Besök på brandstationen
Vardagen rullar på och jag är för tillfället helt slut. Jag jobbar, kommer hem, äter, nattar barn och sover. Jag somnar innan kl 21 varje kväll och sedan sover jag till kl 06. Jag tänker att det finns väl en anledning till att jag behöver så mycket sömn nu även om det är helt osocialt. I början på veckan trodde jag att jag skulle bli sjuk men det verkar som om jag klarade mig. Jag och Agnes hade en heldag i Växjö förra lördagen och det var jättemysigt. Hon börjar bli stor min tjej och hon är så himla fin. Agnes hade med sig 200 kr och fick själv betala vissa saker som hon handlade. När hon stod i kön så såg jag hur hon stötte till en äldre kvinna och genast så bad hon om ursäkt! Det värmde i mammahjärtat. Agnes hittade en klänning som hon blev helt överförtjust i och hon ringde till mormor och tiggde till sig den. Vi handlade en hel del till gumman och i vanlig ordning inget till mig. När vi var på Gina Tricot så gick jag in i provrummet och provade en tröja som inte alls satt fint och när jag kom ut så stod Agnes i kassan och skulle precis köpa en sådan till mig för sina pengar. Hon såg ju att jag tyckte den var fin och ville köpa den till mig. Jag stoppade köpet och blev helt tårögd så glad jag blev över hennes påhitt. Hon fick en bamsekram och ett stort tack och sedan förklarade jag att den inte passade mig. Vi käkade på Pizza Hut och Agnes åt tre pizzabitar, sallad, revben och två stora mjukglassar efter det. Vilken aptit hon har. Agnes reder sig själv och ber nästan aldrig om hjälp. Är det något hon undrar över (t ex om man kan få hämta mer läsk själv) så frågar hon personalen själv.
I veckan så kom jag in på hennes rum en kväll och fick värsta brytet. Det såg ut som ett bombnedslag och jag fick ett utbrott i stil med ” det var ju själve fan att du inte ens kan slänga skal. Du kan ju inte ha hela sängen full med apelsinskal! Och vad är det för skit du har spillt på byrån (såg ut som nagellack)? Varför luktar här nagellack i hela rummet när jag har sagt att du inte får måla dina naglar själv? Jag blir så jävla arg osv…”. Agnes bara tittade på mig och sa ”jaha, så nu är det okej att svära bara för att man blir arg? Då ska jag börja låta som dig mamma. Nämen vad trevligt att du är så JÄVLA arg och låter som fan….” Jag fick ju då kontra med ”Nej, det är inte ok men jag blir så jävla arg bara och det är ju jävligt märkligt att du ska ta efter mina dåliga sidor istället för mina bra…” Vi suckade, gav varandra onda ögon och sedan röjde vi på hennes rum. På kvällen när jag nattade henne så sa vi förlåt och då fnissade Agnes och sa ”men mamma, du gör alltid så när du blir arg…du säger en massa fula ord och sedan känner du dig dum och säger förlåt…” Hepp. En klockren analys av min 7-åring.
Min empatiska tjej drömmer mycket om krig för tillfället och tycker det är så otäckt. En dag funderade hon över varför vi inte bara kan ta en massa flygplan och flyga ner där det är krig och låta de som vill slippa krig åka med i flygplanen bort från kriget och att de ska få åka gratis istället för att betala en jättemassa pengar och fly från kriget i gummibåtar och så… Ja du, det funderar jag också över och det enda jag kan säga är att alla i världen är inte medmänniskor och att väldigt många alltid tycker att det är någon annans ansvar….
