilla prinsessan. Det är en hittepå-saga som jag berättat en gång. Jag försökte komma ihåg allt igen och berättade om den lilla, lilla, lilla prinsessan som var så liten så ingen kunde höra hennes röst. Hon gick runt i alla husen och hjälpte till i det tysta. Prinsessan smög runt på golvet och åt våra smulor och om hon hittade en makaron så blev hon så mätt, så mätt. När barnen hade badat i badkaret och SKVÄTT UT ALLDELES FÖR MYCKET VATTEN så kunde hon smyga dit och bada lite i pölarna utanför badkaret. Hon hade inga kompisar men brukade leka med nyckelpigorna och åka på fjärilarna. På nätterna satt hon ofta och tittade på alla små barn eftersom hon älskade barn. När de somnat så kröp hon (och så gick jag med fingrarna på hennes arm) och sedan pussade hon dem (jag pussade Agnes på pannan) och sedan smög hon vidare till nästa lilla barn.

-JAG ÄR INGET LITET BARN, MAMMA. JAG ÄR EN STOR FLICKA!!

 

Sedan fick jag inte fortsätta att hitta på för hon tog över berättelsen och bestämde att prinsessan visst det kunde höra ibland och hon badade i vattenpölarna där ute osv....ja, ja...det blir nog bra. Hon somnade i alla fall.

 

Ibland ringer jag hem från jobbet och Agnes brukar svara. Hon är riktigt rolig att prata med i telefon, inte minst när jag försöker avsluta samtalet. Då har hon en massa fraser som hon måste säga och hon måste alltid få sista ordet. Det är "älskar dig", "puss och kram", "ha en bra dag", "ses i kväll" osv.

 

Jag har fått minst 10 pussar på munnen av lille Emil ikväll. Han är ju för mjuker den lille prinsen. Ikväll när jag och barnen busade i våra sängar så började jag låtsasgråta när de hoppat lite väl mycket på mig. Agnes utbrast genast "Gjåt inte lilla mamma" och lille Emil la sig på mig och sa också "gjåt inte lilla mamma" och sen kallade han mig Linda och sen skrattade vi. Dags att sova!

 

Tack mormor, morfar, farmor och farfar för att ni har passat våra små gryn. Nu har jag tre arbetsdagar kvar och sedan blir det FEM veckors semester. Jag och Magnus får 10 dagar tillsammans eftersom han ska jobba en hel del. Så ska vi inte göra nästa sommar. Jag vill att vi ska ha minst tre veckor tillsammans. 

 

Livet rullar på...barnen växer, Emil pratar på och i morse satt han och började rabbla veckodagar. Han lär sig saker i smyg! Agnes är väldigt bråkig för tillfället. Igår var Magnus med barnen hos Almas familj. Mysigt men tjejerna hade bråkat en del. 

 

Snart kommer Magnus hem och då är det min tur att åka och jobba. Mycket pusslande för tillfället. 

 

Tack snälla farfar för att du tog hand om de små odjuren när det körde ihop sig här hemma! 

 

Farfar gick till hästarna med barnen och byggde klossar och gav dem kvällsmat. När jag kom hem så var det bara kvällsbadningen kvar och den slutade i kaos för Emil kissade i vattnet (vilket han antagligen alltid gör när vi inte ser det). Efter jobbet så möttes jag av en illpigg Emil här hemma som sa "hästarna" och såg helt överlycklig ut. Han, Agnes och farfar hade varit och tittat på hästarna. Emil är helt orädd för de stora djuren!

Efter badet var vi trötta här hemma och jag la mig med barnen i våra sängar och läste lite sagor. Det snurrades och pustades men efter ett tag hade de somnat båda två! Första gången som jag somnade i våra sängar med båda barnen och det var jättemysigt. Efter lite pussar på dem bar jag in Emil i sin säng och han var helt mjuk och luktade nybadad. Gosiga unge. Lillskruttan får ligga kvar. Nu ska jag bada och packa inför morgondagens Skånetur!

 

Åh nej!!! Vad har Emil nu fått tag på?

 

Mamma, den är faktiskt min och inte Emils...

 

Emil bryter ihop...

 

Så söt och så ledsen...

