agnesochemil

 

Än så länge är livet sådär härligt bekymmerslöst för Agnes. Livet är precis som det ska vara för barn. Busigt, roligt, fnissigt och sedan lär man sig en massa någonstans där på vägen. Hon älskar att vara på dagis, hon älskar kalas, gympa och allt annat när det är många människor inblandade. Samtidigt så sitter hon gärna på sitt rum själv och pärlar eller ritar. Fast idag lyckades jag få ut henne till köksbordet så vi kunde sitta tillsammans, hon, jag och Emil. Agnes har mitt humör och min envishet så det är tur att det finns en lugn pappa som orkar med henne/mig ibland. Det märks att Magnus är hemma mer med barnen nu (han lämnar och hämtar alla dagar och jag är hemma först 17.30). Agnes har vid två tillfället krupit upp till honom i soffan och velat gosa. Det är inte bara kvalitetstid utan även kvantiteten som är viktig. Mycket tid med barnen ger resultat. Inte bara besöket i t ex simhallen 2 timmar på helgen. Det tror jag i alla fall.

 

En dag frågade jag hur det var på dagis.

-Bra.

-Vad gjorde du på dagis idag då?

-Inget speciellt. Pussade killarna.

-Eeeh...okej...pussade du killarna?

-Jepp.

-Pussar dina kompisar killarna?

-Nja....

-Pussar Alma killarna?

-Nej.

-Pussar Lova killarna?

-Nja...hon gjorde idag faktiskt.

-Men, vad gör alla dina kompisar på dagis då?!?

-De håller killarna medan jag pussar dem....

 

Okej...hon tar för sig i alla fall....