Längtar mamma pappa
Första jobbveckan är avklarad. Morgonpromenader, lämna barn, jobba länge, hem, sova...fast igår när jag var på väg hem så blev det helt plötsligt promenad till stan och sedan satt jag och en kollega och njöt av vin i drygt en timme. När jag kom hem satt barnen och kollade på film där uppe och Magnus serverade dem lite fredagsmys. Jag försökte prata om hur dagis varit men det var inte läge. I morse när Emil vaknade så tog jag honom med mig och vi la oss i Agnes säng (som låg och tryckte i min säng i natt). Vi låg och pratade och jag frågade en massa om dagis men han ville inte svara så mycket. Det mesta var nej som svar. Sedan kom det....
-Längtar mamma pappa.
Det högg till lite i hjärtat men jag förklarade att mamma och pappa längtade efter honom när vi jobbade och att man får längta osv.
-Längtar mamma pappa hela tiden.
Aj, mitt hjärta. Jag vet att han är på det bästa dagiset som finns och att det är jättegullig personal men Emil är inte lika mycket dagisbarn som Agnes...inte än i alla fall. Emil tycker aldrig det är kul att lämnas även om han inte gråter så rusar han inte in och kastar sig över leksakerna. Agnes är ivrig och sa häromdagen "jag tycker faktiskt det är roligare på dagis än hemma..." (tack för den liksom). Emil blir lite tystare när det är mycket folk medan Agnes verkar tänka "ja, mer publik som kan titta på MIG". Så olika barn.
Traktorföraren
Hittade lite gamla bilder från kosläppet i Tingsryd. Emil fastnade för traktorerna. Det var nog där hans intresse startade...
Igår var vi i Älmhult och lyssnade på duktiga Natta när hon var med i talangjakt. Vi tyckte hon var jätteduktig men hon kom inte bland de tre bästa. Det är ändå viktigast att hon har kul och det ser hon ut att ha! Barnen åkte karuseller och hoppade i hoppborg och de fick träffa både farmor och farfar och kusinerna. Jag unnade mig själv två timmar på IKEA helt själv! Ljuvligt!! Jag gick i lugn och ro och funderade och provsatt soffor. Nu börjar det ta form i hjärnan på hur vi vill ha det här hemma. Vi tycker ganska lika i det mesta. Det handlar mer om hyllan ska vara på den eller den väggen typ. I höst blir det fixande av groventrén och sedan ska det bli arbetsyta i köket. Äntligen!!! Jag gillar att baka med barnen och när vi är tre barn och en vuxen så behövs det plats...inte minst när vi ska baka pepparkakor. Åh, vad jag längtar till hösten/vintern nu. Idag har det rensats i förråden här inne och stuvats om. Hade jag bara varit redo för att rensa bland säckarna med barnkläder så hade vi haft sjukt mycket plats över men jag är inte det....än. Om jag rensar och ger bort allt så kommer jag säkert bli gravid (väldigt oplanerat dock!) några månader senare. Jag vågar inte chansa.
Till våren funderar vi på plattläggning på framsidan för att kunna använda kvällssolen. Jag vet inte vad vi ska göra med rabatterna längs med garaget. Envist ogräs och dåligt intresse från oss båda gör att vi nog borde lägga sten eller något där.
Jag fyller snart 40 år! Helt sjukt... Inga planer än och jag får inte ihop några än. Det hade varit kul att ha en jättefest (smart att fundera på det när det är en månad kvar) men var ska vi vara? Problemet är ju att det inte finns 40-50 sovplatser i huset och jag är inte överförtjust i tanken att folk ska fara ner till Skåne mitt i natten. Samtidigt så har vi ju nu fyllt på barskåpet rejält och det kan ju inte stå här och bli gammalt :) Vilka problem... slutar med att det inte blir något...
Tittut!!!
Jag hittade lite "gamla" bilder på Emil (hela TRE månader). Nu ser jag att hans hår verkligen har bleknat!!! Tänk vad han utvecklas. För tre månader sedan älskade han att leka tittut och nu vill han läsa Max, leka kurragömme, titta på Pippi Långstrump, hoppa studsmatta, äta (ibland undrar jag om han har mask i magen eller något), köra bilar, flygplan, helikoptrar och äta blåbär.
