Skånetur
Idag bär det av till Skåne för att hämta de små hjärtana. Precis när jag har börjat vänja mig vid tystnaden så ska det bli fullt ös där hemma igen. Jag pratade med båda barnen i morse och de lät mammasjuka också. De har haft ett kanonsportlov. Agnes har hängt med Tove (grannes barnbarn) i några dagar och sedan har de träffat Tyra och Oliver (låtsaskusinerna) och mormor har spelat Finns i sjön och Memory till Emils stora glädje.
Igår hade barnen varit ute och gjort fint i rabatterna. Bra med frisk luft!
Jag och Magnus har jobbat och jobbat. Det ska blir så jefla skönt att vara ledig fyra veckor. Polisen genomgår den största omorganisationen någonsin och det är minst sagt rörigt. Jag börjar fundera över om jag inte är lite autistisk :) Allt ska vara som det alltid har varit eller i alla fall jäkligt förutsägbart. Jag avskyr när ingen vet vem som är beslutsfattare eller var saker ska skickas osv.
I morse sa jag till Emil
- Åh, jag längtar efter er så det gör ont.
- Ont i hjärtat?
Ja, det gör nästan ont i hjärtat.
Den här fina tjejen har pluggat HELA lovet. Jag blir så imponerad. Igår spelade hon dock fotboll hela dagen och hennes lag vann!!! Först glädje och sedan sorg, eftersom Nattas gammelmorfar somnade in på kvällen. Usch, det är så hemskt när någon dör. Alla säger att man ska vara glad för att människan haft ett långt och bra liv och det är klart att man är men å andra sidan så ju längre man har haft en människa i sitt liv desto onaturligare blir det när den människan inte finns med längre. Jag pratar med min mamma i telefon varje dag. Den dagen hon inte finns längre kommer jag bli deprimerad och gå under. Jag bara vet det. Det finns inget naturligt med att inte ha mamma i mitt liv. Spelar ingen roll om hon är 100 år och jag 80 år.
Kommentarer
Trackback
