agnesochemil

 

Jag har börjat jobba igen och vi undrar nog alla vad som händer med sommaren. Det är riktigt tråkigt väder. Regn och moln. Barnen behöver bada och aktiveras. Som tur är så har barnen på vår gata kommit igång och de är nu ett helt gäng som härjar runt om dagarna. Emil leker med Charlie och Oliver som också är födda 2010 och Elis född 2009. Agnes är också med och styr och ställer. Häromdagen så hade de picknick på vår gräsmatta och bjöd kex och frukt på varandra. Agnes fixade vatten och sugrör. De är ju för söta!

 

Igår var barnen hos Alma och Astrid. När jag kom dit så möttes jag av ett "NEEEJ, kommer du redan?". Tack för den liksom men det visar ju att de har kul. Agnes vill leka med kompisar varje dag och är så full med energi. Magnus jobbar en hel del nätter och vi får pussla lite för att få ihop det. Han slutar kl 08.15 och jag är själv på jobbet två veckor fram och vill inte komma så sent. Mycket att göra. Ibland tar Natta barnen och ibland Zacke. Vi ska nog få ihop det på något vis.

 

Ledig tid ägnas åt byte av brädor, fixande av uterumsfönster (det trillade ut midsommardagen), målning av plåt och sedan har vi 40kvm golv som ligger och väntar på att få bytas.... Alla golvläggare är välkomna!

 

Förra helgen var jag och barnen i Skåne. Jag och JävlaJenny åkte en busstur till Tyskland och hade väldigt roligt. Det var länge sedan jag skrattat så mycket och jag måste bli bättre på att slappna av och bara ha kul. Ibland känns det nästan som om vardagen "äter upp" mig men lite mer skratt i tillvaron gör det nog enklare. 

 

Till helgen blir det Skåne igen för mig och barnen. Anders pappa dog i onsdags och jag ska på begravning. Vad märkligt att han somnade in på exakt samma dag som mormor gjorde för två år sedan. 

 

Nu när Magnus jobbar nätter så sover Emil alltid i våra sängar. En kväll låg jag bara och tittade på honom. Han är så fin så det nästan gör ont. Där låg han och sov med armarna uppsträckta och han såg så nöjd och trygg ut. Sedan började jag tänka på att även han ska dö någongång, typ när han är runt 100 år, och då fick jag ångest. Fy, vad jag är sårbar när det gäller mina barn.