agnesochemil

 

Lördagens upplevelse vill jag aldrig mer vara med om. Kl 07 satt vi alla i soffan eftersom tiden är helt snurrig efter vår Thailandsvistelse. Emil och Agnes satt i soffan med surfplattan och resterna från fredagsmyset. Helt plötsligt skrek Emil rakt ut och när vi frågade vad som hänt pekade han på halsen och sa "klubban". Han började hosta, Magnus tog tag i honom, jag sprang och ringde efter ambulans. Varje gång Emil hostade och sedan stannade upp tänkte jag "snälla, snälla, låt han få andas". Efter några minuter började han kräkas men klubban kom inte upp eller åkte ner. Agnes blev jätteledsen och jag försökte prata lugnt och sansat med ambulansen. Efter fem minuter kände vi att vi hade läget under kontroll. Han hostade inte men det verkade som om den satt kvar men han kunde andas. Jag ringde 112 och meddelade att de inte behövde köra blåljus. Ytterligare fem minuter senare ringde jag och sa att de inte behövde komma för då hade han fått ner klubban. De kom i alla fall och lyssnade på honom. Sedan fick han en nalle. Fy fasiken vad bra vi har det i Sverige. Vilka trevliga ambulansare. 

 

Vilket uppvaknande. Pengar och materialla saker betyder inget. Utan mina barn dör jag. Vi var ganska slut när ambulansen kört iväg. Då kom chocken. jag gick ut och promenerade och då passade jag på och ringa Danne. Han och Maria tyckte att det var konstigt att de inte tog med Emil in och tyckte vi skulle ha lite koll på honom. Då blev jag orolig och när jag kom hem var bilen borta. När jag kom in i huset stod TV:n på, frukosten på bordet, kaffekokaren på osv. Det såg ut som om de bara rusat iväg och min hjärna började genast fantisera. Jag ringde och ringde Magnus men han svarade inte. I min värld var de på väg till sjukhuset med Emil för nu hade klubban på något vis satt sig fel igen. Jag gick runt och kollade. Surfplattorna låg kvar. Till slut fick jag gå in i våra sängar för mina ben bar mig inte längre. Jag trodde att jag skulle svimma och satt och väntade på att polisen skulle komma och meddela att Emil inte fanns mer. Den här upplevelsen var ännu värre än när jag såg honom sätta i halsen för då såg jag i alla fall vad som hände. Efter 5-10 minuter kom vår bil körande med Magnus och två glada barn. De hade bara varit och kört Natta från en kompis till sin mamma. Phu...