agnesochemil

 

Ibland händer det att våra barn kommer överens. Det är nästan alltid när de tror att vi sover eller att vi inte hör dem eller när vi är ute i skogen eller liknande då det inte finns något att göra förutom att leka något tillsammans. 

 

Ikväll skulle jag natta Emil, vilket alltid slutar med att när Magnus har nattat Agnes så får han lägga sig hos Emil som då somnar på två minuter. Jag och Emil kittlade varandra, läste saga, ritade sagor på våra ryggar och låg och pratade. När jag sedan sa att nu sover vi så vände han sitt ansikte mot mig, pussade mig på kinden och sa

-Jag älskar dig, mamman, och då dog jag lite och sa

-Jag älskar dig mest i hela världen Emil.

Ett leende från öra till öra på honom och sedan kom

-Älskar du mig mer än Agnes mamma?

-Jag älskar dig mest och Agnes mest, svarade jag och leendet trillade ner igen.

Varför är det så viktigt att älskas mest, eller i alla fall mer än sina syskon? Emil förklarade då att han älskade mig och pappa så mycket så mycket och visade med händerna som om han skulle beskriva den största fisken han fångat typ. Sedan gjorde han en ring med tummen och pekfingret och förklarade att så mycket älskade han Agnes.

-Vad bra sa jag, då älskar du din storasyster i alla fall.

-Mamma, den lilla bollen som jag älskar Agnes är så liten så man knappt kan se den...

-Men du älskar henne.....