agnesochemil

Emil är höjdrädd så att stå högt uppe på en stor sten är jättemodigt. 

 

Igår var jag på utvecklingssamtal för Emil. Vi vet inte vad som har hänt men något är det. Emil har gått från att vara en lite rädd och blyg kille till att ta för sig och prata på ganska friskt. Han har hög integritet och pratar inte med vem som helst om vad som helst (t ex så vägrar han låta dagisfröknarna torka honom i rumpan när han har bajsat....fast är inte det ganska naturligt egentligen?!?). Emil leker med de barn som finns tillgängliga och det spelar inte så stor roll vem det är, han funkar med alla, och när det blir för många eller för stimmigt så går han undan och sätter sig själv och ritar t ex. Emil äter, pratar och säger ifrån om han inte vill göra något. Eva hade varit med Emil och Johanna i blomsteraffären och de två små hade pratat hela vägen dit och hela vägen hem. I blomsteraffären fick de välja blommor och Emil valde glatt en gul. Han älskar ju färgen gul. När de är ute på gården så verkar han inte ha så stort behov av Agnes längre men hon verkar ha koll på honom (jag tror att hon känner att hon ansvarar för sin lillebror <3 och vill kolla så att han är ok). När de läser sagor så brukar Emil ha lite myror i benen. Vid matbordet hade de fått dela på Emil och två till eftersom det var ett himla pratande! Emil, pratande?!?

 

I natt sov han i min säng. Finns det något gosigare än att vakna i ett kallt rum och känna den lille varme lurven nära. Han är så gosig våran Emil och jag kan inte titta mig mätt på honom.

 

I kväll är det dags för utvecklingssamtal för Agnes. Hennes sista innan hon flyttas över till skolan. Usch vad jobbigt det känns. Lilla fina Agnes med ett hjärta av guld. Igår hittade jag en teckning och hjärtan i brevlådan samt texten "tel lenda fron agnes". Goa ungar vi har och jag längtar nästan ihjäl mig efter dem. Igår morse ringde Magnus för Emil ville att han skulle ringa mamma och säga att han längtade efter mig. Vi glömde kramas på morgonen och det gillade han inte....