agnesochemil

 

Ibland undrar man vart vi är på väg och hur allt ska bli osv men så kommer de där ögonblicken som gör att jag stannar upp och känner Det kommer bli bra.

 

Idag hämtade jag barnen vid halv tre och vi körde ner till Ica för att handla in alla viktiga saker inför fredagsmyset. Hela vägen dit tuggade Agnes på om hur dåligt det är med socker och att de hade fått lära sig än det ena och än det andra i skolan. Hon skulle verkligen inte ha något godis till myset och ingen läsk och det var ju inte klokt så mycket socker det fanns i allt!!!

 

Väl framme på Ica så visade det sig att Agnes tagit med 20:an hon fått av mormor och morfar och jag röt till lite om att hon skulle spara sina pengar och att hon absolut inte fick lägga det på något onödigt. Agnes tittade på mig och suckade lite. Utanför affären stod en äldre dam med en sparbössa och sa:

- Vill ni skänka en slant till världens barn.

- Ja det vill vi, sa Agnes, och stegade fram och la ner sin 20:a i sparbössan. 

 

Vet ni, ibland blir jag stolt över mina barn så jag kan börja lipa. Detta var ett sådant ögonblick. Jag sa inget. Damen gav Agnes och Emil varsin liten pin som de fäste på sina tröjor/jackor och jag sa inget. Jag var å ena sidan stolt över Agnes och å andra sidan skämdes jag för att jag stod där med mitt VISA-kort och inte kunde ge varken till dem eller tiggaren.

 

När vi gick därifrån förklarade Agnes:

- Men mamma, vi har läst en massa om världens barn i skola. Vet du hur orättvist det är i världen?!? 

 

Jag sa inte så mycket utan bara kramade henne och sa att jag var oerhört stolt. Sedan gick vi in och handlade allt vi behövde för vårt "fredagsmys" och det blir helt absurt. Jordgubbssaft eller apelsinsaft? Äsch, vi tar båda.... Sjuk värld vi lever i. När jag kom ut från affären stod Agnes och pratade med damerna (de var två nu) från Världens barn. 

 

Min dotter kan bli precis vad hon vill. Vi har fötts i ett land och vi har de ekonomiska förutsättningarna för att hon ska få bli vad hon vill och vara den hon vill.

 

Vårt fredagsmys blev dukat bord med vinglas, servetter, levenade ljus och prat. Därefter bäddade vi ner oss i soffan med film. Emil valde så klart godis (socker, socker, socker) medan Agnes valde frukt. Hon valde även bort ketchup till maten eftersom det var alldeles för mycket socker...

 

Vi tittade på Upp som handlar om en herr Fredriksson som gör sitt livs resa efter att hustrun dött. Agnes grät och hon var helt blöt på kinderna. Denna empati. Älskade unge vad fin du är hela vägen inifrån och ut.