Hej trotsålder
Älskade fina skitunge vad arg du är. Skrik, ilska, förtvivlan, glad, ledsen osv. Vi upplever hela känsloregistret varje timme. Det senaste är "illskriket". Hon blir så tokarg och skriker allt vad hon kan i en ton som nästan krossar glas. Jag blir tokarg. Jag är inte pedagogisk mitt i allt kaos utan gapar tillbaka. Däremot pratar jag gärna med barnen i efterhand om vad som hände och hur vi ska göra för att det inte ska bli så igen....det går sådär.
Agnes har mycket attityd. För tillf'ället handlar det mycket om utseende och kläder! Helt sjukt. Hon har faktiskt inte fyllt sex år än. Jobbigast är det nog för Agnes. Ena sekunden är hon "stor" och nästa är hon liten. I helgen bad jag henne plocka undan lite på sitt rum och fick svaret:
- AAAAAAAA. Ska jag behöva göra allting här hemma? Vad ska du göra?!?
Eh, hänga tvätt, tömma diskmaskin, laga mat och plocka undan i resten av hemmet...
Igår berättade hon att kompisarna sagt att hon gör dem glada och då svarade Agnes att hon de gör henne glad. Fina ungar våra små bi. Arga men fina.
Eftersom det blev så fel igår med gap och skrik så pussade jag extra på henne i morse och påpekade att jag älskar henne jättemycket även om hon och jag är arga. Då får jag ofta ett argt:
- JAG VEEET.
Lilla tonåren kallas det. En mental förberedelse för vad som komma skall.
Kommentarer
Trackback
