agnesochemil

 

Min lille goding. 

 

Igår var jag hemma sent eftersom jag var i Kalmar och jobbade. Efter jobbet blev det fika med mina gamla kollegor Zeinab och Jörgen. Zeinab träffar jag ca 1 gång/månade och Jörgen ca 2 ggr/år. Jörgen är 67 år och en upptagen pensionär. Helt underbar. Jag blir glad av att träffa dem och vi har alltid väldigt mycket att prata om. En konstig men helt perfekt konstellation. När jag kom hem sov barnen så i morse blev det långa tvångskramar av de båda. 

 

Emil är för rolig med sina funderingar. En dag utspelade sig följande konversation.

-Mamma, du vet gamla mormor.

-Jaaa.

-Hon är blind.

-Va?!? Nej. Hon är ju död men blind var hon aldrig.

-Fast nu när hon är död så är hon ju blind för hon kan inte öppna sina ögon...

 

Jag hade inte hjärta att informera honom om kremeringen så jag fokuserade i stället på att förklara att även blinda kan öppna ögonen..

 

Det är även mycket tomte nu.

 

Emil frågade för ett tag sedan varför inte vår tomte kommer ner genom skorstenen? Jo, det hade väl sett ut om han kom utfarandes genom kakelugnen...

 

Agnes fråga om jag lovar att tomten är på riktigt, vilket jag självklart gör. Hon frågade häromdagen:

-Lovar du att det inte är pappa som är tomte?

-Jaaaaa!

-Jag tänker ändå följa med pappa i år om han ska gå någonstans på julafton....