agnesochemil

Idag var jag med Agnes i förskoleklassen. Vilket härligt gäng! 18 glada barn och en helt underbar fröken som barnen avgudar. Det funkade med både frukost, samling, lek ute, jobbstund och lunch. Barnen vet verkligen vad de ska göra men sedan är det inte alltid så lätt att låta bli att göra tvärtom ibland ändå. Jag är mest förundrad över att barnen ibland, trots att fröken säger till dem, fortsätter göra tvärtom, att de vågar liksom. Jag gjorde verkligen det när jag gick i skolan men inte förrän flera år senare. De första åren var jag väldigt försiktig och foglig. Sedan spårade jag ut helt i skolan, vilket jag fortfarande kan skämmas över. På skolgården var det fruktansvärt många barn men allt verkade ändå flyta på. Personalen gick runt och försökte fånga upp incidenter och var de inte där precis när någon slog sig så var kompisarna snabbt och hämtade närmaste fröken. Skolmaten var jättegod och det fanns väldigt mycket grönsaker. Hovet känns lugnt och stabilt och de flesta barnen i Agnes ålder vet jag vilka de är eller vilka deras föräldrar är. Det känns tryggt. Tre förskoleklasser som snart ska upp i ettan och idag fick de träffa sin fröken för första gången och hälsa på i klassrummet. Oj, vad stort. Under tiden promenerade jag hem så hon fick träffa barnen i lugn och ro. Jag är så glad för att jag har varit med både Agnes och Emil i deras vardag. Viktigt och lärorikt och barnen älskar det.