Igår kom hem efter två veckors semesterfirande. Skönt att komma hem och det ska faktiskt bli skönt med lite vardag snart. Vi åkte hem med pappa och Sara. Emil kallar pappa för "moffa Kaj" och det låter jättegulligt. Agnes hade mycket tankar kring Sara och frågade pappa vad hon pratar för språk. Han svarade engelska, thailändska och svenska. Agnes undrade då vad hon pratade för språk nu, när hon var här... Engelska, svarade pappa. Det dröjde två sekunder sedan började Agnes sjunga Twinkle, twinkle little star.... Lilla söta Agnes ville visa att hon också kunde prata engelska och sedan är hon väldigt glad för Sara, hon har ju nagellack, stickar fina klänningar och handväskor OCH gör finast flätor i hela världen :)
Det blev bad på Göka igår till barnens stora glädje. Hopp från bryggan, dyka under vattnet och en massa låtsassim. Viktigaste händelsen igår var nog ändå att de äntligen fick träffa NATTA!
Kast med liten Emil
Tack mormor, morfar, farmor och farfar för att ni har passat våra små gryn. Nu har jag tre arbetsdagar kvar och sedan blir det FEM veckors semester. Jag och Magnus får 10 dagar tillsammans eftersom han ska jobba en hel del. Så ska vi inte göra nästa sommar. Jag vill att vi ska ha minst tre veckor tillsammans.
Livet rullar på...barnen växer, Emil pratar på och i morse satt han och började rabbla veckodagar. Han lär sig saker i smyg! Agnes är väldigt bråkig för tillfället. Igår var Magnus med barnen hos Almas familj. Mysigt men tjejerna hade bråkat en del.
Snart kommer Magnus hem och då är det min tur att åka och jobba. Mycket pusslande för tillfället.
Emillurven
Han växer så det knakar vår lille lurv. Jag tycker det är så fascinerande med språkets utveckling. Emil har ju inte varit någon storpratare men han har förstått allt vi sagt väldigt länge. Nu har han knäckt koden och VILL berätta allt hela tiden. Han sätter ihop ord och sätter inte framför om det är något han inte vill. Coolt. Vi uppmuntrar honom och jag försöker få honom att berätta om han är arg eller ledsen och varför när han får sina utbrott men då vill han bara skrika. Idag slog Agnes honom hårt i huvudet och då kröp han upp i min famn och sa "Emil ledsen" och då fick jag ju trösta honom lite extra...
Idag bankade Agnes sitt huvud i Emils panna så han fick en rejäl bula. Hon kunde inte hjälpa det och när vi tröstade Emil så såg vi hur hans panna växte. Då sa Magnus något om att jaha, det blir kanske doktorn i kväll varpå Agnes la till "och då får Emil kanske en spruta" och skrattade. Då blev jag arg och fräste till henne att det inte var roligt alls och att det kanske inte blev något Skåne om Emil var sjuk och hur kul tyckte hon det var?!? Agnes blev sååå ledsen så hon bara gick iväg och grät och gick upp för trappan och ville vara ifred (och oj, vad jag kände igen mig i henne då). Jag gick efter henne och försökte förklara för henne varför jag blev arg och att vi var rädda om vår lille Emil och inte ville att han skulle behöva åka till doktorn osv. Hon bara tittade på mig, vägrade kramas och gick ner för trappan och ut och satte sig på altanen och bara grät. Det gjorde så ont i mig. Hon ville inte tröstas. Jag fick i alla fall natta henne sen...
Sjuk mamma
Barnen mår bra. Full rulle. Magnus härjar loss med dem på Göka (fatta att han åker till lekplatsen i porrmustaschen!) och är snart färdiga med fönsterna i TV-rummet. Äntligen är de vita. Vilken skillnad. Nästa fönset blir...? Sedan har vi ju taket på ovanvåningen om någon känner sig målarsugen. Jag åkte hem från jobbet idag och tur var väl det för jag hade feber trots käkande av panodil. 39,5 nu så det är ju inte sååå farligt. Det blir ju riktigt snurrigt först när det passerar 40 grader. Jag tycker att jag alltid är sjuk men nu var det hela tre månader sedan sist. Yippee liksom. Är det för att båda barnen går på dagis? Vad skönt det är att ha Magnus hemma när jag är sjuk! Fy fasiken för att ta hand om barnen själv när man inte är frisk!
