Mammas godisbit
På promenad hem med Emil. Det ligger ett apelsinskal på cykelvägen.
-Kolla mamma.
-Ja titta.
-Det är kanske en fattig människa som slängt skalet...
-Eh....okej...ja kanske det.
Sedan följde en lång diskussion om vad det innebär att vara fattig varpå Emil utbrast
-Mamma, jag önskar att alla fattiga kunde bo i vårt hus.
Stolt mamma tittar kärleksfullt på sin empatiske son.
-Eller nej förresten. Då kastar de bara apelsinskal på vårt golv.
Den logiken....
-Kolla mamma.
-Ja titta.
-Det är kanske en fattig människa som slängt skalet...
-Eh....okej...ja kanske det.
Sedan följde en lång diskussion om vad det innebär att vara fattig varpå Emil utbrast
-Mamma, jag önskar att alla fattiga kunde bo i vårt hus.
Stolt mamma tittar kärleksfullt på sin empatiske son.
-Eller nej förresten. Då kastar de bara apelsinskal på vårt golv.
Den logiken....
Igår jobbade Magnus till kl 21 så jag hämtade barnen på dagis. Agnes var hos en kompis så det var bara jag och Emil. Vi gick runt på dagis i lugn och ro och tittade på hans teckningar. Vi hade all tid i världen och bara pratade och pratade. Agnes kom hem vid fem-tiden. Agnes vill vara uppe längre så igår testade vi. Jag nattade Emil vid sju-tiden och under tiden fick Agnes titta på TV. Hon var redan färdig för natten. Vid halv åtta gick jag ut och satte mig hos henne i soffan, kröp under hennes filt och stängde TV:n. Sedan satt vi bara och kramades och pratade och det var jättemysigt. Jag måste bli bättre på att hitta tid med bara ett barn för det är viktigt. Agnes berättade om en händelse på fritids och tydligen hade en fröken sagt till Agnes och hennes kompisar att de skulle städa upp efter sig i dockrummet. Agnes och hennes kompisar berättade då för fröken att de inte hade varit där och lekt och fröken hade påpekat att det hade de visst det. Agnes var så upprörd och detta var faktiskt andra gången hon berättade det för mig. "Fröken trodde inte på oss trots att vi sa att det inte var vi!". Tänk så hemsk känslan är, även för barn, att inte bli trodd. Vi pratade om det och jag förklarade att jag känner likadant när någon inte tror på mig. Samtidigt så känns det skönt att hon reagerar. Agnes är faktiskt van vid att vi tror på det hon säger. Viktigt.
Kommentarer
Trackback
