agnesochemil

 

Förra höstlovet var vi på Astrid Lindgrens värld. Så mysigt! Av en slump så visade det sig att farmor och farfar var och hälsade på Kent och Gillan (Magnus moster) i Vimmerby så då körde vi dit en sväng på kvällen. Jag älskar Astrid Lindgrens värld och alla som inte varit där- ÅK DIT. Det är Sveriges bästa utflyktsmål för barn. En massa föreställningar, hinderbanor, lekplatser, minihus m m. 

 

För ett tag sedan när vi satt och åt kvällsmat hemma så sa Emil plötsligt:

- Mamma, inga armbågar på bordet.

Okej, han hade ju helt rätt men jag blev lite snopen. Komiskt att bordsskickspolisen minuterna efter satt och åt pommes med fingrarna... Det var i alla fall hans fröken som lärt honom bordsskick. Bra! 

 

Igår hade Emil retat Agnes så hon blev jätteledsen på skolan. Hon är inne i en känslig period just nu (för ett år sedan hade hon bara tyckt att han var töntig) och Emil är inne i en trotsperiod. Det är ingen bra kombination. Vi pratar och pratar med Emil men det händer inte så mycket. Han retar henne i skolan och vi måste prata med fröknarna.

 

Den här tröttheten. Och det här dåliga humöret. Det äter upp mig. Jag är ingen rolig mamma, sambo eller kollega. Snart kommer kaoset inför julen och på jobbet är det ett ständigt kaos. Jag måste ta tag i motionen och jag måste få i mig järntabletter. 

 

Det går väldigt mycket magsjuka nu. Vi väntar med spänning. Ska vi klara oss ännu ett år?