I morgon ska Agnes till Alma. Hon längtar. Emil ska krama sin mamma som med all säkerhet kommer ligga i sängen hela dagen...eller förresten, jag är ju ganska dålig på att bara ligga och göra ingenting. Idag när jag borstade tänderna på Agnes och samtidigt torkade av lite på vasken i badrummet så sa Agnes "men mamma, varför tar du det inte bara lugnt.." Hon måste vara den klokaste 3,5-åringen på jorden.... Det var ju så sant, sant...
Grattis vår finaste Emil
Idag fyller vår gosse två år och vi har en massa spännande paket som väntar. Barnen är i Skåne fortfarande men om ett tag kommer mormor och morfar upp med dem. Vi var på cykelfesten igår och det var väldigt trevligt. Roligt att träffa en massa människor! Både jag och Magnus tog det hyfsat lugnt och är fullt fungerande idag. Skönt! Vad märkligt det känns att vakna upp till ett städat hem. Inga leksaker framdragna, inga matrester på köksgolvet, inga klädhögar osv.
Mormor, morfar och Agnes sjöng för Emil i morse. Han gallskrek men blev nöjd när han lite senare fick öppna alla paket. Snälla Bibbi hade köpt paket till både Agnes och Emil. Igår var barnen på brandstationen, Burger King och Leos lekland. På kvällen badade de i baljan. Vilken dag! Tack mamma och Anders för att ni har haft barnen hela helgen. Ni får vila upp er i en vecka nu :)
Två år...vart tog de åren vägen. Barnens födelsedagar får mig alltid att minnas dagen då de föddes. Vad märkligt det var att veta att vi skulle åka in till sjukhuset och få en bäbis (planerat snitt). Mormor var hemma med Agnes. Jag och Magnus åkte in till Växjö jättetidigt och det var nervöst. Jag var så rädd att något skulle gå fel och det kändes som en evighet innan det efterlängtade skriket kom. Mitt starkaste minne från den dagen är ändå när de visar upp honom för mig innan de rusar iväg. Han var så vacker och jag blev så förvånad....det är väl så att som mamma så blir det en omedelbar förälskelse och ens eget barn är det vackraste lilla livet man skådat. Han är fortfarande helt underbar vår lille, söte Emil. Grattis hjärtat!
Mors dag
Idag är det min dag. Det blev frukost på sängen och blommor. Agnes började sjunga ja må hon leva så då fick Natta och Magnus också skråla med. Efter några kaffeklunkar blev det monsterlekar i sängen. Emil hittade på leken helt själv. Vi andra gömde oss under täcket och han gick ut från sovrummet, smällde igen dörren (han verkar gilla det lite för mycket) och sedan öppnade han dörren, kom in som en zombie (armarna rakt fram) och fick fram något mörkt ljud som lät lagom otäckt och hoppade på oss i sängen. Sedan sa han "monster" för att lite förtydliga att han var ett monster ifall vi missat det. Mammadagen har även inneburit TVÅ timmars promenad, en timmes slöande i solen, ogräsrensning, tvätta och hänga tvätt, lägga in tvätt, plocka, leta upp sommarlinnen och nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan åka ner och hämta ett kuvert med festinfo. Mysigt att vara hemma själv och fixa i lugn och ro. Nu är alla fönsterna putsade och vi kan se ut igen! Resten av familjen är hos farmor och farfar och blir bortskämda med en massa god mat. Med tanke på att Agnes inte har sovit så mycket i natt så är det antagligen en trött gumma...