 

Jag jobbar och Magnus är ledig den här veckan och pysslar om de små liven. Igår kväll målade han träpanelen i taket på ovanvåningen. Det blir ett helt nytt rum! Jag somnade när jag natttade Agnes (runt klockan åtta!) och vaknade vid nio-tiden för att knalla rakt in i våra sängar. Har sovit dåligt och somnat sent så det var efterläntad sömn. Ångest för den jobbiga begravningen som är på måndag. Usch!

 

Igår när jag kom hem så blev det ett helt oplanerat besök i skogen. Halv sex slängde vi upp barnen på våra cyklar och trampade mot skogen. Barnen älskar det. Vi tog med en plastflaska som man blandar shake i, där det är en "drickpip". Barnen tyckte det var jättekul att peta ner blåbär i drickpipen och vi fick ihop en hel del. Agnes var duktig på att plocka blåbär och när jag berömde henne och sa att hon var mycket duktigare än vad jag var så svarade hon klokt "men mamma, du är så mycket större än mig så det är lättare för mig". Helt rätt! Agnes och Emil är ju i "blåbärslängden". Emil fick ett bryt för att det var svårt att gå i skogen och han trillade en hel del. Lite blåbär bättrade på hans humör. Efter en timme cyklade vi hem med alldeles blåa barn... Just det, jag och Agnes såg älgbajs! Skogen kan vara riktigt spännande :)

 

Det var en härlig helg och fullt upp. Lite tråkigt att Magnus jobbade hela helgen men om några veckor så får vi nästan två veckor tillsammans! Jag och barnen var på lekplatsen i både lördags och söndags. På lördagen ringde vi på hemma hos Alma och hon ville följa med till lekplatsen. De lekte tillsammans i nästan TRE timmar! Vilka fina tjejer det är! Det blev ett lite gräl om vem som skulle vara mamma och vem som skulle vara pappa när de lekte mamma, pappa, barn. Efter lite tjafs så löste de det på sitt sätt...Agnes fick vara katt. På kvällen blev det grillning och mys på altanen. Barnen fick vara uppe länge. Äntligen lite sommarkänsla...

 

Igår regnade det på förmiddagen så då blev det bakning, två sorters muffins, film och TV, måla med vattenfärger och tuschpennor och bad i badkaret. När det slutade regna gick vi ut och cyklade, plockade blåbär och härjade runt. På eftermiddagen gick vi ner till lekplatsen på dagis och härjade runt. Natta var med en stund och busade med både Emil och Agnes. På kvällen var jag helt slut!

 

Agnes är för rolig...vi har ju planterat en hel del, hon och jag, och hon har fått en egen liten låda med sitt namn på där det äntligen börjat komma upp lite grönt. Igår visade jag henne lådan och hon ville ju ta med den in på sitt rum. Jag förklarade då att det växte så bra i uterummet och att lådan behövde värme så därför kunde den stå kvar ett tag till. Hon tittade på mig, klurade i några sekunder och sedan såg jag hur hon sprang och hämtade lådan ändå. Efter ett tag gick jag in på hennes rum och vad ser jag då? Jo, Agnes har ställt lådan på sitt skrivbord, tänt skrivbordslampan och riktat den mot lådan. Hon är klurig, vår Agnes! Nu fick ju lådan värme....

 

Barn är underbara. När jag varit ledsen efter mormor så har Agnes kramat mig och undrat varför jag är ledsen. När jag förklarat att "den gamla tanten som vi hälsade på ibland" är död så har Agnes konstaterat "men då träffar hon ju Tarzan nu!". Lilla kloka tjej.

 

Emils favorituttryck nu är "dumma dej". Han säger det minst 20 gånger om dagen till alla i sin omgivning. Lille gubben har det inte lätt nu :) Han sökte kontakt med Astrid på lekplatsen och ville hålla henne i handen. När hon inte ville det så gick han och hämtade en spade till henne men hon ville inte ha den. Han försökte i alla fall....och det är så sött!

 

I söndags när vi var på lekplatsen så gjorde han en tårta till mig (hink med blöt sand i) och sedan gick han till mig och sjöng ungefär så här i 190 "ja må hon leva, ja må hon leva, jag må hon leva uti hundja å, hujja, hujja, hujja, GATTIS" och sedan fick jag den goda tårtan och vi låtsasåt av den. Han börjar äntligen gilla alla låtsaslekar....och böckerna om MAX.

