agnesochemil

Det är mysigt när vi är hela familjen. Sex personer under samma tak, vid samma bord innebär ofta lite kaos, mycket tvätt, disk och mat men hela huset används och alla mår bra. Det är som det ska vara.

 

De små börjar bli större och det känns som om familjen har gått in i en ny fas. Vi sover på nätterna (förutom nu då när Emil strular med kisseriet). En stor skillnad är nattningen. Det är självklart lättare att vara två men det är inte längre jobbigt att lägga dem själv. Den sista tiden när jag var hemma med båda barnen klättrade jag på väggarna. Jag räckte inte till. Jag var helt slut om Magnus hade möte med jobbet och inte kom hem förrän sent på kvällen. Nu känns det helt ok och det är till och med skönt att veta att jag har några timmar själv på kvällen om Magnus ska iväg :) 1,5 år mellan barnen är tätt. Det var tre härliga men tuffa år och det hade antagligen varit lite enklare om vi hade haft våra föräldrar boende på samma ort. Ni som har föräldrar/svärföräldrar nära och som hjälper till i vardagen, uppskatta det! Som sagt så känns det nu som om vi går in i en ny fas och det är både vemodigt och skönt. Våra småttingar börjar bli självgående (fixar själv dricka, startar TV:n/datorn/surfplattor, leker mamma-pappa-barn, tar fram block och pennor och ritar, klär på sig, går på toa osv). Det är lite sorgligt. Nu ska de bara bryta sig loss i femton år fram :) I natt kom de in båda två i våra sängar. Det var varmt, trångt, bökigt och alldeles, alldeles underbart......