Efterlysning

Den här jeansjackan hade nog Emil en dag eller två och sedan är den borta. Mina barn är experter på att glömma saker överallt. Så om någon hittar en jeansjacka på dagis eller hemma eller på en lekplats eller i sjön så hör av er. Det kan vara Emils....
 
 
Nu är detta gamla bilder. Men för någon månad sedan så fick barnen utgrävningsprojekt. De tyckte det var jättekul...i en timme och sedan orkade de inte gräva mer och köket såg ut som en utgrävningsplats. Vid nästa utrensning så kastas de...
 
För övrigt så mår vi bra allihopa. Jag jobbar. Magnus målar. Barnen leker med kompisar. Jag längtar efter dem. Äntligen har Agnes kommit igång med böcker igen. Biblioteken har sommaruppdrag att barnen ska läsa fem eller sex böcker och lämna in vilka böcker de har läst och sedan får de en bok. För en tävlingsmänniska som Agnes är det ju jättekul så nu läser hon Lasse-Maja på kvällarna. Jäklar vad duktig hon har blivit på att läsa. Emil läser också men det går saaaakta framåt. Just nu försöker jag övertala honom att en större cykel kanske hade varit en bra idé men det tycker inte han. Hans lilla cykel känns trygg.
 
Agnes är inne i en borsta håret/beundra sig själv i spegeln period. Det har hon efter sin pappa. Det händer mycket i våra liv nu. Natta har kommit in på skola i Tingsryd. Zacke kommer antagligen börja på högskolan. Emil ska börja skolan. Magnus får börja på ny skola. Jag och Magnus börjar reflektera över vad vi vill. Nu har han och jag ingen anknytning till Hovmantorp längre egentligen. Stora barnens mamma har flyttat till Växjö. Vill vi bo kvar? Vill vi flytta söderut? Hur långt och var i så fall? Ibland vill jag bara sälja huset och bosätta mig i en lägenhet. Så himla skönt att slippa allt bry med hus men för barnens skull så är det ju himla smidigt. Hela gatan är full av barn och de springer ut och in till varandra hela tiden. Hovmantorp är ju så tryggt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0