agnesochemil

Jag och Agnes är sjukt lika till sättet. Samma humör, samma envishet, samma tjurskallighet, allt som händer ska man hänga med på, nära till skratt och fniss, inget tålamod, jobbigt med prat, prat, prat, fisa är kul... Däremot så är Agnes än så länge en bättre version av mig. Hon har fått sin pappas hjärta och omtänksamhet. Hon är oerhört rädd om sin lillebror. Igår berättade hon att det kommit en ny tjej till skolan från ett annat land som hon gungade med och sedan lärde hon och kompisarna flickan att räkna till tio på svenska. Åh, vad jag är stolt över den här fina tjejen.