Lite rädd

Den här tjejen slutar aldrig överraska mig. Igår blev det äntligen dags för henne att få sova hos en kompis. Som hon har tjatat och längtat. Agnes och Isabelle var hemma och hämtade tandborste, kudde m m och Agnes var helt uppspelt. Jag hade inte en tanke på att det inte skulle funka och sa till Magnus "undrar hur det ska gå den dagen Emil ska sova över...herregud". Vid tolv ringde telefonen. Då var Agnes lite rädd och vill hem :) Magnus gick bort och hämtade henne och när de kom hem så kröp Agnes ner tätt, tätt intill mig och sedan somnade hon. Lilla, lilla gumma. I morse när jag vaknade tittade jag på denna vackra, sovande gumma och bara kände att hon är inte så stor som hon vill tro vår lilla tjej och tur är väl det. Jag blev så glad att hon fortfarande är liten.
 
När jag ringde hem i morse så berättade hon att hon blivit mörkrädd. Så kan det vara. 
 
Tandfen hittade till Emils rum i natt. Två guldtior. Tur att hon slappa leta efter tanden bland hans bajs... 
 
Igår skulle Emil visa mig tanden som låg i ett glas vatten i hans fönster, trodde han. Magnus hade varit duktig och slängt ut vattnet i vasken och satt glaset i diskmaskinen!!!! Emil bröt ihop. Jag himlade med ögonen. Magnus tog fram ett nytt glas, fyllde det med vatten och la i tanden som han hittade i vasken. Phu...det var nära ögat.
 
 
Det finns ingen hejd på mina barns aptit när det gäller frukt och grönsaker. Emil är blå kring munnen varje dag när jag kommer hem från jobbet. Helt underbart.
 
Jag hittade en dikt som Agnes skrev till mig för ett tag sedan.
 
Mamma är en fin diamant. Den är bra för allt.
Hon är fin och bra.
Det är så det ska va.
Hon är mjuk som en nalle.
Härlig som Kalle.
Fin är hon oxå.
Det här är en dikt till dig.
 
Älskade, älskade Agnes.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0