agnesochemil

Ja herregud vilken följetong det har varit med Emils lösa tand! Igår när jag kom hem så spretade tanden rakt ut. Emil ville ha hjälp. Jag vickade på den och kunde konstatera att den var redo. Emil ville att jag skulle dra ut den. Jag tycker att tänder är skitäckligt och sa att det får pappa göra, men det ville inte Emil. Istället ville Emil att jag skulle knyta ett snöre runt tanden. Jag letade upp lite sytråd och knöt runt tanden. Agnes stod i bakgrunden och sa "fy vad det gör ont alltså". Emil blev skiträdd så klart. Han drog lite i snöret och sedan gjorde det ont och kom en massa blod. Emil bröt ihop och skrek "det gör ju jääääätteont". 

Suck.

Det rann blod blandat med tårar från hans mun och ur munnen hängde även ett rött snöre. Han ville att jag skulle ta bort snöret. Det gick ju inte. Magnus försökte och frågade om jag knöt fast snöret och det hade jag ju gjort. Det skulle jag tydligen inte gjort men jag trodde ju att ungen skulle dra av tanden! Magnus klippte av snöret.

"Akta vår nya badrumsmatta så det inte kommer blod på den", sa den känslokalla mamman när sonen stod och grät i badrummet med blod rinnandes ur munnen.

Till slut så blev snöret blött och jag kunde få bort det från tanden.

"Jag kommer aldrig kunna somna med den här lösa tanden" sa Emil.

"Jag vet flera stycken som har svalt sina tänder när de har sovit" sa Agnes.

"Jag tror inte tandfen letar efter tanden bland ditt bajs Emil" sa mamman.

Emil grät ännu mer.

Suck.

Gossen somnade till slut. I sin mammas säng. Så mjuk och fin den lille gossen.

I morse ringde jag hem och frågade Emil hur det gick med tanden.

"Det går bra men jag kan inte äta äpple".

Jag tyckte att han skulle testa vrida på den som man vrider på en skruv eller vrider om nyckeln när man ska låsa upp dörren.

Han tystnade och vred. Sedan började han gråta för att det gjorde ont igen! Sedan blev det tyst.

"JAG TAPPADE TANDEN!!!!"

Phu...ordningen återställd. Nu har vi bara några tänder kvar att tappa....