agnesochemil

Det är lite för mycket nu. När jag var liten sa mamma och hennes väniinnor ibland 

-Vad är det med henne?

-Äh, det är nerverna.

Lite så känner jag mig nu. Kass i nerverna. Jag kan skratta åt det men ibland blir det bara mycket. Lillebror med sin jäkla käke, mamma med sin nyopererade axel, kusiner med cancer, svärmor inlagd med hög feber, svägerska nyopererad och i fredags ringde Magnus och berättade att han haft ont i vänsterarmen i tre dagar! Han åkte till vårdcentralen som transporterade honom till akuten och luften gick ur mig. Det har varit en pissig jobbvecka, träffat familjen lite och sedan oron för Magnus. Allt gick bra och vi hämtade hem honom idag. Skönt men det ligger ändå där och gnager. 

Som tur är så har vi små barn som håller mig sysselsatt. I morse körde vi till Växjö och spenderade två timmar på Smålands museum. De har utställning Loranga, Loranga (Barbro Lindgren). Jättebra! Barnen lekte runt och läste böcker. 

Ikväll blir det restaurangbesök på hemmaplan. Det är så himla kul att familjen klär upp sig lite, dricker lite läsk/bubbel ur champagneglas, käkar snacks, pratar, spelar musik och sedan går ut och käkar. Barnen börjar bli stora. Magnus har pumpat cyklar och höjt cykelsadlar så vi ska nog cykla dit idag. VÅR!

 

Jag är expert på att stressa upp mig över framtiden. Just nu är jag stressad över att vi ska måla om huset i sommar. Ärligt. Är det något att stressa upp sig över? Magnus är bra på att leva här och nu. Tur att vi är så olika. Jag lär mig varje dag....