Två fjortisar hemma, eller?
Sedan Agnes började i förskoleklassen så handlar det bara om pojkar. Hon pratar om pojkar som om hon är fjorton. Det kan låta så här:
- Åh, mamma. Jag är kär i X. Alma är kär i Y. Lova är kär i Z och de är typ ihop. De går tillsammans på skolgården hela tiden och de är såååååå gulliga tillsammans.
- Mamma, vet du, idag så var Z tillsammans med andra tjejer på skolgården när Lova inte var där så på gympan ikväll berättade jag det för henne. Det gillade inte Lova för man gör liksom inte så. (Här försökte jag flika in att oavsett om man är ihop eller inte så måste man få leka med vem man vill). Jo, fast då blir kanske Lova liksom lite rädd att Z ska bli kär i någon av de andra tjejerna (då flikade jag in ”och?”). Ja men, det vill ju inte Lova (varpå jag avslutade diskussionen med att om Z blir kär i någon annan så berättar han nog det för Lova..).
Helt ärligt…de är fem år vill vara ihop och kör tjejdrama och PUSSAS. Är det jefla Winxclub och alla prinsessfilmer som är orsaken till det här? Vart tog leka på skolgården och slåss med pinnar vägen? Fast, hon är inte alltid inställd på att pojkar är något som man bara blir kär i utan hon leker väldigt gärna med killar också….men ändå.
