agnesochemil

Agnes är nu 7 år och det händer mycket i hennes lilla kropp. För tillfället är hon arg, arg, arg. Som jag tidigare skrev så fungerar Agnes jättebra i alla sammanhang och då är hon ofta omtänksam och gullig på alla sätt och vis men så fort hon kommer hem eller gästerna har åkt så exploderar hon. Det fungerar likadant om hon har varit i skolan och sedan följt med en kompis hem och lekt. Ofta hinner vi inte mer än komma hem förrän hon drar igång sina utbrott. Det verkar som om hon anstränger sig så och håller igen när hon är med andra så när hon väl har blivit själv med oss så går säkringarna. Det är riktigt jobbigt och jag tror att vi snart har testat det mesta. Konsekvenser, schemakonsekvenser, uppmuntringsschema, kärlek med massa kramar, bus, ledsen mamma, arg mamma, lugn mamma, gå in på rummet och var arg, prata när allt har lugnat ner sig, hur tycker du det fungerar-samtal. Två dagar i rad har jag kommit hem nu och bara blivit utskälld i samma sekund som jag kommit hem. Igår hade jag köpt skosulor med hålfotsinlägg eftersom hon trampar snett och då var jag helt dum i huvudet och hon vägrade prova (om man inte räknar sticka ner ena foten i skon tre sekunder som prova). Dagen innan blev jag utskälld för att jag hade gjort av med hennes telefon. Jag hade inte rört den och den låg i fönstret men allt var mitt fel och jag skulle be om ursäkt enligt argbiggan. Tröttsamt. Hon kommer och säger förlåt efter en stund men sedan skriker hon i nästa sekund igen att vi är helt dumma i huvudet. Jag vet att det inte är lätt för henne men det är inte lätt för någon anna i hela familjen heller. För tillfället så påverkar hon alla i familjen.