agnesochemil

 

Julafton. Den bästa julen med mina föräldrar och svärföräldrarna och Natta och Zacke hemma. Vi åt och hade det himla trevligt. Tomten hittade hit. Agnes skrek av glädje när hon öppnade sina paket. Emil var helt uppspelt över sitt efterlängtade Skylander. Vi gick och la oss och Magnus sov i soffan så vi alla skulle få plats.

 

Juldag. Magnus kände sig dålig och har varit snorig och hostig ett tag. Han tyckte att han kände sig konstig i kroppen och jag suckade väl lite....mansförkylning...som tur var så körde hans pappa in honom till akuten. Det var ingen mansförkylning utan han hade fått en hjärtattack. Allt slutade bra men det var ingen rolig upplevelse för någon. På vägen in till sjukhuset kände Magnus sig sämre och ringde 112 som tyckte att det gick fortare om de själv fortsatte köra än att skicka en ambulans. På akutmottagningen stod de och väntade. EKG och sedan ambulans till Karlskrona. Stackars Magnus pappa! Bengt ringde hem och berättade vad som hänt. Jag  tog inte in det utan började plocka undan frukosten och bädda sängen. Helt ologiskt och helt chockad. Samtidigt sa jag till Natta att det inte var någon fara för att inte oroa henne. När Bengt kom hem fick jag telefonnummer till sjukhuset och började ringa och kopplas runt. Till slut fick jag redan på att han skulle hamna på en avdelning 55. In i bilen och ner till Karlskrona. I bilen kom alla tankar och jag med mitt katastroftänk föreställde mig att en sjukhuspräst väntade. I bilen kom jag på att jag inte berättat något för Zacke, ringa hem och be dem gå upp och prata med honom, ringa barnens mamma och förklara allt. Magnus föräldrar ringde Viktor och Magnus syskon. In på sjukhuset och där låg han, min Magnus. Blek och uppkopplad med slangar överallt. Vilken lättnad ändå att få se honom. Han hade redan varit på röntgen och de hade gått in via ljumsken och "sprängt" i något kärl. Allt var under kontroll. Pussa på Magnus och ringa runt till alla och berätta att allt var okej. Magnus föräldrar stannade kvar och tog hand om Agnes och Emil som var fullt sysselsatta med alla julklappar de fått. Jag stannade kvar till fem på sjukhuset och kände mig ganska lugn när jag körde därifrån men jag har tusen frågor. Kan det hända igen? Varför? Vad händer nu? Stress? Mat? Motion? Jag somnade som en stock med båda barnen i sängen. Emil grät efter Magnus och Agnes försökte trösta. Jag försökte förklara vad som hänt men jag vet egentligen inte så mycket. Däremot så vet jag att vårt liv ska förändras. Det här vill vi inte uppleva igen. Jag förklarade för barnen att nu får vi alla ändra våra liv och hjälpa pappa här hemma. Vi kan alla göra något så han slipper göra allt. Jag sa att det finns tvätt, dukning, diskmaskin, matlagning, sopor, undanplock, hämta/lämna barn, handla...det finns massor som vi andra kan göra. Agnes erbjöd sig att gå ut med soporna och sedan ska hon göra lista på vad vi andra i familjen ska börja göra :)