agnesochemil

Finns det något härligare än kvällsdopp? Igår tog vi kanske sista kvällsdoppet. Emil hade tränat fotboll och av en ren slump så hade jag badkläder till barnen i bilen så det blev ett dopp till deras stora glädje. 

 

Igår berättade Agnes att hon hade sett Emil på skolgården ensam bakom ett träd. När hon gick fram till honom så såg hon att han var ledsen (även om det inte kom tårar). Hennes berättelse var så här:

- Då sa jag till Emil att jag ser att du är ledsen även om du håller det inne. Vad är det? Du behöver inte hålla det inne Emil... och då berättade han att kompisarna på kompisgungan sagt att han inte fick vara med. Då frågade jag Emil om jag skulle säga till kompisarna men det fick jag inte och då frågade jag om jag skulle säga till fröken och det fick jag inte. Jag kallade på mina kompisar och sedan lekte vi med Emil där ute. Vi spelade basket och han blev glad. Fatta mamma att Emil var den enda som gjorde mål! Vi är inte så bra på basket. Sen kom kompisarna och frågade om Emil ville leka med dem nu då men det ville han inte för då hade han jättekul med oss istället. 

 

Det är bara att bita ihop. Alla barn kommer känna sig utanför ibland och det gör även vi vuxna. Känslan är aldrig rolig. Idag hade det gått bättre men då var det säkert något annat barn som kände sig utanför. Denna skoltid. 

 

Agnes är helt enkelt fantastisk. Älskade unge. Hon är så rädd om sin lillebror <3