agnesochemil

 

Nu närmar sig hösten sitt slut. Bladen blåser av träden och snart blir det den jobbiga tiden. Fuktigt, kallt och väldigt mörkt. Vilken höst det har varit! Den vackraste dagen hade vi nog för någon vecka sedan när vi var och åt frukost på Grimsnäs herrgård med farmor och farfar. 

 

I morgon är jag ledig igen. Härligt! Vi har inga planer och den här helgen ska bli lugn...det tror jag alltid men jag brukar ju bli rastlös efter ett tag. På söndag ska Agnes på kalas och sedan är det gympa för Emil och på kvällen ska jag på mammamiddag. Det blir en bra avslutning på en förhoppningsvis skön helg. 

 

Idag cyklade jag runt och delade ut en del inbjudningskort till Agnes kalas. Hon blir snart fem år vår lilla tjej! Hur gick det där till liksom? Idag när jag läste godnattsaga för henne så skrattade hon till och då kände jag att hon börjar bli stor. Det var något roligt i boken som hon inte hade förstått för några månader sedan men nu skrattade hon åt det. Igår läste jag Adjö, herr Muffin. Den var sååå sorglig så mina tårar rann men den sagan förstod inte Agnes riktigt och det var ju tur. 

 

På lördag smäller det. Då ryker Emils nappar. Hans tänder spretar och jag tror att han snart inte kan bita i en macka med framtänderna. Jag är övertygad om att det kommer bli några nätters kamp. Magnus tycker det är jättejobbigt och tycker att "Emil är ju hans lille minsting....". Vår lille minsting med väldigt märkliga tänder och ett hiskeligt humör. Fy vad han testar gränser här hemma!