Brandkåren
Vi var i Skåne i helgen. Väldigt lyckat. Det blev skogsturer, lekplatsbesök, hälsa på Bibbi och Kent (träffade även kusin Niklas och Sussie), hälsade på pappa och Sara och hälsade på min mormor. Sedan åt vi god mat och firade Magnus och Maria en stugan och då träffade vi både lillebror Danne och Maria. I lördags åkte vi på en Österlentur och Danne hälsade på i stugan igen. På kvällen kom Jävla Jenny och Pia och hälsade på. I söndags åkte vi till farmor och farfar och hälsade även på kusinerna i Diö. Vad vi har hunnit med! En massa god mat och ingen motion blev det :)
Det roligaste Emil var med om var när vi åkte till brandstationen i Kristianstad i söndags. Vi berättade för barnen att vi skulle på en överraskning och sedan sa vi inte mer. När vi parkerade bilen dök helt plötsligt Danne upp och redan då blev barnen överlyckliga. När Danne sedan öppnade dörren in till garaget på stationen trodde jag nästan att Emil skulle slå hakan i marken. En massa, massa illröda brandbilar. Det måste ha varit som en dröm för honom. Han bara gapade, höll för munnen med sin lille hand och sedan blev han helt uppspelt och sprang runt till alla brandbilarna och skrek tuuuttuuuut. Vilken upplevelse för vår lille gosse! Han fick se blåljusen blinka och åka brandbil med Danne. När han satte på sirenerna blev han helt tyst och sedan skrek han "IIIIGEN!!!".
Emil och pinnarna
Vad är det med pojkar och pinnar? Idag var jag och Emil en liten runda i skogen nedanför oss och han har något tvångsmässigt med pinnar...alla pinnar måste han pilla på och allra helst ta upp och använda dem som piska mot träden, gräset, stenarna (dock inte människor än så länge...). Är inte detta lite väldigt "pojkigt" beteende? Agnes har också pillat på pinnar och pekat med dem lite men Emil han slår med dem som om det gällde livet! Agnes, Zacke och Magnus åkte iväg till idrottsplatsen och kollade när Natta spelade match. Vad mysigt det var att få lite ensamtid med Emil. Han är så mjuk och go'. Vi hoppade studsmatta, gungade, bakade banankaka och ritade. Ikväll gjorde jag pannkakor, 22 st. Det tog sin lilla tid. Ändå använde jag två stekjärn samtidigt. Hur gör de i familjen Annorlunda. Tänk att steka pannkakor till TIO barn...phu...fast de små äter ju inte så många. Vi fick ju en hel del över nu när jag tänker efter. Kan bero på att vi åt banankakan en timme innan kvällsmaten...dålig planering men den är ju som godast när den är helt nybakt.
Vilket härligt väder vi har haft idag. Agnes var och lekte hos sin kompis Viktor....utan mamma. Det gick jättebra. Konstig känsla. Hon tar allt större steg ifrån sin mamma. Ikväll var det trots vid nattningen. En massa turer innan hon kom i säng. Hon vägrar nattlinne och pyjamas och ska för tillfället sova i linne och shorts. När hon väl låg i sängen så la jag mig bredvid henne och då saknade vi snusen. Hon visste inte var den var. Upp och leta (i smyg för Magnus sov och Emil höll på att somna). Hittade den och la mig bredvid henne. Då ville hon ha vatten. På nappflaska. Arg, trött mamma. Slog med handen i madrassen en gång, suckade argt, och kände mig som fem år ungefär. Hämtade vatten. La mig igen. Sedan somnade hon. Snart sover jag också...
Emil och hästarna
Emil har en speciell kontakt med djur och det är helt underbart att se. Han är så lugn och försiktig och alla djur blir intresserade av honom. Inte ens de stora hästarna kan skrämma lille Emil. Jag brukar säga "LOVE YOU" till barnen och när Agnes var liten sa hon "LALLO" och vi tyckte att det var urgulligt. Nu har Emil snappat upp det och han säger.....L'AMOUUUUUR. När farmor och farfar var här satt han och sa l'amour med världens basröst så vi höll på att skratta ihjäl oss. Han är så fin. I morse när jag skulle rusa iväg till jobbet så stod jag i hallen med kläderna på och helt plötsligt så sträckte Emil ut armarna och skrek "L'AMOUUUUUUUUUR". Vem kan motstå en sådan kärleksförklaring? Inte jag i alla fall. Jag var tvungen att springa in och krama och pussa på honom innan jag fick cykla i 190 till tåget. Vilken bra start på dagen!
Jag är lite efter...
Jag hittar bilder hela tiden som jag tror jag lagt ut på bloggen men ibland har de hamnat på facebook och ibland har jag glömt dem. Eftersom jag inte jagar barnen med kameran VARJE dag (eller förresten så gör jag nog det)...äsch...jag sparar lite bilder medvetet ibland för att kunna lägga ut ett inlägg även om bilden inte tagits just idag! Här är Emil hos farmor och farfar i påskas. Han och kusin Jonathan är otroligt överens om att Emils enorma bok om bilar är grejen.
