Vad fel vi hade.

 
Vi tror att vi känner våra barn, och det gör vi oftast men uppenbarligen inte alltid. I torsdags ändrade vi schemat för Emils nappar och jag hittade på en historia om tomten och napparna och allt skulle ske på lördagen. Emil har legat och suttat på nappen när han sover och har helst haft napp i munnen all vaken tid förutom när han äter. Vi har plockat undan napparna men det känns som att han alltid hittat en napp någonstans och kommit en stund senare med napp i munnen igen. Nu pekade hans tänder nästan rakt ut och impulsiva jag bestämde att vi inte skulle ta bråket på julaftonsnatten utan allt skulle ske på lördagen. I fredags fick han inte ha napparna på hela dagen men fick dem på kvällen när han skulle sova. På lördagen tog jag fram en glasslåda och sedan la vi i alla napparna och barnens önskelista. Emil fick bestämma var vi skulle ställa lådan och han valde att sätta den under ett bord på altanen (trodde han att tomten inte skulle hitta lådan där?). Sedan for vi till Växjö och en tur till IKEA. Båda barnen var inne i lekrummet en timme och jag och Magnus försökte njuta av en timmes egentid. Efter IKEA körde vi hem till farmor och farfar och fikade. Emil tjatade inte om napp på hela dagen! En gång sa han lite tyst....jag vill ha napp och jag svarade, jag vet. När vi körde hem så somnade barnen ca 10 minuter från Hovmantorp och vi bar in dem i sängarna. Emil vaknade till när jag klädde av honom och sa att han ville ha napp. Jag vet, svarade jag och klappade på honom och sedan somnade han om. Jag tog lådan på altanen med napparna och la i två röda innebandybollar, ett kort från tomten (om hur glad han blivit för napparna och att nu skulle hans små tomtenissar äntligen kunna sova så tomten kunde göra alla julklapparna) och tre julpysselgrejer. Emil sov och sov och sov. Jag och Magnus fattade ingenting. Han brukar vakna när han inte har nappen i munnen och leta upp den i sängen. Vid tolv hörde vi hur han tassade fram till vårt sovrum, kollade så vi var där och sedan gick han på toa. Jag gick upp och torkade honom och sedan kom han in i våra sängar och somnade om. Inte ett ljud om napp. Han sov hela natten. I morse vaknade jag av ett prassel. Jag och Magnus gick upp och då satt Emil i soffan och åt godis :) Vi berömde honom så han blev generad och sedan fick han gå ut och se om tomten varit här. Han blev jätteglad när han hittade lådan och Magnus läste upp tomtens hälsning. Så mycket oro för något som inte blev något problem. Vår lille kille har slutat med napp. Varje milstolp gör ont i mammahjärtat. Stanna tiden lite.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0