agnesochemil

Frukost på sängen. Det börjar bli en vana nu. Vår lilla fina Agnes fixade i morse mackor (med tomatpuré som vi fick kasta lite diskret), kaffe och vatten (till Emil). Hon bär in allt på en bricka och sjunger samtidigt och sedan är hon så stolt så hon nästan spricker. Idag hade hon verkligen lyckats med kaffet och när vi påpekade detta så växte hon nog en cm. Lilla loppa. Vad ska det bli av dig? 

 

Eller vänta nu...enligt senaste diskussionerna på nätet/TV så ska vi fokusera på barnens självkänsla och inte berömma deras prestationer för hur känns det då nästa gång när de inte lyckas lika bra...suck. Jag blir helt matt. Alla föräldrar vill ge sina barn en bra självkänsla men ibland analyseras allting i sönder till legobitar och skapar ännu mer oro och förvirring för alla föräldrar. Jag håller helt med att vi ska älska våra barn för den de är osv men som diskussionen var nu så blir jag lite matt. "Om ett barn kommer med en teckning så säg inte hur fin den är för då kommer barnen känna sig dålig nästa gång du inte säger att teckningen är fin. Fråga i stället barnet hur det kändes när han/hon ritade teckningen". Ärligt. Hur har alla vi som vuxit upp utan den här enorma kunskapen om hur man ska ge barn en bra självkänsla klarat oss? Jag tror på att ge barn mycket kärlek men jag tror även på att berömma, uppmuntra och att få dem att känna sig viktiga. Jag har svårt för att säga "jag älskar dig precis som du är" när barnet (Emil) precis repat sönder TV:n men jag säger ofta till dem vid nattningen att de är perfekta även när de gör fel, att de inte hela tiden behöver vara så duktiga, att det är viktigt att de är busiga ibland och att mamma och pappa ALLTID kommer älska dem mest i hela världen vad som än händer.

 

 

 

Det här är pappas gosse. En kväll när jag nattade honom så frågade jag om han också ville åka till Stockholm med mamma när han blir fem år (jag och Agnes åker snart upp till Sussie). Jag pratade om tunnebana, rulltrappor, Junibacken, Skansen m m. Då såg jag hur munnen började hänga och darra och han höll för sina ögon.

- Vad är det gubben? Vill du inte åka till Stockholm med mamma?

Snyft, snyft...

- Nej, jag vill inte åka utan min pappa.

 

Nähä....

 

Sommarfunderingar pågår. Vi ska i år hoppa över Astrid Lindgrens värld. Kanske blir det Kolmården. Vi får se.