agnesochemil

Ett säkert tecken på att våra barn är friska är att de är hungriga. De äter och äter och äter och är konstant hungriga. Emil är extrem och vill ha mat varannan timme typ. Ikväll åt de pannkakor till kvällsmat. Efter mindre än två timmar bröt båda barnen ihop och skulle absolut ha rostade mackor och en massa annat. Vi är ganska trötta på att ägna all tid åt att servera barnen mat och har börjat säga nej. Vi äter när vi äter och sedan räcker det. När vi är lediga kan Emils matdag se ut så här:

06.30 gröt

09.00 rostade mackor

11.00 när ska vi äta när ska vi äta när ska vi äta när ska vi äta. 

11.30 lunch

14.00 illhungig.

14.30 Mellanmål. Allt från frukt, kex, matrester, macka. Panik.

16.00 när ska vi äta när ska vi äta när ska vi äta när ska vi äta.

17.00 kvällsmat

18.30 illhungrig

Mellan dessa fem måltider äter han frukt, typ en på förmiddagen och en på eftermiddagen, oftast när han tjatar om när vi ska äta. Mask?

 

Nu ligger han och skriker:

"FÅR JAG INTE KVÄLLSMAT SÅ RINGER JAG POLISEN!!!!"

 

Agnes ligger och skriker:

"TYST, JAG KAN INTE SOVA!!!"