Finisar
Älskade ungar! Om två veckor åker jag och Agnes till Stockholm och Emil ska åka med pappa till simhallen. Båda längtar. Agnes är lite avundsjuk för att Emil ska få åka till simhallen men hon vill ju inte missa något.
Jag är så stolt över min sambo. I hans värld finns det bara möjligheter medan jag ser alla hinder. Vi kompletterar verkligen varandra. Han fångar dagen och jag planerar för flera år fram. Igår när Magnus kom till dagis så ville Agnes att Alma skulle följa med hem. Ok, sa Magnus. Då tyckte Agnes att det var synd om Almas lillasyster Astrid som fick vara kvar och kunde inte hon också följa med hem? Lilla Astrid är bara tre år och är lite blyg och försiktigt (som Emil). Magnus frågade Astrid om hon också ville följa med och då svarade hon glatt JAAAA. Dagis har bilstolar att låna ut så Magnus for hem med fyra barn och allt gick jättebra. Emil fick en lekkamrat och alla var nöjda.
Agnes påminner väldigt mycket om mig. Hon går på högvarv och har väldigt mycket energi. Precis som mig så har hon svårt för att varva ner och somna på kvällen och det är jobbigt. Vi vaknar båda två utvilade och illpigga så det finns lite fördelar med våra konstigheter också. Agnes är nyfiken och social men har ett hiskeligt humör (både upp och ner). När jag var liten hade jag så mycket spring i benen så jag ibland tvingade mamma att ta tiden på mig när jag sprang några varv runt kvarteret. Agnes påminner även om mig i rastlösheten. När jag var liten älskade jag att sitta och rita och läsa men älskade även att springa runt, spela fotboll, vara med kompisar. Jag älskade att sova borta och det kommer Agnes också att gilla. Med tiden så lugnar det ner sig och idag somnar jag oftast när jag lägger huvudet på kudden men ibland kommer den tillbaka, rastlösheten.
Emil är som Magnus, d v s min raka motsats. Han är lugn, snäll, blyg, försiktig och väldigt kramig (jag och Agnes har inte så mycket närhetsbehov). Emil tar inte så mycket plats men är väldigt lätt att tycka om. Jag upptäckte vid mitt besök på dagis att många barn sökte sig till Emil och ville leka med honom medan han mest ville leka med Linus. Emil vill inte stå i centrum och om han blir ledsen så vill han inte bli tröstad av fröknarna. Igår berättade han att han blivit ledsen och istället tog sin snuse och torkade bort tårarna med…. Emil kan väldigt mycket (bokstäver, räkna, spela innebandy, surfplattan osv) men han har inget behov av att visa det. Agnes skriker ut ”titta vad jag kan” och vill visa hela världen alla sina färdigheter. Emil trivs med att ta det lugnt och han vill inte ha för mycket ljud omkring sig. Han vill helst att kompisarna ska komma hem till honom och jag skulle bli mycket förvånad om han vill sova över hos kompisar inom de närmsta åren.
Två barn. Helt olika. Lika viktiga och lika älskade. Vilken gåva det är och vad spännande det ska bli att få följa dem i deras resa.
