agnesochemil

 

Den här lille godisbiten kan jag inte titta mig mätt på. Han är så mjuk och följsam och en kram av Emil är som att krama en stor gosig nallebjörn, inga vassa kanter någonstans. Jag vet inte hur han gör men han bara smälter in i famnen. 

 

Han är otroligt rädd för brandlarmet. Brandlarmet utlöstes på dagis efter rökutveckling från köket. Alla barnen samlades utomhus och det hade tydligen fungerat jättebra. Emil, som jag tror är väldigt ljudkänslig, tyckte att ljudet från brandlarmet var otäckt. Sedan dess har han haft stenkoll på alla brandvarnare och störst bekymmer har han med att det finns en brandvarnare i hans rum. Vi har varnare i alla rum. Många kvällar ligger han i sin säng och filosoferar och tycker att det är helt onödigt med brandvarnare i hans rum och han är rädd. Förra veckan satte brandlarmet igång kl 04 och det är ju intressant att se hur alla medlemmar i familjen reagerar. Vi har pratat med barnen om brand och brandlarm och sagt till dem att de ska rusa ut till brevlådorna och vänta där även om mamma och pappa inte kommer. PIIIIIP PIIIIIP PIIIIIP. Emil gallskriker, Magnus sover, jag knuffar på Magnus som säger att han är vaken, Agnes ligger kvar i sängen och tittar på brandvarnaren som illtjuter i hennes rum, Emil springer till ytterdörren och får panik för att han inte kan öppna den (han skulle till brevlådorna). Jag fångar upp Emil och lugnar honom, Magnus stänger brandvarnaren och Agnes ligger kvar. Jag berömde Emil jättemycket som gjorde precis som vi pratat om och sedan gick jag in till Agnes.

- Vill du att jag ska ligga hos dig lite? (tänkte att hon kanske var lite uppskärrad)

- Jaaa, det kan du väl....

- Men Agnes, varför låg du kvar i sängen. Varför sprang du inte till brevlådorna som vi bestämt?

- Jag såg ju att det inte kom någon rök...

 

Suck. Fröken svar på tal. Nu har hon bara tre dagar kvar på dagis och hon tycker det är lite jobbigt. I morse berättade hon att hon kommer sakna lekstugan eftersom det finns ju ingen lekstuga på skolan.