Vem bestämmer egentligen?

 
Agnes är en bestämd fröken. Det är ingen nyhet. Hon har varit väldigt bestämd sedan hon föddes, glad och bestämd...och envis. Ikväll skulle jag natta henne och när vi låg i hennes säng så ville hon att jag skulle berätta sagan om den lilla prinsessan. Det är en hittepå-saga som jag berättat en gång. Jag försökte komma ihåg allt igen och berättade om den lilla, lilla, lilla prinsessan som var så liten så ingen kunde höra hennes röst. Hon gick runt i alla husen och hjälpte till i det tysta. Prinsessan smög runt på golvet och åt våra smulor och om hon hittade en makaron så blev hon så mätt, så mätt. När barnen hade badat i badkaret och SKVÄTT UT ALLDELES FÖR MYCKET VATTEN så kunde hon smyga dit och bada lite i pölarna utanför badkaret. Hon hade inga kompisar men brukade leka med nyckelpigorna och åka på fjärilarna. På nätterna satt hon ofta och tittade på alla små barn eftersom hon älskade barn. När de somnat så kröp hon (och så gick jag med fingrarna på hennes arm) och sedan pussade hon dem (jag pussade Agnes på pannan) och sedan smög hon vidare till nästa lilla barn.
-JAG ÄR INGET LITET BARN, MAMMA. JAG ÄR EN STOR FLICKA!!
 
Sedan fick jag inte fortsätta att hitta på för hon tog över berättelsen och bestämde att prinsessan visst det kunde höra ibland och hon badade i vattenpölarna där ute osv....ja, ja...det blir nog bra. Hon somnade i alla fall.
 
Ibland ringer jag hem från jobbet och Agnes brukar svara. Hon är riktigt rolig att prata med i telefon, inte minst när jag försöker avsluta samtalet. Då har hon en massa fraser som hon måste säga och hon måste alltid få sista ordet. Det är "älskar dig", "puss och kram", "ha en bra dag", "ses i kväll" osv.
 
Jag har fått minst 10 pussar på munnen av lille Emil ikväll. Han är ju för mjuker den lille prinsen. Ikväll när jag och barnen busade i våra sängar så började jag låtsasgråta när de hoppat lite väl mycket på mig. Agnes utbrast genast "Gjåt inte lilla mamma" och lille Emil la sig på mig och sa också "gjåt inte lilla mamma" och sen kallade han mig Linda och sen skrattade vi. Dags att sova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0