Sötaste Emil är så snorig och med snor följer gnäll och jag är inte skapt för gnäll. En kvällspromenad kändes helt rätt idag. Jag skulle dessutom varit på mammamiddag men det blev inställt...
Emil bubblar ut nya ord hela tiden, traktor, Lea, tomat, släp (?). Ett av favoritorden är dock dumma. Idag när jag hämtade honom på dagis så upprepade han det 20 gånger när jag skulle ta på honom jackan. En pappa som kämpade med att få på sin son ytterkläder tittade på mig väldigt förstående och konstaterade att det var sonens mest använda ord där hemma. Skönt att jag inte är den enda dumma föräldern i världen. Vi hör det ju dessutom dubbelt här hemma eftersom Agnes även är en frekvent användare av ordet. I kväll använde Emil dessutom ordet rätt. Han blev arg på mig och Magnus när vi låg i sängen och läste bok så han hivade iväg boken och skrek DUUUMMA. Jag började då säga tomma...är något tomt? Han blev, om möjligt, ännu mer förvirrad. Lille gossen. Ingen VAB den här veckan...snälla...
Lurven pratar
Det var lite som vi misstänkte....han kan prata egentligen. Nu trillar det ut ord hela tiden och det är ju sååå gulligt. Jag och Magnus tittar på varandra i smyg och ler när han försöker göra sig förstådd. Igår sa han HUUUVE (huvud) och i morse var det TOPP (snopp).
Morgonen var sådär... Emil har varit vaken sedan kl 05 och kl 05.30 lyfte jag över honom i våra sängar. Där låg redan Agnes (Alla som Emil kallar henne) så det blev lite trångt och väääääldigt svårt för Emil att låta bli Agnes så vi gick upp. Inne på toan kissade Emil ner sig och det blev en stor pöl på golvet vilket jag inte upptäckte förrän jag trampade i det och då hade Emil traskat runt en stund. När jag skulle torka upp det tappade jag ner toarullen i toan och då hade jag inte hunnit spola än efter mitt morgonkissande så det var helt plötsligt mycket kiss kl 05.30. Av med Emils kläder, torka upp kisset på golvet, fiska upp den äckliga toarullen, SPOLA, tvätta av min fot, ny blöja på Emil och sedan var det dags att börja med de vanliga morgonrutinerna... Fredagen den 13:e idag...jepp. Emil kallar förresten sig själv för MIMMI. Hur gulligt är inte det? Han är så stolt när han "pratar" med oss och vi förstår. Snart tar han studenten....
Lek inte med maten!
Så här trumpen blir han, Emil, när jag säger till honom att han ska sluta banka med skeden vid matbordet...
Jag utmanar dig, mamma. Kolla den här smällen med skeden. Nu ska makaronerna hoppa upp i taket!
Mamma har höjt rösten ännu mer!!!
Jag vill byta mamma. Jag vill ha en mamma som inte gapar på mig och som låter min kreativitet flöda även om det innebär makaroner i taket...
Men mamma, titta så söt jag är när jag kniper ihop munnen. Ska vi sluta fred i två minuter?
Städgossen
Intresset för dammsugning är fortfarande stort i den här familjen. Förste dammsugare här hemma är Emil, bubblare på andra plats är Agnes (efter gårdagens beslut att själv ta fram dammsugaren!), delad tredje plats är jag och Magnus, sist men inte minst kommer Natta och Zacke som helst undviker allt som inkluderar ordet städning (även om Natta gjorde ett enormt ryck förra veckan!). När jag är hemma, som idag med Emil, åker dammsugaren fram varje dag. Köket, hallen och vardagsrummet om vi eldat i kakelugnen är alltid fullt med smulor, grus, aska m m.
