agnesochemil

 

Det har varit mycket sista tiden och det märktes inte minst i fredags. Jag hämtade barnen, vi eldade i kakelugnen och hade det allmänt mysigt. När jag nattade Emil kl 19.30 så somnade jag. Vaknade vid 21, gick ut och la mig i soffan, somnade, vaknade vid 22.30, gick och borstade tänderna och somnade. Sov tio timmar! 

 

I lördags lekte Emil med Elis och vi tog det lugnt hemma. Moppan hade bjudit hem oss så vi åkte dit på kvällen och åt en massa god mat och umgicks. Alldeles för länge sedan vi träffades. Emil somnade i min famn och det var så gosigt. Det händer inte ofta. I söndags var jag med Agnes på innebandyn och sedan hängde Alma med oss hem. Elis lekte med Emil och vid lunchbordet hade vi fyra härliga, hungriga barn. Jag gillar det. Mängden barn. Skratt. Fniss. Glädje. På kvällen tog jag en promenad med Agnes som var väldigt bekymrad över sin tand som petade rakt ut. Hon ville att jag skulle dra ut den och jag tycker sådant är skitäckligt. Det var tårar och förtvivlan men precis innan hon skulle somna så kom glädjeskriket. Hon hade själv dragit ut tanden. Tand nr tre är borta. Tandfén dök upp i natt så hon fick en guldtia. Hon tycker dock att det är för lite och hävdar bestämt att det måste vara mamma som lagt guldpengen. Annars hade hon fått en tjuga eller femtiolapp. Herregud. Sedan när började tandfén med sedlar?!?

 

Vad mysigt det är att gå ut och promenera med sina barn. Jag och Magnus har börjat ta ett av barnen och gå ut och promenera i lugn och ro. Det pratas en hel del under promenadstunden och jag tror att barnen inte riktigt reflekterar över hur mycket de pratar när de samtidigt promenerar. 

 

Agnes pendlar mellan jättearg, jättetrött och jätteglad. Det gäller att ta vara på de mysiga stunderna för under de arga perioderna gör hon mig galen.