agnesochemil

 

I natt kom han intassandes och ville sova i våra sängar. Det var trångt eftersom Agnes redan låg där. Han lyckades trycka ner sig mellan mig och Agnes. Jag klappade honom på kinden. Emil tittade på mig, klappade mig på kinden och viskade "jag älskar dig mamma". Jag dog. Lille mjuke gossen. Han är nog den kramigaste ungen i hela världen. Det är magiskt med barn. Kärleken till dem är magisk och oändlig.

 

Magnus var på utvecklingssamtal på Agnes dagis. Det går bra för henne. Det är en bra grupp och Agnes var en av alla barn som bidrar till det. Hon är en bra kompis, positiv till allt, hon tar hand om de nya barnen och för tillfället gillar hon väldigt mycket att pyssla. Agnes sätter sina egna intressen åt sidan för att låta kompisarna bestämma (eh what? det var inte direkt den bilden vi har). Vi berömde henne och berättade hur stolt vi är men hon lyssnar inte så mycket på oss....är det en liten tonåring vi har?