 

Pippi Långstrump är för tillfället Emils favorit och går nästan oavbrutet på datorn här hemma. Alla avsnitt i en lång film. Agnes tittar också, trots att hennes första Pippiperiod är över. Till lunch serverades kalla spaghetti till Emil och Agnes fick varma hela långa spaghettiar. Jag får absolut inte klippa så det går lättare att äta.

 

Samtidigt målar storebror taket på övervåningen och behöver lite hjälp så jag smiter i väg och lämnar barnen vid bordet i en minut. När jag kommer tillbaka vill den lilla rultan ha mer ketchup, jag sprutar på lite och ser det ligger ett hårstrå i spaghettin. Jag tar bort håret och tänker inte mer på det. Jag vill ju också äta lite.

 

När jag tittar upp från min mat ser jag tullan luta håret i ketchupen och i handen håller hon en sax innan jag hinner få ett ljud ur strupen klipper hon till. Spaghetti och hår trillar ner i tallriken.

 

Jag vrålar AGNES vad gör du? Hon börjar gråta och springer samtidigt in på sitt rum. Jag efter och förmanar och säger att hon absolut inte får ha saxen och att hon inte får klippa sig.

 

- Men pappa, det var inte meningen att klippa håret, säger hon hulkande.

Jag vill ju äta spaghetti som Pippi ju.

 

Hoppas vi kommer i väg till Vimmerby i sommar så de kan lära sig ännu mer från Astrid Lindgrens värld. 

 

Lilla mormor somnade in i måndags. Bloggen har inte varit så viktig senaste veckan. Jag hann ner och säga farväl i söndags. Det var nog det jobbigaste jag varit med om. Jag visste att jag aldrig mer skulle få träffa mormor levande och det var tungt att gå därifrån. Mormor somnade in med nästan alla sina barn där och allt var lugnt och stilla. Lilla mormor är hos morfar nu och var redo att lämna oss...men jag var inte det och hade nog aldrig blivit det heller. Jag är så tacksam för all kärlek hon gett mig, allt hon lärt mig och för alla fina och roliga minnen jag har av mormor. Vanligtvis så har jag dåligt minne men det är något märkligt med mormor och morfars gamla hus i St Herrestad för där minns jag ALLT. Varenda ljud, doft och pryl finns kvar i minnet. Jag har nog utforskat varenda vrå i huset. Känslan av att gå upp för den knarrande trappan,känna den kalla källartrappan under fötterna, ljudet från frysen, min kind mot de små "finkuddarna" i finsoffan, sitta på pallen med röda sitsen i köket vid bänken (där jag oftast fick sitta), ljudet av tunga toalocket (svart tjockt lock) när det slogs ner mot toastolen, lukten från toan...lite unket så som det kan lukta från en pytteliten toa utan fönster. Mest av allt så minns jag nog ändå mormors varma kramar, hennes stora famn, glädjen över det lilla, hennes pigga ögon och kluckande skratt....och sedan harklade hon sig ofta lite sådär diskret. Mormor gick alltid och vinkade först i det ena fönstret när man skulle köra därifrån och sedan gick hon till det andra. Jag tänkte på en sak häromdagen. Jag går här och gnäller över valkar, rynkor, finnar, buskiga ögonbryn, bångstyrigt hås osv. Mormor var liten och rund men jag har aldrig känt att hon någonsin suckat över kläder eller andra ytliga saker. Hon njöt av allt i livet. Mormor hade klänningar (även om hon var rund och god), hon njöt av sina hembakta drömmar till kaffet och hade gärna en skvätt grädde i såsen. Hon njöt av allt som livet hade att erbjuda och ibland kunde jag nästan se hur hon uppskattade ett gott plommon eller äpple. Jag måste bli lite mer som mormor och njuta av vad livet har att erbjuda och en vänta tills jag har plockat mina ögonbryn, gått ner de där 10 kilona osv. Min mormor var min allra största idol och hon älskade mig sådär villkorslöst som bara en mormor kan göra...