Promenad till sjön

När Agnes fyllde år så var vi några stycken som promenerade till sjön. Det var en helt fantastisk höstdag och barnen härjade runt vid och i vattnet...
 
 
 
 
 
Lillebror med familj sov över och på måndagen sa jag till Emil:
-Så kan du ju inte göra nu när vi har främmat här!
Han tittade på mig och var som ett stort frågetecken.
-Främmat? Vi har väl inte främmat här, vi känner ju dem...
 
 
 
Även lillebror hade kul...
 
 
 
 
Igår ringde jag Maria och då fick jag först prata med Tyra. Goa unge! Jag frågade om hon hade glömt något hos oss men det hade hon inte. Typ en skinnjacka? Jooo, det kunde ju vara hennes. Sedan hittade vi ett par hörlurar. Jooo, de kunde vara Olivers. Sedan hittade vi en laddare. Jooo, det kunde vara Daniels och mammas :) 
 
 
Förra veckan var vi lediga och jag gjorde inte många knop. Det var precis vad jag behövde. Vi tog en sväng till Kosta, Agnes var på övernattningskalas (hon lovade att inte röra spriten), Agnes och Natta var på stan själva och gick på bio tillsammans, vi var en heldag i Diö och blev bortskämda. På lördagen drog Magnus igång projekt byte av innerdörrar vilket fortfarande pågår. Det blir jättefint men jag far helt illa av allt stök och alla grejer och vill att det ska bli färdigt typ nu :)
 
Igår berättade Agnes om att hon sett en yngre kille på skolan bara slå till en jämngammal kille allt vad han kunde i ryggen. Helt oprovocerat. Killen blev jätteledsen och enligt Agnes så lät smällen jättehögt och hon tyckte det var så otäckt så hon gick in på toan och grät. Jag blir så arg. Arg för att ett barn ska få skrämma så många andra barn. Arg för att jag känner så och för att jag inte kan tycka mer synd om det arga barnet. Vad ska vi göra med alla dessa barn som inte passar in? Vad är att inte passa in? Jag och Magnus försökte förklara för våra barn att det finns olika sorters sjukdomar och att alla inte syns men att oavsett vad man har för sjukdom så är det aldrig ok att vara elak. Magnus sa att vad synd att jag inte kom tidigare för då hade jag skrikit på honom så det hade hörts över hela skolan.
Agnes bara:
-Fyyy vad pinsamt det hade varit pappa!
-Klart pappa måste agera om han ser något sådant. Det är väl inget att skämmas över..
-Okej mamma, men tänk så här. Du är på jobbet och då kommer mamma Karin dit en dag. Då är där en på ditt jobb som är elak och då bara skriker din mamma Karin allt vad hon kan på den personen. Hur skulle det kännas?
-Eeeeh, ganska pinsamt faktiskt.
Vad ska det bli av min dotter alltså?!?
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0