Idag har vi haft en lugn dag jag och Emil. Han är bättre nu och redo för dagis i morgon. I morse blev det gröt och vid kl 08 käkade vi macka. Sedan blev det promenad i skogen nedanför oss, klappande av tre katter som vi mötte, stirrande på en helikopter som flög rakt ovanför oss, tittande på sopbilen, blåste såpbubblor (Emil säger "blubla" och pekar på garaget där vi har såpbubblelgrejorna), gungade, grävde i sandlådan, hämtade tidningen, tidig lunch, film och nu ligger han och sover i våra sängar. Jag skulle också vila men kunde inte sluta titta på honom. Han är så fin och när han låg där och andades sina tysta sov-andetag så fick jag panik och tänkte på allt som kan hända barnen. Tankar på barnen i Arboga, Saga och Max, dyker ofta upp eftersom barnen var i nära ålder med Emil och Agnes. Varför plågar man sig själv så? Det går inte att tänka så men ibland när livet känns för bra och jag tittar på våra små underverk så kan ångesten över allt som kan hända dem knacka på axeln. Det är antagligen så det ska vara....oro över barnen...tills jag dör :)
Igår var vi ute en sväng och jag blev helt full i skratt när jag stod och lyssnade på Agnes och Emil. Agnes skulle lära Emil cykla och hjälpte honom på med hjälmen och drog fram sin rosa trehjuling till honom. Sedan lyfte jag upp honom på cykeln och backade bort några meter för att kunna studera dem lite i smyg. Agnes utbrast "sååå lilla gubben, nu kan du cykla". Han tittade på henne men sa inget så hon fortsatte. "Kom nu lilla gubben. Upp med fötterna på tramporna." Hon satten hans små stövlar på tramporna och ställde sig framför cykeln. "Kom nu lilla gubben...ja, kom nu. Trampa nu." Emil råkade trampa pyttelite. "Jaaaaaa! Duktig Emil". Sedan klappade hon händerna hysteriskt. Hon kommer nog blir en väldigt engagerad mamma en vacker dag. Denna underbara tjej. Hon är så fin mot Emil så jag säger till henne ibland. Han behöver ju inte få sin vilja fram alltid bara för att han skriker så högt! Agnes håller inte alls med. Hon tycker det är jobbigt när han är ledsen och försöker alltid hitta hans napp, snuse eller rolig leksak för att göra honom glad. Nu måste jag nog gå in och lägga mig hos Emil lite igen. Underbar dag!
När övergår natt till morgon?
Vi är inte överens i vår familj. Emil anser att det är morgon kl 04.30. Det tycker varken jag eller Magnus. I morse lyfte Magnus över Emil i våra sängar, vilket faktiskt aldrig brukar hända!, och vi trodde att vi skulle kunna sova i drygt en timme till MEEEEN så fel vi hade. Emil rullade över till mig och gosade och kramades och viskade "maammmaa" så jag bara njöt och kramade den lille lurven. Han är ju så pappig så när jag väl får chansen att gosa så gäller det att passa på.....även om klockan visar på 04.30. Trött mamma idag!
Det är mycket strider där hemma nu. Emil pratar ju inte så mycket men vi förstår vad han menar ändå...
-Nej, det blir ingen apelsin till frukost.
-Nej, det blir inte mer ketchup (efter det att han har tryckt i sig runt 1 dl ketchup till tre pommes).
-Nej, vi dricker inte saft till frukost.
-Nej, det blir inte mer TV nu.
-Nej, vi kastar inte mat på varandra här hemma.
Antingen så tror Emil att vi inte förstår vad han vill ha eller så blir han förbannad bara för att han inte får som han vill. Oavsett vilket så blir han explosionstokig på två sekunder och då åker allt i golvet, tårarna sprutar, han skriker och det gäller att ducka om man inte vill ha en mackbit på kläderna.
En sådan morgon så känns det helt ok att gå till jobbet faktiskt....
Vad väntar nu?
Ska vi ha lite oddsande på när Emils första prickar kommer? 10-21 dygn kan det ta... Emil är för rolig nu och oftast så nöjd med tillvaron. Det är så ovanligt att se honom så glad och nöjd! Han försöker prata med oss och lyckas med sina få ord få oss att förstå vad han vill och han blir helt förtvivlad om vi inte förstår. För tillfället är det mycket tuuttuut. Han vill titta på www.miniteve.se och då allra helst BRANDBILEN. Där finns en liten film när de får larm på brandstationen och tar på sig alla kläderna, hoppar in i brandbilen och kör iväg med sirenerna på! Utan att överdriva så tror jag att han har sett den 50 gånger. När vi kommer till Skåne så måste vi ju bara hälsa på morbror Danne på brandstationen. Emil kommer gå igång på brandbilarna... Han vill så gärna att vi ska läsa, busa, kramas, prata, sjunga, jagas, rita osv. Det finns så mycket roliga grejer nu! Tänk bara när sommaren kommer och vi ska bada, gunga, gräva i sandlådan och plantera blommor. Nu får det gärna bli vår eller som Agnes sa "jag längtar till sommaren när det blir sådär varmt i ansiktet...".
