Livet före och livet efter
Tänk vad lite vi vet om vad som komma skall och tur är väl det. Vi hade underbara dagar i Smögen med mycket skratt, bad och god mat. Några månader senare hittas en knuta och livet förändras. Bara ordet cancer gör ont. Jag är livrädd för cancer. Den som inte är drabbad kan gråta, skratta och låta livet rulla vidare. Den som har cancer andas ordet varje sekund. Inte minst under behandlingen med allt vad det innebär. Vi andra står bredvid och försöker hjälpa och stötta men vi är inte drabbade och kan inte förstå. Men nu är vi igång och tar den här striden och om ett år sitter vi i höstsolen, dricker ett glas rosé och är tacksamma över att det här j-vla året är över. Livet blir aldrig vad det har varit men det betyder inte att det inte kan bli bättre.
I fredags var jag med den här lille lurven i skolan. Jättekul. Han är så bra. Vid lunchen fick han jätteont i en tand och jag chansade och ringde Folktandvården och fick då en akuttid i Växjö. Jag och Emil åkte in och träffade en jättetrevlig tandläkare som konstaterade att han hade en inflammation under tanden och att den var tvungen att dras ut. Inflammationen berodde på att hans nya tand var på väg upp. Tandläkaren berättade att det var en annan tandläkare som var jätteduktig som skulle dra ut tanden och han kom in och presenterade sig. Återbesök vid 15-tiden och Emil fick lugnande. Han blev inte så påverkade som förra gången men var ändå lite groggig. In i tandläkarstolen och tandläkaren började bedöva. Emil var lite nervös men det gick bra. Därefter började han känna om det gjorde ont fortfarande och det gjorde det. Tandläkaren sa att han skulle lyfta sin vänstra hand om det gjorde ont osv. Jag höll Emil i hans högra hand. Efter ett tag började han dra ut tanden och det pågick i ca en-två minuter. Emil skrek och skrek så en annan tandläkare kom in och tittade och jag blev helt paralyserad. Precis när jag reste mig upp och skulle säga sluta så åkte tanden ut. Emil fick sin värsta skräckupplevelse någonsin och var helt knäckt efteråt.
-Mamma, varför slutade han inte när jag skrek SLUTA?
Jag kände mig som sämsta mamman och var helt knäckt hela kvällen. Det pågick så länge hans skrik och de ekar fortfarande i mitt huvud. Det var inte bara ett skrik. Detta var det värsta jag varit med om. Jag försökte hela kvällen övertala Emil om att han var duktig och att det inte gjorde så ont men han bara tittade på mig och sa "mamma, det gjorde fuckont hela tiden" :)
Nu får jag försöka få tandläkareterapi för både mig och Emil....
Agnes är i full gång med allt. På utvecklingssamtalet fick jag reda på att hon sköter sig i skolan. Hennes fröken är väldigt duktig och lyckas hela tiden se barnen. Hon tycker att Agnes ska utmana sig själv för att det inte ska bli tråkigt. Gör extrauppgiften i matte, försök skriva engelska glosorna istället för att bara lära dem muntligt osv.
Agnes och hennes kompis Alice var med på radion. De fick klassen att fläta armband för att samla in pengar till Världens barn. Jag är en stolt mamma. Vilka tjejer!!
Barnen bråkar och bråkar och bråkar för tillfället och det tar väldigt mycket energi. Igår kände jag bara att jag var tvungen att komma ut i ösregnet och gick 1,2 mil och bara andades. Välbehövligt.
Fina, fina lillebror!
Kommentarer
Trackback
