agnesochemil

Vad länge sedan det känns. Innan jul så bakade jag och barnen pepparkakor och de blev väl sådär men degen var god. Jag föredrar pepparkaksdeg framför pepparkakor. Agnes gillar inget av det och Emil älskar pepparkakor. Emil knallar runt i kalsonger hela dagen om han får välja. Ibland slår han på stort och tar på sig en tröja. Båda barnen är helst barfota och heter man Agnes så går man oftast runt med en strumpa. Jag blir tokig på strumpkaoset! I hennes garderob finns nu en låda med ca 10 st ensamma strumpor. Fast hon bryr sig inte utan tar en strumpa av varje sort. 

 

Vardagen är tillbaka. Jag jobbar. Skolan har börjat och Magnus är sjukskriven. Vi har det bra men jag tror att det är mycket efterarbete för oss alla. Jag sover dåligt och är väldigt disträ. I helgen började jag koka ägg och gick sedan och la mig. Magnus upptäckte de kokande äggen och då kunde jag inte alls relatera till när jag började koka äggen. De kunde kokat 5 minuter eller 30 minuter. Jag hade verkligen ingen aning. Det känns som om vissa saker görs rutinmässigt men hjärnan är inte riktigt med och det snurrar runt en massa tankar. Barnen hanterar det på sitt sätt. Agnes konstaterade inför skolstarten att "jag har såååå mycket att berätta i skolan. Pappas hjärtinfarkt, skåneresan, julklapparna, att jag sov hos Oliver och Tyra...". Jag är så tacksam för våra barn. Utan dem hade jag antagligen rasat.