Agnes satt igår morse och bara grät vid frukostbordet. Jag frågade varför hon var ledsen och hon svarade "det kliar". Jag frågade var och hon tittade på mig med stora gråtiga ögen "ÖVERALLT...". Det gör så ont i mig...
En speleman
Hos farmor och farfar hittade Emil farfars munspel. Det låter mycket bättre när farfar spelar men han har väl också fått öva några gånger. Emil fick i alla fall ett litet munspel i tisdags (alla hjärtans dag) så vi får väl se om det blir en liten speleman. I natt sov båda barnen hela natten. Undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid det? Nu är det dags att krypa ner i soffan igen.
Hjälpredan
Jag undrar hur länge det kommer hålla sig, Emils intresse för dammsugaren. Så länge jag kan minnas så har han varit HELT fascinerad över denna sak. Nu för tiden går han runt med själva munstycket och dammsuger upp alla smulor under hans stol. Lyckan var total när vi slängde ut julgranen...så mycket barr att dammsuga upp!!! Han tar alltid uppgiften på fullaste allvar och blir kränkt när vi försöker hjälpa honom....
Idag fick Agnes hänga med hem till Alma efter dagis vid två-tiden. Första gången hos favoritkompisen utan mamma. Det hade gått jättebra. Det är helt underbart att se dem och det är en av sakerna jag saknar med mammaledigheten....att se dessa två tjejer leka tillsammans. Det har börjats gnabbas lite men oftast har de väldigt roligt ihop och är snälla mot varandra. När jag kom började de leka gömma "nyckel" fast hittade någon annan sak som de gömde. Så kul att se ivern när någon av dem börjar leta och sedan kunde den som gömt saken inte hålla sig utan var bara tvungen att skrika "DÄÄÄR...DÄÄÄÄR är den!". Fina tjejer! Emil gick rakt in och letade bland deras filmer i 20 sekunder och sedan kom han gåendes med en teletubbiesfilm "Po....Po....Po". Suck...
Något har blivit fel här hemma. Agnes äter inte och jag vet inte hur vi ska få i henne mat. I morse vaknade hon var så hungrig så hon hade ont i magen :( Ikväll gjorde jag makaroner och pastasås och hon ville bara ha makaroner med ketchup (det fick hon) och sedan makaroner utan ketchup (och det fick hon också) men hon åt knappt något. Funderar på om vi ska erbjuda henne pizza, chips, godis, oboy, läsk, saft eller glass i stället....eller inte!
Mycket nu...
Det tar lite tid för oss att komma in i våra nya rutiner och därför är bloggen inte överst på prioriteringslistan. Det blir ju inte bättre av att jag somnar antingen kl 19.30 när jag nattar Agnes eller kl 21 i soffan. Dödstrött. Jag funderar redan på att gå ner i tid till 38 h/vecka för att kunna lämna barnen lite senare på tisdagen och slippa stressa varje dag. Som det är nu så går min flex +-0 varje vecka. Om tåget är försenat så går jag minus. Det går bättre för Emil även om han inte är överförtjust i att lämnas. Idag när Magnus lämnade så bet han ihop och försökte att inte gråta men när Magnus vinkade hejdå så började underläppen darra och sen bröt det ut. Stackars gossen. Agnes trivs men kan vara väldigt arg/trött på kvällen. Det blir helt fel ibland. Jag kommer hem 17.30 och längtar ihjäl mig efter barnen och möts av en arg/besviken/skrikande/trött Agnes. Som tur är så är ju tålamodet bättre när jag inte har varit med dem 24 h/dygn. Emil är bråkig och envisas med att slåss och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med honom. Han blir skogstokig och klipper till mig hårt i ansiktet. Han drar Agnes i håret och vägrar sluta trots att vi säger till honom. Det kanske blir bättre när han växer till sig och vi kan prata mer med honom....eller så blir det värre :) Äntligen fredag! En helg som är helt blank....underbart. Ikväll blir det beställning från Markmanns.
